Debaser me idoldyrkan

Kvällen börjar me ett lätt snötäcke, en övergiven trappa i snö och ett trevande upp för att inte halka. Jag går in genom dörren men hindras av att ngn ropar mitt namn. Torny ger mig en kram och det var kul o hälsa på han o tala om kvällens alla förväntningar. Sedan går jag mot vakten o tar upp mitt leg me en gång. "väluppfostrad!" utbrister han och berättar att han tänkt säga hej först, vi båda skrattar och jag går in och hänger av mej.


Vacker video med Henric de la Cour


Det doftar klor och kaffe överallt. Jag hör henrics musik genom dörren, adrenalinet pumpar, en servetris öppnar dörren in till konsertlokalen på glänt och jag studsar till. Vilket vackert bildspel! Sedan hänger ja i baren, ser musiker komma o gå. Henric går förbi men ser mej inte, jag känner mej liten men lägger ingen energi på det. Sedan tar jag upp mobilen för att blogga o givetvis ser han mej då en gång till. Klappar mej på axeln, knickslar me tänderna för får min upp uppmärksamhet och jag säger hej och han ler å säger hej tillbaka. Sedan går tiden mycket långsamt, men väntan är värd allt.

En bild på mig och Henric Jag var så glad att träffa han
Lite senare är det e varmt, d e glada människor omkring och nästan alla möter ögonkast me mej. En del etsar sej fast på hornhinnan, andra glömmer jag rätt snabbt. Fryser gör jag inte längre och kort därefter köper jag mej ett glas rött, hör Kite repa i bakgrunden o ser Nicko springa förbi, han drar inte till sej uppmärksamheten och då törs jag inte heller det. Kvällens första bekant ser mej inte och jag fortsätter på mitt glas, håkan hellström sjunger i högtalarna "nu kan du få mej så lätt" o nostalgin får mej att försvinna.
Kvällen går fort och då jag vänder mig för se om någon till har kommit så ser Nicko mej, ler och nickar och kvällen börjar så bra. Jag börjar sedan tala me personen brevid, vi delar många musikminnen men inte mer, inte vad jag vet för kvällen iallafall. Dörrarna in till konserthallen öppnas och vi fortsätter tala med varandra. Ett par killar står framför oss men törs inte gå in. Min nyfunna bekanta säger Gå du då och nostalgin över att vara först på plats i lokalen överträffar allt. Det var en skön känsla. Något jag varit med om bra många gånger.

Christian i bandet Kite börjar spela

Vi hänger framför scenen, jag ser på bildspelet som går runt,  hör musiken från högtalarna och försöker hålla i en konversation. Sedan öppnas den röda ridån och Christian drar på gigantiska musikslingor. Jag känner hur nerverna sprätter till och jag skriker av lycka och triggar igång publiken. Det är alltid kul att ge lite extra och så att andra blir peppade. Kite gick som en blinkning, spelningen tog slut så fort, men bilderna blev bra. Lyckan om att få se de spela live ännu en gång och lyckan att överträffa mer än tre Kite spelningar är uppnådd, jag blir aldrig mätt på deras syntslingor och väldigt betydelsefulla låtval med en text som sätter ordet på allt de där man tidigare bara burit själv.

Nicko till vänster och Christian till höger i bandet Kite



Emmon
Under emmon spela ritade jag, fotade o gjorde även min plikt att stå längst fram, dansa/skrika/sjunga med. Fattar inte poängen me att bara stå still om man inte fotar vill säga. Sedan lyssnade vi på musiken, Martin hade kommit in och vi står och snackar tills Emmonn entrarar scenen. Det var tredje gången jag såg henne live och hon blir bättre. Men jag kunde inte helt tycka om musiken utan kände för göra något medans jag stod där. Jag tog upp mitt skrivblock, skrev och ritade och det var en skön känsla. Även att se in i vinglaset och se hur ytan av vinet vibrerade i takt med syntslingorna. Efter Emmon var det en paus och jag passa på och fotas me Fredrik. Det fick bli två bilder för jag var inte nöjd me den första och han inte me den andra, så tokigt d kan bli!
Bilden på mig och Fredrik - den bilden jag gilla =)

Sedan går jag tillbaka till scenen och tackar min bekanta att hon hållt platsen. Vinet var borta men väskan var kvar, hon beklaga sej och jag sa att det vore värre me tvärtom. Så öppnas den röda ridån en tredje gång för kvällen och musikerna står på scen och spelar. Kort därpå kliver Henric upp på scen. Ljuset blixtrar, rökmaskinen vällver ur rök och Henric sjunger och mer människor flockas.
Henric sjunger och stämmningen är total


Det trycks på och fotoblixtrarna blir många. Det känns som Stockholm har väntat på att se Henric spela igen. Det känns som alla har väntat på denna kväll och kommit hit för se honom. Kön var så lång att alla hann inte uppleva spelningen men jag var där och jag var så lycklig för det. Det blir inget mellansnack utan bara musik och en mängd olika låtar som får mej le,gråta och skratta på samma gång. När d e slut vill publiken ha mer men d blir inge mer. Ridån sänker sig och stänger igen, djn höjer sin musik och lokalen blir åter igen mörk.
Henric tackar för sig och lämnar strax därpå scenen


På vägen ut till den milslånga kön möter jag Rille! Vi skrattar då vi ser varandra. Tar ett foto och talar lite kort om hur den senaste tiden varit.
Jag och Rille! ett kärt återseende

Jag går sedan vidare för få en bra plats i kön men på vägen hindras jag en gång till, haha. Jag ser Tiny Boys flickorna o vinkar glatt! Emma skiner upp som en sol över att se mej. Vi talar, kramas och jag får en personlig inbjudan till deras spelning nu på måndag och jag säger att jag gör mitt bästa för ta mej iväg. Vi kramas och slutligen når jag kön, en kvart senare är jag ute på trappan där kvällen börja. Hon e strax efter midnatt och snön har lagt sig.
Så, utan kronologisk ordning träffa jag också pandahanna från förra slakthuspelningen och hon var så fin, snäll och trevlig. Jag smygfota då hon tala me Henric, bilden blev så mycket roligare så än att jag hade bett de posa. En oförglömlig kväll helt enkelt! Syntfamiljen e större än trott o d e så kul att möta alla i den för det gör så även jag får en plats. Underbar känsla.

Henric och Hanna står och diskuterar




Jag längtar till våren!

Jag älskar vintern och allt vitt ljus som har kommit in i vår värld. Vintern är en vilopaus för naturen och borde även ses som en vilopaus eller återhämtning för oss själva, jag försöker bäst jag kan, men med tjocksnö och rusningstrafik i Sthlm är det inte lätt alla gånger och finna frid. Tills jag kommer fram till skogen som jag passerar förbi innan jag sätter mig framför datorn på kontoret, den skogen samlas minsann kraft.

Bilden togs igår  Min skog

Men snö i all ära! Vila i all ära! Men tänk ändå om våren vore här och all återskapelse som både sker i naturen men ändå i oss själva. Jag tror att ingen kan knappast inte bli påverkad av mer solsken, ett  stilla vår regn, grönt gräs överallt och vårblommor som spirar i stadsparkerna eller ute i skog och mark.  Så här giver jag er lite vårbilder som symboliserar vår för mig.
Visst längtar man?







Jag längtar tills naturen är så här grön


Krispigt gräs som kämpar på att bli grönt
och tappra lökväxter som växer sig genom den hårt packade jorden - växtkraft!




Påsk är vår och fjädrar i sig
alla små fågelungar och dess ägg




då jag blir stum


Så avgick Juholt...Mannen jag inte märkte av då han börja sin karriär, mannen jag fick lära känna av att läsa på och se vinklade program i svtplay. Jag gillade honom. Han kändes jordnära, han kändes äkta på något vis, att det fanns ingen misstro. Men han var inte stark då de första frågorna trycktes upp i hans ansikte, då han läste raderna följande morgon i sin tidning, då nyhetsankarna drog upp den ena efter den andra rubriken om allt han sa, hur han han formulerade sig och hur han stod, vred sig och att han var en vanlig människa, han var en av folket.

Det är synd att man måste vara så stark som människa för att orka driva både politik och stå emot mediadrev.

Jag tycker det var fel av honom att avgå. Jag tycker det var fel av media att lägga sig i alldels för mycket och tysta ner hans ack så bra förslag. Han hann aldrig visa vad han stod för, han hann aldrig tala politik tillräckligt mycket förens media börja lysa honom som en dålig ledare för S. Jag stod tillbaka och bara vänta på hans politiska åsikter. Fast de kom inte. Det kom bara fler rubriker om hur journalister tolkat hans sätt att tala, be om ursäkt och försökte skriva ut fler och fler saker som saknade helt källförteckning, för det är sånt journalister inte talar om.
Så jag vänder mina ord och står fast vid vad jag säger. Jag ser hur Bob skriver om sin artikel på facebook och jag får genast svar från honom då jag skriver hur mycket jag vill spridas hans väl valda ord och hur de inte får glömmas bort, artikeln blir så viktig för mig. 

Jag: BOB! För var ord du skriver ju mer blir du en förebild för mig,
denna artikel ska printas, delas, citeras och inte glömmas bort

Bob: Lea, fina du, tänk om varje glas vatten skulle få drickas så som du dricker av mig :)


och nu blir det till att lämna över ordet till Bob Hansson, för att delas och citeras och sedan säga godnatt.

Näst mest lästa på newsmill just nu Skriver min vän och förebild och länkar till sin egen artikel Det sista ordet en man ska säga är - förlåt och jag läser, jag begrundar, jag tänkte gå och lägga mig nu men jag kan inte sluta läsa och begrunda. Kan inte låta bli att lägga mig i. Bobs ord gör mig hänförd och det är då jag blir stum. Jag kan både förstå texten och inte. Jag kan både hålla med och inte. Men främst av allt gillar jag språket i den.
För att citeras Bob Hanssons ord i hans egna artikel "Det sista ordet en man ska säga är - förlåt."

Vi litar mer på en ledare som inte erkänner misstag än som säger förlåt.

Det är ett svaghetstecken.

Jag tänker, vem var det som miste förtroende, vilken slags personlighet var det vi inte tyckte höll måttet. Jag kan inte låta bli att jämföra med Bildt, som ju minst sagt har en del lik i garderoben, och detta dessutom bokstavligare än klädsamt.


Killen som sa förlåt fick gå. Killen som fnyser och förnekar och framförallt inte pratar så mycket, (maskulint behärskad) får sitta kvar.


Jag tänker, det är den traditionella mannen vi har förtroende för. Om Juholt hade varit kvinna hade många röster höjts som sagt, att bevakningen och tolkningen av hen skulle varit omöjlig om det vore en man.


// Bob Hansson




 


Godnatt

Ja, inte kan jag somna! tankarna kan inte placera sig och så fann jag denna låt JJ & JR VI, så som vanligt andra nätter är jag för exalterad för att somna


den där låttexten är ren poesi! och den där videon är så snyggt gjord att man kan inte se sig mätt på  den, värt att se och värt att lyssna på med andra ord

den sägs spelats in midsommarnatten 2011 och bara det gör det mer magiskt i sig, enligt mig

I Övrigt vill jag bara skriva Jamen Godnatt då eftersom Sveriges alla fönster jag nu kan se har rullgardinen neråt! Bjuder på denna helt underbara låt med JJ & JR för att citera "Vi är vad du drömmer om när natten kommer än en gång. Vaknar du så somna om och glöm allt du vet något om."



en ängels viskning

Helt plötsligt händer det

Jag har egentligen vetat en liten bit av det som är min synska sida
men det har alltid varit som ett stort och brett och okontrollerat ämne för mig
Jag vill lyssna, Jag vill återberätta och Jag vill så mycket
men jag blir bara förvirrad, får ingen hjälp och har ingen att tala med
Jag ser energier, Jag mår som jag gör av andras energier osv
Tills idag
en natt av tystnad
en sval bris
många år av
Vad har fått mig att vara kvar idag?
många känslor och mycket musik

Jag har helt enkelt varken hört eller förstått att de talar  till mig
Jag ser Iris som min skyddsängel och hyllar henne
Jag håller mig till min tro om naturen och dess väsen
en tro om Moder Jord
och se och bemöta med skönhet
men jag har inte förstått att dessa vilsa själar
vill visa mig änglar
de är änglar som hela tiden velat vägleda mig så jag kan
vägleda andra själar vidare

En ängel som jag ritade redan 2007
utan att förstå innebörden förens idag


Så idag har jag förstått tre grundregler som jag måste göra för ta mig vidare
för att bli en god lyssnare och inte förvirra in mig själv i allt förstora områden
1 Skaffa änglakort och sätta mig in
vilka kort det är jag behöver

2 Lea. Änglarna är med var timme,minut och sekund. 
Dom vägleder dig samt utstrålar de kärlek energi, trygghet.
blunda så känner du deras närvaro
3 Sist men inte minst, ett viktigt och tålamodskrävande tips,
men ska försöka och ge mig på det!


Medition är en rogivande form att nå änglarna
Lea det finns många sätt att nå änglana.
Dom kan även kommuicera med visa bilder...
så tänk vad som kan visa dig! Något du behöver bli upplyst om.


Då kommer det bilder lite varstanns som t.ex. på tven,
utomhus,datorn,ja där du Lea  befinner dig.
Änglarna har sina knep att nå en.
Kärlek är ledordet samt respekt


De där om att Dom kan även kommuicera med visa bilder
har jag varit med om så länge jag kan minnas, men främst för elva år sedan och fram till idag,
så nu måste jag sortera vad är ödet och vad änglarna? Vart är det jag vill och vad är det jag söker?

Hej änglarna
jag ska ta mig och lyssna på er nu
jag ska försöka sätta in er
i min vardag, i min famn
och förstå dess bilder ni sänder



Nyår i efterskott

Jag fick ett fantastisk nyår i göteborg hos mina kusiner. Men igår var det nyår med vännerna eftersom man vill ha en nystart med dom också :) och jag tror jag hittat min stil! den påminner lite om så som jag sett ut tidigare i höstas fast mindre smink och fler detaljer. Antingen eller. Jag har fått insprationen från were it like a crown föreställningen. Såhär blir dett ego blogg inlägg med bara bilder på den stilen jag älskar så mycket just nu i livet . Mycket Nöje!



Året som snart är slut...

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Oj, vilken fråga. Jag måste tänka. Jag gjorde i alla fall många infall, helt utan planering och det gick oväntat bra, men är det så spännande att tala om .. hmm, knepig fråga. (en halvtimme senare) Jo! jag sa till Bob Hansson att utan dig skulle jag inte varit här idag. Det är sådant jag lovat mig själv att inte erkänna för det är väldigt stora ord. Men Bob svara glatt Tacka dig själv Lea. Det är inte min förtjänst. Jag fyllde i Jag har redan tackat mig själv men jag behövde också någon som trodde på mig det året. Denna någon är du, jag vill att du ska veta det, denna någon kommer alltid vara du. Han skaka på huvudet, gav mig en kram och svara Naaaw, okej då… Sedan kramades vi ett tag till, skratta och log och smådansa lite för sedan vinka av varandra. Å sedan dess har jag inte mött honom (den 10 december).

 

 

Jag och Bob Hansson =)

 

2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag minns inte om jag hade några förra året :P

 

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Min syster! Och hennes fästman. Familjens första lilla knyte sedan min födelse. Det blev dikter skrivna, det blev tårar och mängder av foton på honom detta år och jag är världens lyckligaste moster. Fick även reda på att Amanda ska ha en liten kanske lagom till min födelsedag 2012, vilken grej! Lycka till.

 

4. Dog någon som stod dig nära? Nej, inte nära. Men det dog personer som påverkat mig och det känns så onödigt då de är unga och borde inte behöva ryckas undan. Det är många varför i sorgens väv man kan ställa sig men bäst är det också att bearbeta och inse och leva på de fina minnena istället.

 

5.Vilka länder besökte du? Inget mer än mitt egna.

 

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012? Det här med och prioritera mig själv. Min hälsa och mina begränsningar. Jag måste få rätsida så energin läggs på rätt sätt. Jag har fått flera verktyg av mängder av personer. Så jag får allt sätta mig ned och begrunda hur jag prioriterar mig själv utan att  behöva brottas med känslan att känna sig självisk, för jag avskyr den känslan då man märker att det bara gynnat en själv och andra kan ha farit illa för man tänkt smalt och bara med skygglappar på. Inte snällt, så balansera upp prioriteringar till mig själv … hmmm

 

Får försöka komma ihåg mig själv nästa år


7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas? 15 augusti Min syster ringer och hennes tonfall låter inte likt något annat jag hört tidigare i mitt liv. Det är en liten röst, med mycket underliggande kraft och ett förvirrande sinne. Jag sitter själv i badrummet och skurar handfatat men när jag hör hennes röst så sätter jag mig bara ner. Hon säger upprepande gånger, lite viskande, NU har du blivit moster! Det blev tyst ett tag mellan oss. Efter en stund kommer jag tillbaka mentalt och hon berättar att han kom till världen redan den 12 Augusti med komplikationer för hans mamma så hon då inte fick tillgång till en telefon. Allting bara snurrade. Slutet av denna story är att idag mår alla bra. Men att jag kunnat mista min syster på grund utav vårdslarv från en sjuksyster som inte vet vad hon gjorde det kommer jag då alrig någonsin kunna acceptera. Men jag är så lycklig över att alla mår fint i dag och som jag har lätt för att ibland skämma bort det lilla pyret! Hihi

 

 

8. Vad var din största framgång 2011? Att jag inte gav mig! 1 augusti fann jag ett jobb jag ville ha. Två veckor senare sa de att de inte gått vidare med mig men ville gärna kunna ge mig något som tack för min insats och mina arbetsprover var bland de bästa de hört. Jag fråga om min belöning kunde vara att praktisera hos de. Jag fick till svar att det gick bra. Så jag började praktisera och månaderna löpte på. Hon som från början fick tjänsten hoppa av den pga. ett annat lockande jobberbjudande. Så mitt under min praktik så blir jag lovad en anställning och på den vägen är det. Jag ger mig inte, att arbeta med sociala medier och vara en skribent för en sajt är så utvecklande och så givande att det är där jag vill vara.

9. Största misstaget? Kan för nuläget inte komma på något. Visst hade jag velat sett Thåström i år men vet inte om jag ser det som ett av de största misstagen för det. ( en timme senare) Jo, jag såg A och gick på samma gata som henne. Men vågade inte säga Hej. Hon ville ta kontakt med mig så varför skulle jag nu säga Hej och så hade hon sällskap med sig och så … Men jag ångrar det i alla fall, varför sa jag inte bara hej. Våra blickar möttes via tågrutan av ren slump och vad det ögonblicket sa innan tåget åkte in i tunneln., var att jag borde sagt något då jag redan sett henne på gatan.

 

10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Sjuk! Till följd av depressioner har jag både varit på sjukhuset (en dag före min födelsedag, why?!) blivit en självrisk och skadat mig mentalt bara mer och mer för jag  tar på mig så mycket ansvar här i livet som inte är bra för mig. Det börjar nu få en rätsida på allt men det är också svårt att ta lärdom av ett beteende som man under året fått reda på att de är kroniska och inte fungerade för att bota utan mer att dämpa och underlätta för den enskilde individen.

 

11.Bästa köpet? Oj, vad av allt var bäst? Sekretären på blocket får  du nog allt bli. Den hitta jag för 100 kr och måla om i härligt lila. Som den sväljer allt man har på ett kontor, woe!

 

12. Vad spenderade du mest pengar på? Skivor, inrednings saker och konserter

 

13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Nyfunnna vänner. Af skicka iväg mig på en kurs som jag kände var helt onödig att gå, den var inte min nisch och så var det jobb jag ville ha inte gå yttligare en kurs. Så jag gick dit. Helt otacksam, helt oförbredd och inte helt inne i vad arbetsuppgifterna gick ut på. Så vad fick jag? Jo jag fantastiska möten med personer som jag idag kan kalla för mina vänner. Oj, vad de är fina människor, känner mig så hel med dom och förstår inte hur jag kunnat levt utan denna känsla så pass länge i mitt liv. Jag kan inte sätta ord det är något av trygghet, igenkännande och glädje, något åt det hållet, fast större.

 

Nyfunna vänner gör mig alltid glad


14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011? Crazy Nights med Kizz, The Hunter med Melody Club, Bump on the road med Erik Hassle Dracula med Henric de la Cour, Flickan och Kråkan i en mängd olika versioner och Serenades låt Birds och Frida Hyvönens låt Bird samt så låten Trasig med Linda Sundblad och  Broder Daniel och andra band som alltid genomsyrar mina år. Finns fler Melody Club låtar att minnas också men


The Hunter kommer alltid finns som en speciell låt eftersom den kom i vevan då jag blev moster för första gången i hela mitt liv. Jag gråter än av lycka att höra Stoffe sjunga "I hear the sound of heartbeats  That's fading into emptiness  Throughout the night I travel In the distance with my loneliness" (Jag hör ljudet av hjärtslag Det bleknar in i tomheten Under hela natten jag reser På avstånd med min ensamhet) Ljudet av hjärtslag är min systersons hjärtslag och resan jag fick med avstånd med min ensamhet är den tvåsamhet jag känner då jag har honom i min famn, så med honom finns längre ingen ensamhet och heller inte känslan av tomhet.

 

I hear the sound of heartbeats
That's fading into emptiness
Throughout the night I travel
In the distance with my loneliness

 

 

Jag och Henric de la Cour - har inte fattat att detta har hänt

riktigt än, även om bilden togs för ett halvår sedan


15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Både och. Det där  gick i perioder. Samtidigt som jag kände mig lyckligt lottad så bär jag också en otrolig sorg hos mig som inte riktigt vill lägga sig. Jag har velat göra de omöjliga som att rädda djurlivet på vår planet till att möta morfar igen. Vilket är helt bortkastad energi. Jag har velat presentera bättre även om jag så både kommit trea och fyra inom Poetryslam så varför har jag klagat för? Gladare har jag blivit för jag har insett tidigare misstag, har haft kbt kurs, har blivit moster och sett Henrik Berggren, Henric de la Cour och Kite live, band jag trodde jag aldrig skulle få se live eller att det skulle ta tid innan man fick se dom.

 

17. Vad önskar du att du gjort mindre? Ältat och varit orolig för att släppa kontrollen, släpp kontrollen då, var inte en sådan fegis1 Gah. Låter enkelt men är så svårt.

 

16. Vad önskar du att du gjort mer? Lagt tid på hitta mig själv och tagit tag i saker med en gång.  Många saker har blivit gjorda men det där som skapar trygghetsgrund har vänts upp och ned innan jag sett fördelar med det, varför kunde jag inte se det med en gång?

 

Alvin är mitt yngsta marsvin och som kärlek i en liten ask


18. Hur tillbringar du julen/nyåret? Jul blev hos mig själv och mina marsvin. Hade trott att julen inte skulle bli så mycket men det blev i alla fall fyra timmar nere hos mina föräldrar också. Där åt jag en massa julegott, såg Kalle Anka, öppna paket och åt min soja skinka, soja korv och Göttbullar som också var helt köttfria, samvetet var renat denna julafton! Skönt. Nyåret blev ett impulsryck, så ringde min kusin i Lerum och fråga om jag fick  bjuda in mig och Martin på nyår hos henne. Hon blev tyst, skratta till och sa att det gick så bra så. Så nu blir det kusinträff till nyåret. Två kusiner jag träffat mindre än tre gånger i mitt liv. Den ena kusinen har jag dock chattat med ända sedan i somras så jag känner att jag älskar nyår och jag vill kunna lära känna dessa två härliga kussar, de skrattar som mig, beter sig som mig och vi pratar lätt i mun på varandra, äntligen har jag funnit en sammanband med släktingar! Äntligen kan jag tala om min älskade mormor eftersom det är ju deras mormor också, som de tyvärr aldrig hann lära känna men kan nu få en återblick av den historia jag har att berätta.




Kärlek


19. Blev du kär i år? Ja i allt möjligt. Kärleken finns kvar hos min fästman, han ger mig en trygghet utöver det vanliga och finns där då jag allra minst vill det men allra mest behöver det. Fantastiskt. I allt möjligt menar jag som då jag åkte till Esikelstuna i år och blev helt kär och uppslukad av vad den staden gav mig personligen. Jag kände mig trygg i att gå runt på stan. Ta fotografier och lämnas ensam någon timme på kvällens utehak. Jag blev också kär i känslan trygghet till mina vänner, till min poetryslam, till mina marsvin och nyfunna kusiner som ser mig likt en tvilling och vill trösta på helt osannolika sätt som fungerar förträffligt bra. Så att bli kär, det kan jag lätt bli i nästan allt och kärleken till musiken tänker jag inte ge mig in på att beskriva, för det skulle ta så många ord att jag skulle inte känna hur det räcker till.

 

En himla bra julkalender i år!


20. Favoritprogram på TV? Inredningsprogram, julkalendern ”Tjuvarnas jul”, Allt för Sverige, Så mycket Bättre, Dom kallar oss skådisar, Tv seriern Bron och  "Musikhjälpen 2011" sedan så finns det fler program detta år men dessa är de som jag minst allra mest och som allra bäst.

 

21. Bästa boken du läste i år? Jag har inte läst en hel bok detta år. Bara läst lite här och lite där…men besökte bokmässan och köpte böcker till mig och nära och kära så tids nog kommer jag säkert läsa.

 

Jag och Rikard Wolff på bokmässan 2011 - ett underbart möte!


22. Något du önskade dig men inte fick? Nej, för det köpte jag själv eller så kom det bara det till mig av slump, ödet eller något åt det hållet.

 

Tatuerad handled - Grattis på födelsedagen Lea!


23. Vad gjorde du på din födelsedag 2011? Hade  bokat tid den 1 april på East Street Tatto men mitt datum blev flyttad till 31/3. Men det var något jag drog en djup suck över och sedan åkte jag dit en dag innan. Jag är van att fira min födelsedag 30 eller 31 mars det är bara så typiskt att inte ens tatueraren kunde hålla sig till det vi sagt från början. Men det blev fina tatueringar så jag vill inte klaga, ett armband med symboler för mitt liv på höger handled (aj!) och en tambureen på vänster överarm. Den var mindre aj. Samma kväll så låg på sjukhuset och skrev ut mig lagom den 1 april. Det som skulle bli årets 25 års fest blev ett saftkalas med de närmaste vännerna. Det var fint de med. Men jag var så pepp på att första tatuera, sedan festa och bara ha det skoj! Men väl i juni så bjöd vännerna mig på kryssning och det var en rolig kryssning må jag säga! Mötte nytt folk, lyssna på härlig musik och dansade. Så tillslut blev det bra.


24. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mmm, stressa mindre och nojja mig mindre över många saker.

 



25. Hur skulle du beskriva din stil år 2011? Mixad. Jag klär mig efter vad jag känner mig. Mycket svart eller mycket färg, många detaljer såsom örhängen/strumpbyxor/väskor. I år kom även Rosetter tillbaka. De har alltid funnits hos mig men detta år så tatuera jag in en och hade mer eller mindre varje dag en rosett i håret, jag känner mig så komplett! Så stilen 11 blev som jag brukar se ut. Men prövande även på att se ”normal ut” alltså ha en enkel klädstil utan en massa smink, smycken och långärmat så man inte såg tatueringarna osv. Monica skratta bara åt mig och sa ”Vem försöker du övertyga Lea?” och jag gick tillbaka till det jag trivs i, är mig själv i och ingen har minsann klagat. Jag drar alltid till mig människor och har möten jag förmodligen aldrig skulle haft utan chokrött hår, mycket eyeliner och den klädstil jag har som jag anser inte sticker ut mycket men som verkligen sticker folk i ögonen.

 

Henrik Berggren 2011 - vilket minne! ★¨`•♫


26. Vad fick dig att må bra? Livekonserter. Årets livekonserter var sådana jag aldrig trodde jag skulle få se. Jag har både gråtit, dansat och skriktit ut all lycka, ångest, alla minnen som känns har fått tagit plats. Håkan Hellström i Slottskogen, Henric de la Cour på Slakthuset, Kite (på ett flertal ställen både i gbg och sthlm) Henrik Berggren på Popaganda, Frida Hyvönen i Vitabergsparken, Melody Club i Eskilstuna, Alice Cooper Gröna Lund och Annika Norlin på Cirukus i sthlm (som fick avsluta årets livekonserter, henne såg jag 20 december) Mina vänner, mina kärlekar och mina beslut fick också att må mig bra.

 

27. Vilken kändis var du mest sugen på? Eh?!

 

28. Vem saknade du? Anna, jag ville inte att hon skulle försvinna från mitt liv men det valde hon att göra. Det har varit en tufft saknad. Jag har både accepterat hennes val samtidigt som jag inte kan låta bli att ständigt bli påmind om det jag inte längre har i mitt liv. Det har smärtat mig och det kommer alltid göra lite ont hos mig. Även en annan person på A har jag inte sett sedan valborg detta år. Det känns också. Hon borde finnas mer hos mig. Vi behöver varandra och det har varit tumult att bara få invänta hennes kontakt igen då jag inte vet när den kommer.

 



Anna och jag framför ett kravallstaket - samt jag och Hanna på ett posefoto


29. De bästa nya människorna du träffade? Anna från poetryslammet, samma filmsmak, samma uppfinnesrika tänkande och så gillar vi då stå på scen och framföra poesi, en fin människa och konkurrent. Sedan träffa jag Monica, Anton, Angiee Cissi och Rebecka och det går inte beskriva i ord vad dom har fått upp mig på banan igen. Så träffa jag Hanna – en galet glad popare som får mig att minnas mina glansdagar som Popsi (mitt smeknamn då jag varje dag klädde mig i svart vitt, prickigt, rutigt och randigt med tuperat hår, jag likt en popare liksom) och så en till Anna, som jag tidigare träffat, men träffa desto mer detta år. Hon är en konsertperson över dess like! Vi spendera i år en kväll framför kravall staket i Uppsala för vänta på Melody Club, en heldag och kväll fram kravall staket i Sthlm för att vänta på Alice Cooper och så var  hon go som såg till att jag  fick skjuts från uppsala till sthlm nu i höstas då jag behövde det och hon skulle ända vidare på … precis, en konsert :P så jag har trättat många människor inom mina stora intresseområden och det är kul och möta dessa människor eftersom man kan snacka så de förstår och inte tycker att man maler på likt något man själv inte kan relatera till.

 

 

Jag och Angiee


30. & det sista du sent kommer att glömma? Angiees ord! Som jag sedan fick en puss på mun för att vi båda blev så glada. Samt att Amanda berätta att hon var gravid och sken som en sol. Ja, sedan blev jag också moster detta år och det är något jag alltid kommer bära med mig.


Låten flickan&kråkan har också en mycket fin låtrad som jag måste få med i detta inlägg;
"Att finns det liv, är det aldrig försent"


Summan och kardemumman 2011 års månader heter Augusti och December -

Gott nytt och god fortsättning!



Jul

Inte trodde jag att jag skulle skriva något om julen. Än mindre min egna. Men i år blev den lyckad. Den blev efter mina villkor. Med att fira med mig själv, återhämtning, mina två älskade marsvin och så äta, öppna klappar och umgås ett par timmar med mina föräldrar för sedan gå hem och bara dra på sig myskläder, tofflor och gotta sig in i mörka låtar, vackra djupa dikter och ett program om bröderna Grimm och vad deras sagor har haft för betydelse för samhället och allt folk i det. Nu visar jag min jul, det berättar nog mer än att jag ska försöka återskapa min jul i ord detta år, för det går liksom inte.

Ingen snö på jul känns lite tomt ...
Under natten kom tomten och fyllde strumpan...
Själv sov jag härligt i mina jul-lakan
Glitter och smålampor är ett måste för stämmningen
Vissa tomtar känner sig instängda och andra inte ...
Elvis fann glitter att leka med ...
Jag drog upp persiennerna och fann tomten borta hos grannen, smått chockad!
Såklart fick Alvin och Elvis nys om tomten och deras strumpa var ju fylld sedan tidigare så saken var gjord...
Deras julklapp låter inget ...
den går att kliva upp på men är bra knölig ...
Så många morötter på en gång och en jättegurka!
Dags att hugga in!
Tacka tomten vettjá!
Sedan gick jag och Elvis och Alvin till mina föräldrar för fira lite mera jul...
Givetvis tänds ljuset, Kalle Moreus var värd och Kalle Anka kunde börja ...
Blåa hyacinter är verkligen jul hos föräldrar för mig
Efter Kalle Anka på tv fick jag dessa tre julklappar å ett par till :)
av Älskling fick jag två par örhängen och ett halsband, så fina! <3
Av systern min fick jag disktrasan och av min mamma fick jag diskborsten
de känner till att mitt kök är minsann svart/vitt och inget annat! :)
Sedan så blev det mat, laxen var äkta fisk men resten var låtsatskött!
Så härligt att kunna vara med och äta och samtidigt skona
djuren, det känns fint!
Efter maten så blev det en massa godis, choklad, filmtittande och annat tv-tittandet, nu är klockan 02;01 och jag tror det är dags för mig att krya ner i den där mysiga julbädden, Alvin och Elvis har redan somnat och tuggar hö i sömnen :P de är så fina, en bättre jul skulle jag inte kunna fått, vilken kärlek jag har till mina djur! <3
God Forsättning och God Natt


Säkert!

Pulsen. Nerver. Snö.
Självsäkerhet, Annika i gruppen Säkert! tar med sig sanna känslor, gester, ljusspel o taktkänsla så hela taket lyfter, öronen brister, hjärtat flyger ut ur bröstet. Jag sjunger me om dö samtidigt och nynnar lala. Kan inte sitta där biljetten talar, sätter mej närmre scen, golvet vibrerar, drar i kjoltyget, nya tatueringen kliar, låtar om förändringar, kyss mej inte d kommer bara leda till ngt ont, d djävlarna måste skjutas och sedan
Nostalgin: den som träffar mina sju sinnen och vilja vara som Annika och jag har älskat hennes musik och annat arbete på p3 Jag har beundrat sedan 03. Jag har oftat lyssnat, sett live och varit ensam me denna musik, men det förvånar mej inte att hon e beundrandsvärd.
Jag vill se ut som henne, skriva som henne, kunna tala och sjunga norrländska som henne, det som förvånar mej då folk lämnar konserten tidigare, en sådan som Annika kan man inte annat än älska. Så är den med den saken
och kvällen var fantastisk och jag önskar att jag alltid kunde få stanna där. På hemvägen så dansade jag, fångade snöflingor, rusa över bron och gatorna och torgen, jag gled på mina fotsulor och strunta fullständigt om att jag skutta, sjöng och rusa för jag behövde det. Jag behövde denna lycka inom mig och den behövde sitt utlopp och jag kan inget annat än skratta högt och komma hem nästan utslagen med knappt ett stämband som fungerar, men vad gör det, då Säkert! gör en/gör mig så hel.
Godnatt

Årets julvärd Alvin

Förra året fick Alvins pappa agera julvärd så det var givet att i år fick Alvin titeln som julvärd.
Men hur var det och ta fotorna? Såklart var Alvin mer pepp på att leka med pynt, glitter, tomteskägg och granen. Innan denna bild tog jag uppemot 25 andra foton, visar några här nedan, så vara ett yngre marsvin på 1½ år och vara julvärd kanske inte var den lättaste uppgiften ;) lön för detta jobb var många pussar, kramar och pellets. Nu sover han i mitt knä .. hihi
Fler bilder på Alvin







Bus Alvin!

'
Måste man vara så seriös, kan man bara inte få leka också?



Alvin! inte den attityden nu, nu ska vi ju se söta ut till Jul!



Alvin, du ser mer korkad ut än söt just nu, ett försök till!


Ja! nästan, nu ser du något för allvarlig ut i blicken...

Och efter detta foto blev det bilden som ligger högst upp! Sedan valde Alvin tacka för sig och kröp undan...



Tack för all uppmärksamhet! Vi ses // Alvin




The Mo & musiker i sig

Låten som bandet The Mo har gjort heter just The Mo och är en klockren låt som handlar om att hylla fansen! denna låt och bandets andra hit Monaco får mig och tänka på gamla Mondo (numera heter det Debaser Medis i Stockholm). Klubben där de vissa kvällar var 16 års gräns, de var nästan räknat som en rivningslokal, golvet hade spruckit, scenen var sliten men när de levererades livemusik där om fredagarna var det lätt att jag stod längst fram.
The Mo kände bandet Melody Club även under åren 2002 och 2003 så det hände ju att delar av de bandet var publik. Jag glömmer aldrig första mötet med Melody Clubs sångare Stoffe (Kristofer Östergren) Han hängde vid en bar. Han hade på sig svart kavaj, svarta taighta byxor och en svart skojorta med vita prickar på. Jag tänkte på snöflingor då jag såg hans skjorta och minns då också att det var februari. Jag vågade inte tala så mycket utan fråga mest efter autograf och log. Tackade, snubbla på mitt egna skosnöre och sprang tillbaka längst framför scenen för se THE MO!

KRISTOFER ÖSTERGREN
Nicko beundrade jag som mest på tiden men även Kaka som lirade synth/piano likt aldrig förr (inte som jag hade sett i mitt femtonåriga liv i alla fall) och då Nicko hoppa upp på det lilla röda pioanot som skaka till och luta sig framåt så gitarrarmen riktades rakt mot publiken som fick backa för att inte bli nedknuffade av instrumenten så var jag såld. Enda sedan den dagen har jag gillat The Mo, gillat musiker som ger gärnet, gillar de oväntande, samlar på massor av väntande timmar och Nicko har en speciell plats även idag hos mig. Han går inte beskriva i ord vad han är.  Idag har han bildat bandet Kite och är även medlem i bandet Melody Club och jag är så glad att jag kan se han fortfarande se han live efter alla åren som gått. Dessa personer, dessa musiker och dessa musikminnen är det som format mig. Är det som jag lever för. Kanske aldrig gå att förklara för vad de betyder men det går iallafall alltid visa sitt stöd som fan till dom. Stoffe och hela bandet Melody Club idag är det inte bara ett hej eller ett hejsan, de verkligen skiner upp då de ser mig och kan ibland bli förundrad hur långt jag åkt för se dom. Men för mig finns inte många hinder för att se Melody Club fast jag har dock alltid bangat deras Norrlands turneer och varför det blivit så är mest för vintern är en krånglig tid att resa kommunalt på.

KITE
Här är en kort text om varför bandet The Mo splittrades efter bara fem år. Jag kan än idag sakna dom. Men jag saknar desto mer skivsigneringarna! Ju fler skivbutiker som stänger ned desto färre möte med idolerna. Jag minns tiden då man köa i en timme, fick en gratis affisch och se de oftast spela två låtar live i butiken. För därefter köpa nya skivan för någon hundring och få den signad. Få tala med bandet och berätta vad de betyder för en. Få känna doften av läderjacka, nydrucket kaffe eller något annat såsom värmen då idolen höll om en då fotot togs, det var tider det. Härligt. Jag minns också hur jag en gång vilseledde Nicko i en något större skivbutik i Stockholm och killen var van vid de mindre skivbutikerna och nu stod han där och skulle välja mellan tre dörrar för hitta resten av bandet, The Mo och jag råka peka på fel dörr. Jag skämdes medans Nicko bara skratta bort det. En stund senare lirade de och efter det satt de på rad och signa. Jag fick tunghäfta, jag fick inte fram ett enda ord men som tur var kunde vännen berätta vad jag ville få sagt. Pju!
THE MO
Jag kommer då alltid hylla bandet som ger! Jag kommer fortsätta tatuera in fler musikminnen i min hud, kommer fortsätta hänga upp bilder från konserten och fortsätta stå längst fram (kanske dock inte lika många timmar). För musiker har något som gör mig hel. De har en gåva som jag då inte kan beskriva i ord. Jag kommer en dag göra klart mina minnesalbum och jag kan alltid vara stolt över all den tid som gått åt för jag är ett fan som är väldigt stolt. De får mig växa som människa och de får mig att lyssna till texter som håller en upprätt och förstår innebörden av alldrig mer behöva känna sig ensam.

Konstigt

Alltså orden du gav var inte tomma löften, utsan sanning utan försköning, jag försöker dansa, hålla måttet o spela med, men att bli ngt i dina ögon är större än livet självt , samma låt sen år tillbaka, men jag vill bara att jag ska gråta av saknad inte över d jag saknat hela livet, jag vill så mycket mer er 2 men kan inte hantera, jag kan förstå

Vilken kväll! Poetry in my heart

Bob: det är inte mej du ska tacka utan dig själv.

Jag: men jag har alltid behövt ngn annan som trott på mej och den platsen är alltid din! Han rodnade och sa tack.

Clash of the poets idag och igår. Alla jag avundar, jag har kramat, klappat på, dansat me, lyssnat på, delat tankar me, tack johan wretman mfl för ni skapa dessa kvällar.
Bob: och alla här ikväll har en liten bit erkki i oss och tack vare det så kommer han alltid vara levande. Solja sa också många fina ord om Erkki, om att det var hans kvarter vi höll till, att det var hans födelsedag och jag tror det var hon som också minns hans födelsedagar med alltid dåligt väder. Ikväll var det en regning kväll, kolsvart och blåst så in i! Solja påminde också hur vackert det var. Hur vi alla, ovasett tävlande eller publik så har vi en bit poesi inom oss. Jag har sjuhelsikes bekräftelsebehov och se Bob så därför blev det givet att finnas med dessa två dagar.

Johan Wretman

Men så är det också att jag älskar och tjuvtitta på de andra, jag vill ställa upp för poesin och att poetryslam ska fortsätta och mr wretman säger jag ofta inte nej till! Därför är dessa kvällar också viktiga. Jag behöver de mer än vad jag tror. Jag växer för var dag på scen jag får. Utan Bobs början, Johan och Lolas hejande och vänner, bekanta och fans som trott på mig hela denna väg fram till ikväll och igårkväll så hade jag inte stått här lika hel, lika full av drivkraft (och vin, hehe) utan dessa möten hade jag aldrig fått uttrycka mig hur mycket det finns här i livet som går att dela med. För jag hoppas att ingen känner sig helt ensam i sina ord. Jag vet också hur folk finner både tröst, tankar och annat hos sig sjävla då de lyssnat på mina dikter. En sådan bekräftelse är fantastisk att få då det är inget jag från början tänkt förmedlat men insett att visst tusan skapar jag ord och jag gör även det för mig själv, med insikt långt senare.

Bild: Johan Wretman, Henrik Conradi, Lola Bonk och Anders Pettersson. Brevid är det en bild på mig och en kille från Moder Jords Massiva, tyvärr missat hans namn men där gick allt nostalgin hem! och nedre i bild ser man mig och Solja - en poet jag hyllat sedan det börja så oskyldigt på diskbänken Tror det var parkteatern 2006.

Så kort och gott, poetryslam är för mig; Att sprida orden, finnas med, göra reklam, alltid  helhjärtat! Å dessa  två kvällar....Å! Jag har träffa så många, likt en tidsresa, tillbaka där allt började och en identitet att söka sig vidare i.
Kultureliten är mitt hem, poeterna är mina hjältar o rädslan är mitt mod. Så tack!
Så tack alla poeter, Bob, Johan, Solja, Anna, My och jag vet inte allt vad ni heter, era ord ristas in under min hud likt osynliga tatueringar. 


 


Kök vs popstyle



vemod



Om

Min profilbild

Lea

RSS 2.0