Håkan Hellström live @ Sthlm Stadion

 
 
Ja, jag kan inte samla mig. Efter vännen påminde mig om att jag gillat Håkan i fjorton år och efter Håkan öppna hela konserten med "Azalea" låten så var det sedan bara ett rus. Att stå där framför honom. Fast en god bit lägre bort. Men han var så nära i sin musik, i sin röst, i sin hållning, alla minnen till alla låtar och sthlm Stadion med sina (över) 30 tusen i publik vart faktiskt bättre än Ullevis (över) 70 tusen förra året. Ja, Håkan är alltid bäst i Göteborg, det håller jag fast vid. Men jag håller också fast vid att Håkan gör sig bäst ju mindre publik det är. Och ett år som 2017 gör han sig inte liten. Det har han inte gjort på mer än sju år nu. Om jag vant mig? Näj! Men ikväll! Oj, vart landar jag i en sådan stor kalvakad av känslor.
 
 
Håkan och Augustifamiljen avbryts en timme in i spelningen, i tolv minuter, pga ett blixtnedslag. Håkan hoppar upp på scenroddarens rygg och utbrister "Bara en låt till! snälla bara en låt till" tills roddaren tar hans mikrofon och berättar att han gör det för sätta honom och bandet i säkerhet. Håkan ger slängkyssar och går med sänkt huvud, innan dess har han slidat över scenen, kramat ur sin hatt av mängder av ösregn och dansat glatt  i vattenpölar och öst på. "Stockholm jag är helt slut nu! Kan ni ta den här åt mig?!" följt av "Okej, 1,2,3! Stan är full av arsiniiiik"  och vi sjöng alla Känn ingen sorg för mig Göteborg. Den där pausen gick fort. Åskan mullra på men hördes knappt för Håkan Rullande-åska-turné tog över. Allt tog över ikväll! jag är så lycklig. Dyblöt fast lycklig. Håkan slutar aldrig förvåna mig. Det är det jag gillar. Han lägger sig inte ner. Han är medveten om att Nu är NU och han visar och verkligen lever i det. Det är det som är så hudnära, så äkta, så himla fint som gör att jag än en gång, efter fjorton år och mer än tjugo spelningar med han, säger att jag fått mersmak. Det handlar inte bara om nostalgi, eller träffsäkra gästartister som Veronica Maggio till First Aid Kit ikväll, det handlar om det där om att inte få storvansinne som artist när fansen får det. 
 
 
Så skriker Håkan "Tänd upp skyn! Tänd upp skyn!" än en gång vill ha se så många han bara kan innan kvällsmörkret sänker sig. I låten "Glöm bort all oro som du har" Nä jag glömmer vad låtarna heter, jag sjunger mest med och sedan sänkte sig potpurri över hela publiken och glittret från de dansa i takt med regnet och scenlljuset, ja, jag är så oehört glad över fått sett Håkan Hellström live ikväll. "För om allt hade fått varit frid och fröjd i livet. Så hade jag fått ställt mig i kön, på arbetsförmedlingen, följt efter stadsminstern, så fortsätt TRO! så fortsätt TVIVLA! Fortsätt SPRING RUNT! Fortsätt HOPPAS PÅ IMORGON! Fortsätt se uppförsbacken i varje Charlie Chaplins återvändsgränd" Och han ber oss hålla händer, vara rädda om varandra i sommarnatten och under spelningen. Det där hjärtat är som när och Veronica sjöng "Allt är för bra nu! Allt är bra nuuuuuu!" 
 
 
Sen blev det efterfest på Debaser Strand och med Håkan låtar endast! och drinken "Någonting Blått"  smaka gott och dimma på ölkylen visa hur varmt det var av all DANS! DANS! DANS! och jag är så oehört glad. Så glad att får vara här. Att få dela det med Håkans närvaro till musik till alla fans som alltid har någon historia som jag inte bär. Vi är fler nu. Än de där 300 personer som satt på Nalen 2003 i sthlm då allt börja för mig...Jag hörde ikväll att vi var över 32 tusen och förra året 70 tusen...Jag kan knappt fatta storleken av tusen pers! Men vad gör det? Håkan är inte bara genration. Han är nerver, pulsen, kärleken och den som sätter orden man inte finner själv på ens känslor, för mig, för många och det är fint i sig.



Henrik Berggren live 24/5 2017

 
Framför denna varg stod jag och vänta i fem timmar. Fick frågan om man behövde köa så länge. Nä, men ha bra plats hade man troligen behövt köa två timmar. Var det värt väntan? JA! Mer komplett spelning har jag aldrig skådat. Stort tack Henrik och alla dina medmusiker.
 
 
Så hur vill jag summera denna konsert? Som att den var lika skör som stark. Det var starkt av Henrik att göra så mycket extramatrial till genomföra en hel konsert. Å i mitten av spelningen så klev han av, mitt i Run Andy Run, och hans musiker komplettera det hela i ett medley som fick en sväva iväg. Så snyggt! Så kul att se Teodor Jensen gunga brevid Henrik som tillbaka till 08.08.08 (Som blev Broder Daniels sista spelning.) Och öppningen av gårdagens konsert sa Henrik "Välkommen hem mina barn" och det bara landa i mig att denna spelning ska bära mig. Inte bara då.
 
 
Utan för alltid kommer den vara något extra att ha inuti. Jag älska också se det tighta samspelet mellan Teo och Joel Alme. Att Henrik valt ha de med på sin turné förstår jag till fullo. Ja, jag kan inte finna tillräckligt med ord. Jag ser på bilderna, jag ser på mina videofilmer, jag läser i media om konserten, var jag verkligen där? Där i åttatusen publikhavet och såg Henriks spekning? Ja det var jag. Och jag skrek, sjöng, grät, skaka till vara fullständigt komplett. Och möta Henriks blick och sjunga tillsammans i sekunder, det var sjukt mäktigt! Flertalet gånger upprepa han att han var glad att se oss. Sa Tack. Men mest sjöng han. Dessa låtar kom med igår;
 
Hold On To Your Dreams
When We Were Winning
You Wore the Crown; I Played the Clown
Happy People Never Fantasize
Run, Andy, Run
To My Brother, Johnny
Thirst For Life
Wild Child
Whirlwind
Shoreline 
No Time For Us
I'll Be Gone
Work
 
Jag bara så älskar Wildchild! Den texten tilltalar mig på ett igenkännande sätt mitt i prick I'm a wild child, I fell in love with the wild fire, To live fast and to die young, To break away, halleluja!, Wham bam boom, run right through ya, I took the only way out I knew, I got doped up and away I flew, I hit the streets and I hit the juice, I rock 'n' rolled and let all hell break loose, I didn't care if I choked and died, At least I would know I had felt alive, Oh woah oh oh, I'm a wild child....Och när Henrik sjunger Whirlwind efter Wildchild så brister det i eufori inuti mig. Det är som att se hela mitt liv framför. Vad jag bär med mig och hur stark jag gått vidare av det och sen vart det Shoreline allsång. Följt av tårar No Time For Us. Åh, då kom jag och tänka på alla de som borde varit där igår. Men har lämnat jordelivet och säkert var ni med. För det låg i luften. Att alla var där. Den kompletta fanskaran till tivolibesökare som bara hamna där med sin sockervadd.
 
Foto: Tom Jerry Boman
 
Timmarna innan valde jag studera fansen. Se fler och fler strömma till. Jag åt och drack. Jag lyssna på musik, jag blev intervjuad och jag teckna i mitt ritblock. Det var soligt. Det var en sådan fin dag igår. Jag blev intrvjuad av Svt Edit. Det ska bli kul att se om något av de kommer med senare. O kameror fota mig (och andra) titt som tätt. En kamera filma min väska. Länge. Det var en märklig upplevelse fast roligt. Säkert ett kap att ha med orginal merch från Foreverturnén med BD från 1998. För mig är det det. Den väskan är så viktig. Och nu minnas den med gårdagens spelning är ofattbart komplett. Tack! Tack själv Henrik. Du förblir en legend och en viktig sådan.
 

det är så jag säger det

 
 
med en ihopklippt bild...
 
 

Det är nog detta som kallas fanart? =) Jag och Håkan Hellström på samma plats fast olika tid. Och det är inte långt kvar nu till "Rullande Åska" och hans spelning på Stockholm Stadium. Oh, som jag längtar!

Liknande inlägg