Hej och Ses
Jag hade lovat mig själv att inte hänga upp mig på en person eller en händelse för att må bra. Men känslorna finns där fast man inte alltid kan styra det, som du milt sa till mig i helgen. Ja svarade ett blygt ja och ville just då bara ifrån. Jag ville svara men valde bara att kramas och stänga ute allt annat. Att jag kan ångra mina beslut så många gånger på så kort tid. Jag hade lovat mig själv och nu sitter jag här dagligen, bara ett litet HEJ och jag känner att möjligheterna är många. Så försöker jag se framåt till nästa helg och HDLC spelning, att jag ska till Uppsala nu på tisdag till och med Fredag och bara få vara ute på landet bland folk jag ser mig själv i, trädsus och härliga promenader. Men det skrämmer mig med. Egentiden uteblir och den vill jag så gärna ha. Men å andra sidan vet jag att när den väl kommer längtar jag bara tillbaka till de där två lördagarna som varit. Varit med dig och det du försökt säga och det jag nu inte kan förhålla mig till.
Även om det är ingen bra grej att haka upp sig på så kan jag helt enkelt inte besluta över vissa ord eller känslor just nu. Jag har tänkt och det skulle aldrig funka liksom. Jag höll med och var imponerad att personen tänkt. Det var fint. Även om jag inte tänkt bara konstanterat att det kommer inte gå även om jag så vill. Enklare att vara kär i kärleken än i en enskild person. Jag blev lite för glad för att nu kunna släppa. Personen motarbetar och svarar inte längre. Eller så bara kort och du är hela tiden på väg till någonting annat och Vi får höras. Egentligen borde jag vara glad men det blir lite som ett tomrum av tystnad som jag inte står ut med. Så dags att riva ut i köksskåpen och vrida på musiken, lämna denna stad och än en gång fly från problem och verkligheten. Jag behöver försvinna för komma tillbaka nästa vecka. Fyra djur, två lägenheter och en vänhelg, det kallar jag då egentid, en egen vecka, så flyr jag denna vecka in mot det jag sedan inte kommer ha lika lätt för.
För egentligen är det lätt.
När jag tänker efter är det som att somna om och vakna för ge hela en ny chans.
Vi har alla problem som är stora för oss personligen men i förhållande till hela rymden är problemet lika liten som ett dammkorn. Så det är egentligen lätt då jag tänker efter.
ApoPlus, ett skämt?
Slås av Apotekets nya reklamkampanj. Aldrig fel att få rabatt! Gör ett färgglatt test och får reda på vilka produkter jag specifikt borde använda under min mensperiod. "Du är en nattbinda med vingar. Du är mjuk och säker. Du är normallång och har en flexibel passform." Nämen jag tackar, även om jag så inte gillar ordet Normal i något slags sammanhang.
Så vad behöver gör göra för bli ApoPlus kund och få ut rabatten och få fortsätta bonuspoäng och rabatter helt kostnadsfritt? Jo, jag behöver såklart registrea mig! Så fyller gladligen i det som behövs. Klickar på den tydligt markerande oranga knappen längst ned i högerhörnet Skicka Anmälan. Men den går inte igenom. Jag har glömt att fylla i vissa fält. Går tillbaka för se vad jag saknar. Inga uppgifter om jag har barn, katt eller hund. Grejen är att jag har faktiskt inga barn, katt eller hund. Nehepp! då blir man utraderad, får inte chans att bli ApoPlus kund hos dom och jag hör av mig till deras kundtjänst.
Inget svar. Än. Men jag undrar, hur behandlar man kunder som inte är så normativ och faktiskt väljer att ta del av deras reklamkampanj utan att ha barn, katt eller hund! Kanske är det en bugg, kanske var det bara ett tillfälle, många som tog tillfället i akt och hemsidan fungerande inte som tänkt, men mitt förtroende för deras kampanj är redan förstört. Här är jag då inte mjuk och säker något mer. Jag är tvär och förbannad!
Fortsättning följer.
än en gång
än en gång ... Blir det vår.
än en gång ... Blir jag kär i kärleken.
Jag fotar körsbärsblommorna i Kungsan
Jag placerar känslor i låttexter för jag kan inte sätta ord på mina egna känslor.
Jag blundar för det som gör ont men också genomlever det.
Denna gång gör jag det likt 2008 med Markus Krunegårds ord och hans insikter på det som varit men inte förblev. Vill ni läsa en träffsäker recension om hela skivan så gör det här för den beskriver så som jag tänker! Att dra barnvagnen, att bli vuxen och tänka tillbaka till ungdomsåren man lärde sig av, eller gjorde man? Precis i samma båt har Markus satt sig in och jag gör det än en gång att recensera de bäsaa låtraderna från det bästa på skivan.
Att åka in till City en förmiddag på Strandvägen ... likt en saga ... en dröm
Men inser rätt snabbt att då kommer inlägget bli långt och jag recenserar två, lägger mig ned och loggar ifrån datorn. Ångrar mig att jag inte skrev det där som kändes så här och den där känslan jag haft i tre dagar nu och hur kommer det bli framöver med den saken. Men kanske kom det heller inte med för det inte var väsentligt. Så tillbaka till Markus och hans två låtar som jag hoppas få höra live någongång detta år.
Korallreven och Vintergatan Hela texten är som ett litet under och mest träffsäkert är
"Distans är vår enda chans Gör en lista över sånt som jag vill ha O sånt som jag mår dåligt av Det är mycket som måste bort Många som måste bort Många som har missförstått Som tror att det inte syns"
och
"Mänsklig värme, snälla kom närmre Mänsklig värme, snälla kom närmre 37 grader Celsius är allting som behövs x2 Korallreven o vintergatan Över molnen o under ytan När jag blundar, när jag somnar Är det dit jag styr, när februaristormen yr"
Denna Markus som ständigt återkommer så fort jag motarbetar hans musik...
och Askan är den bästa ur jorden "Det är först när man ger upp som det blir nått nytt När man släpper taget tar man steget Jag vet hur ont det gör när hoppet dör Men askan är den bästa jorden Och även fast du inte tror det Du kommer födas och dö, födas igen Så länge du hör musiken" Är som en låttext skriven rakt till mig och jag låtsats att det också är så. För jag jag tror inte just nu men innerst inne vet fast vill inte vidröra det där som gör så ont. Så ge upp, släpper taget har jag redan gjort och höra musiken vet jag sedan tidigare är ett hållbart sätt att leva på / att överleva livet tills man verkligen vill leva det.
och än en gång tänker jag på dig Alice, min älskade fågel, din vackra fjäderskrud, jag hoppas du inte är mer sjuk än vad du ser ut. De säger att det sker i huvudet ditt, du har inte ont bara fått ytliga skador av inre demoner, jag hoppas så innerligt att du inte lider, du viftar med dina vingar, jag ser hoppet i dina kvitt då jag kommer in i rummet, du sover mycket mer än förut, men var gång du ser mig är du som vilken frisk fågel som helst. Din kamrat uppvaktar dig men du ger honom på näbben. Du vill äta men inte med sällskap, du vill putsa men inte bli putsad. Jag härmar läten likt undulater visar kärlek till varandra och du kvittrar till och ser på mig som den dagen för två år sedan jag tog hem dig. En blick av nyfikenhet och kärlek. Hoppas jag får ha dig kvar länge och väl.
Time for me to fly
Skrev jag för en tid sedan. Och idag flög jag. Jag är en fri fågel men min storhet känns som en liten fågelunge i sitt trygga bo. Men tids nog kommer jag resa mig upp och jag ser framemot denna vår. Denna NYSTARTS vår. Och så många fina ord jag fått idag.
finns här ♥ Kram ♥ Du är värd allt å massor mer ♥ Du är värd mest!
En lagom lätt förvirrad bild på mig :)
"och det viktigaste, det kommer ordna sig, det kommer bli bra, allt kommer ordna sig du förtjänar lycka, och du kommer få det om du bara tillåter dig själv det."
"lättare att se andras än att erkänna sitt eget, trots vilja att vara ärlig mot sig själv o andra"
"Man måste leva upp till sina beslut och våga ta steget, ingen utom du kan förändra ditt liv. Önskar dig all lycka och var rädd om dig. kram <3"
"Starkt av dig att faktiskt göra något åt saken, det ska du ha cred för!"
"Först när man ser klarhet över vad som är bäst för en själv så kan man fokusera på vad som är bra för andra."
"Den enda på jorden du aldrig kan bli sviken utav, om du alltid gör ditt bästa, är dig själv. Easy as hell! :)"
och jag väljer nu att lyssna på Florence Valentin - Allt Har Ett Slut för inse min början. Jag tala med vännen direkt efteråt och personen sa "Men tänk. Du drog inte ut på tiden. Fatta vad du gjort. Fatta vad du vågat" och jag satt där och kände mig som en av stans största svikare till faktiskt se mig själv i nya ögon. Det jag länge talat om har jag nu gjort handling utav och det gick rätt snabbt. Men det tror jag också räddar det vi kan så småningom se som en vänskap, räddar att kunna visa hänsyn till varandra istället för känna (som ett större) svek. Så just måste jag lära mig att klara mig på egen hand, lära känna denna person (mig själv) som så många kallar för Sötnos, Snällheten självt och hon med Stjärnglans. Jag lovar då det, jag är bra nyfiken!
Klockan är 04:57 och denna 03:00 spiral jag haft i veckor har blivit nu 05:00 men det ska ja se till att det inte håller ;) Godnatt och väl mött min "morgon" som lär bli eftermiddag vid det här laget ;P
Gbg resa 2
Jag ville så gärna dra den klassiska posen - Varsågoda!
Så kom jag till gbg. Denna gång en tidig förmiddag. Fick skoskav så fort ja klev av. Regnet slog mot ansiktet och mina tunna kläder. Men d gjorde mej inget. Spårvagnen kunde färda mej i en kvart och jag skulle komma dit jag alltid anländer i götet. Men den här gången lät ja först staden svälja mej hel. Dag 2 och det blev lördag. Smaken av gårdagens middag som var utsökt hade etsat sig fast i varenda nerv. Men d var också annorlunda. Inte samma plats vid bordet som alltid. Inte samma sovrum och frågor som gick runt både med och totalt utan kontroll.
Record Store Day
Underdagen sken solen. Det var record store day och Bengans borta vid stigbergstorget. Nostalgisk känsla. Tänka sej att i tonåren drömde jag inget annat och nu stod ja här för andra gången. Stort. Torgny mötte jag av ren slump och vi snacka musik, favoriterna och vad för skiva man sökte. Resten av dagen blev Haga, Nordstan och butiker runtom. Klockan ticka på och helt plötsligt blev d middag igen, vila och dra på fest hos Jakob. Jag var onykter, tala me främlingar på bussen och ringde sedan på dörren, han var glad att se mej och jag detsamma. Jag hälsa på hans vänner och hällde i mej mer. Leken de lekte tilltala mej inte men var på noterna och folk var bl.a imponerade hur olikt jag tänker i förhållande till de. Det blev många skratt. Danser. Möten. Men roligaste var att se Peter. Killen som sprang och gömde sig 09 på en hemmafest så ja den gången inte hann säga mycket. Men igår hann vi. Tala allt från idoler, kändismöten till att känna sig 17 igen då man hör vissa låtar. Ja bjöd in han till sthlm och nu får jag se vad som händer i maj! Kvällen blev tidig morgon, Jakob tyckte jag borde ta mej hem. Och det gjorde jag. Men den där mollnade tanken sedan igår hann ikapp mej. Sedan vet jag inte mycket mer.
Fest i drakgrottan
Men utifrån smsen ville en bekant få mej till Ulricehamn och berätta att där fanns det allt plats. Jag sa tack och missförstånden avlöpte varandra. Idag var det ännu en födelsedag. Jag höll igen. Tills jag vakna av orden "vad menar du me det du sa igår till mej? Vad mena du me att åka fel? Vad hände?" Jag var matt och långt från att försvara mej. Födelsedagen blev en paus. En förlust och ett försök att hålla distans till allt som känns. Orden blev två timmar. Jag gned bort sminket från gårdagen, frös i min tunna klänning och regnet slog mot rutan. Sedan gick dagen. Mest åt packa, smsa, surfa och äta gårdagens rester och en härlig nygjord sallad. Med hela familjen.
Körsbärsblommor på Järntorget
Sedan blev det tacka för sig och passa tågtider. Den här helgen börja me regn, en solig dag och avslutades me regn. Jag mötte 09 människor på nytt och såg kontrasten tydligt. Ibland blir det inte som tänkt. Och nu efter vitsippsbackar, körsbärsblom och blåmärken så är besluten närmre än någonsin. Jag behöver vidare. Paus. Det nya denna vår.
Casablanca live debaser slussen
Jag har sett min livs första Casablanca konsert. Jag e såld. Minerna, kroppspråket och hållningen sångaren är inte likt ngt annat jag har upplevt. det känns som han memorerar varje låtrad i en handviftning eller de ansikts uttryck han har.
Casablancas frontfigur Anders kan sina miner ...
Jag och Ryan =)
Såklart hängde jag och Anna med Erik efter spelningen också =)
Casablanca och en vinflaska
Casablancas frontfigur Anders kan sina miner ...
Efter spelningen erkände jag för Josephine, trummisen i bandet, att skivan har vuxit av att se de live. Jag sa även att skivan har gått upp och ned i mitt tycke "ja, den e mycket så, jag både gillar den och inte" svarade hon mig och det kändes skönt att erkänna det. Och att hon höll me.
Jag och Josephine med ett nöjt erkännande
Skivan är bra men bandet levererar bäst live. "thanks! For all people how steel, buy and listen to our record!" sa Ryan innan bandet avsluta me hitlåten Downtown. Ryan springer runt som ett yrväder, är kort och påpekar att han inte kan låna sångarens mickstativ för han e alldeles för lång. Haha! Och efter spelningen var Ryan glad över att se mej, ett nytt fan och han sa att även gilla att ja var så uppklädd i slips och allt.
Jag och Ryan =)
Erik på scen
Såklart hängde jag och Anna med Erik efter spelningen också =)
Jag mötte även Erik som var som vanligt glad att se mej och när han sa mitt namn blev jag stum. Där stanna min värld upp, konstigt efter alla år, haha. Men ikväll blev allt så nostalgiskt. Det var som för åtta år sedan som krocka me allt det jag hunnit me. Discokulan, hänga me ett nytt band och debaser slussen, synd att d kommer gå i graven en dag, jag kommer sakna det!
Casablanca och en vinflaska
Ja, jag blev som skrivet tagen av bandet, allas dialekter och hur sångaren drack en flaska vin under spelningen då jag är van att del har öl eller vattenflaskor. Men det e på tiden tycker jag, rock och vin hör ihop, även på scen.
Jag, Mats och Anna
En helt underbar kväll helt enkelt. Bildbevis kommer och en stor elouge till Anna M och hennes familj, bättre sällskap kan jag inte tänka mej en kväll som denna. Och än en gång ser jag min tatuering "music is life" känner kvällens dofter o vinglar hem i mina skor av betydelsen, jag är glad att få var med även idag!
Så skrev jag igår och bildbevis har ni redan sett och visst är jag tagen än idag att fått sett de live och fått uppleva den här magiska natten av insikter, livemusik och så många härliga möten och känslor på en och samma gång.
Och så här avslutades sista låten, Josephine kör stenhår medans de andra ser på och lyssnar in
Hur mycket går det att älska?
Redan från första dagen älskade jag mitt lilla svarta marsvin.
Han var den enda killen bland fyra systrar. Han var hane, en halvtimme sen och helsvart. Familjen valde att sätta ut en annons. Killar ville de inte ha i sin flock och än mindre helsvarta djur och att han var sen var tecken på svaghet. Men ack vad fel de hade. Jag svara på annonsen och fick med Alvin (som marsvinet heter) tillsammans med hans pappa Elvis. Det var kärlek från första stund. Elvis var inte svag utan liten till växten med lika lekfull, busig som vilket marsvin som helst. Så här två år senare har han bara varit med om en tandfraktur men annars lekt runt, busat i min säng (trots att jag har allergi och borde inte ha de där, men vem kan motstå blicken från ett lekfullt marsvin i sitt täcke, inte jag iallafall ) och haft hörace tvärs över lägenhetens alla golv så det ser ut som ett tredje världskrig. Men när man sömnigt sitter på kontoret en vardags morgon och tar upp sin dator från sin väska och finner att ett höstrå också kommit med kan jag inte annat än älska de här små liven. De skrämmer mig lika mycket som inte. Ekonomiskt klarar jag precis av att ha dom och tidsmässigt vore det bättre om jag var lite mera hemma. Men inte ser mina marsvin ut och klaga. De väger som de ska, kuttrar lagom tills det är matdags och busar runt i säng om helgerna och soffan om vardagarna och klagar inte det minsta över den tid jag anser att jag missunnat de. Marsvin, framförallt mina, de är kärlek det. På högsta nivå.
Redan sedan andra dagen älskade jag mitt andra marsvin
Elvis var äldre än Alvin. Ja, han är ju hans pappa så det är väldigt naturligt att det var så. Men Elvis visa även tydligt på att han hade sina vanor och ville ha saker och ting på ett visst sätt. Det gick inte träna upp honom till något annat eller få honom att göra ännu fler saker. Alvin lär sig även idag, såhär två år senare, en rad olika lekar och annat. Men Elvis älskar att bada, vill ha klorna klippta snabbt som attan, få maten serverad, roffa åt sig allt ätbart, förnöjt tugga wellpapp och allmänt strosa omkring eller hacka tänder för visa revir och vart hans plats finns i de olika utrymmen som de delar. Han har bara rymt två gånger och det visade sig vara för han frös och ville från den tunna filten till den tjocka och en annan gång fick han värmeslag för det var sommar och han blev aldleles yr! Helt tokig :P inte ett dugg lik sig själv. Då skriker han, söker tröst hos matte och skakar av rädsla. Jag lägger våta kalla handukar på honom, han lugnar ner sig och får fyra kalla pet-flaskor runt buren så även den blir sval och skön. Han ler förnöjt. Alvin har mindre päls och vid vissa sommarnätter bygger han gropar i spånen som han kan vända sig i för att försöka hålla värmen. Haha Så Elvis behövde jag lära känna och respektera på ett annat sätt innan jag kunde älska honom. Men nu har jag lärt mig. Elvis kör sin grej och Alvin han är nyfiken på allt och det bästa de båda vet, GURKA! och fågelsång speciellt om våren ute på balkongen.
TIPS! Så här mår djuren bra (och tyärr inte bra)
Jag kan inte annat än uppröras om hur marsvin felbehandlas i djuraffärer. Hur lätt de säljs vidare eller dumpas i närmaste skog. Ett marsvin klarar sig inte på egen hand i det fria. De kan inte och ska inte säljas ensamna då de är ett flockdjur och ett flyktdjur. Flyktdjur lever med en stress som är bra tills de inte kan hantera den i fel situationer. Som att få bo ensam, som att få i misär i enbart en bur eller tillsammans med kaniner. Marsvin och kaniner går bra överens men de talar inte samma språk. Därför är det viktigt att marsvin ska få så som de är födda till, fri golvtid, utomhus lekar vid 15 +, stor bur att vistas i, leva minst två och två eller upp till fler individer, ha tillgång till två mål mat i form av grönsaker varje dag, hö ständigt i buren för deras nedslitande av tänder, matsmällningen ska fungera som den ska och för allt lek och bus! Marsvin är inte särskilt kloka djur och testar gärna ägarens tålamod men kommer man överens med de kan de både lära sig simma, leka i gångar och hoppa hinder. Marsvin ska också leva dragfritt och varmt samt inte vara nere på golvet. Står buren på golvet ökar de deras stressnivå, de blir lätt kalla och sjuka av drag och oftast allt för lite stimulerade för de har inte tid för lek (som är deras naturliga drag) bara ständigt sitta på vakt för hålla värmen eller så ingen fiende dyker upp. Så ha marsvinen högt upp i en stor och rymlig bur där de bjuds på grönsaker, färskt vatten, hö och som städas varannan dag. Då mår de som bäst!
Skulle tänka mig skriva mera men klockan har slagit måltidsdags och mina marsvin skriker för fullt. Så här bloggas det en annan dag och tack för oss! :) dags för morot, borccoli, lite gurka och sallad.
Cirkus Miramar live 9 mars Göteborg
Det hade bara gått två timmar. Allt var försenat och jag satt försjunken om varför bandet aldrig dök upp. Sedan vänder jag mig och till vänster står Per i dörröppningen. Det bultar inom mig. Jag måste lett stort och sprang till honom mitt under en annan satt och spela på scen. Jag ger honom min bok. Ber han öppna första sidan där jag skrivit en hälsning och signerat mitt namn. Han ler och se förvirrad ut. Sedan står han och bläddrar ett tag. Sätter sig bredvid mig och kollar på bandet på scen ett tag. Skruvar på sig och lutar sig mot mig. ”Är den till salu?” frågar han mig. Jag skrattar och viskar tillbaka ”Nej, den är till dig” och han både förstår och inte. Men tillslut förstår han efter vi samtalat och han säger tack. Tar mig i hand och skiner verkligen upp. Jag håller modet men inom mig har jag ramlat ihop. Tiden går och bandet kliver av scenen.
Per lämnar salen lika snabbt och det blir paus på en timme. Jag vänder och vrider och hoppas tiden går fort denna gång. Lokalen är hallfull, stämningen är sömnig fast mysig och det är en samlad trupp jag sitter i. Det känns som alla känner alla på något sätt och utanförskapet blir till att jag fryser litegrann. Per och Cirkus Miramar ställer sig och repar och riggar scenen. Äntligen något att vila ögonen på. Stjärnan & Matrosen låten spelar de om och om igen, testar ackord och ser så allt ska bli som tänkt. Det tar sin tid och Per säger strax innan det är dags ”Nu går vi och byter om till clownkläderna så ses vi snart igen” Publiken jublar.
Cirkus Miramar repar och har sig ...
De samlas upp mer folk och nerverna hänger i luften arrangörerna springer runt i lokalen och råkar göra så att ljuset både sänks och höjs. De testar både de ena och det andra och jag vill bara att mina nerver ska snart få levas ut till livemusik. Så helt plötsligt så står de där. Hela Cirkus Miramar. Gitarristen ber om ursäkt att han sitter ner och spelar för kvällen. De river sedan av den ena efter den andra låten. De säger att de har blivit något gamla och orkar inte fullt ut. Några låtar in tappar de texten och publiken försöker fylla i. Jag vrålar och jag klappar igång och det känns som hela lokalen hamnar i ett euforitåg. Alla släppte allt under de minuter Cirkus Miramar stod på scen.
Strängar bryts av och övriga bandmedlemmar undrar vad det är som händer. De samtalar och Per ser lite uppgiven ut efter ett tag. Gitarristen säger ”Ja det går. Jag kan spela på fem strängar.” och Per fyller i ”Bra! Jag kan annars sjunga på två strängar” och skrattar till. Det blir sedan en kalvakad av olika läten, dofter, musiken den dansar över hela rummet så mitt i lämnar Per scenen för att se sitt band spela och det gör de så himla snyggt. Publiken jublar, busvisslar och vrålar. Sen blir det lugnare tempo och efter det ropar arrangören att de nått mer än halvtid och Per svarar honom ”Nej då. Det gör inte oss något att vi har övat in ett tre timmars konsert och du ger oss en timme. Nej då. Inte alls. Vi är tacksamma” och publiken den skrattar. ”Nu när ni har hört ett par låtar tänker ni att sådan här modern skit vill ni då inte höra.” publiken den jublar och förväntar sig klassiker och gamla godingar. ”Men just ikväll skiter vi i det gamla och spelar bara nytt!” säger Per lagom kaxigt. Publiken skrattar, buar omvartannat.
Sedan blir det låten Barn med fattig hjärna och det blir allsång och folk som ställer sig upp för att dansa. Per visar tydligt hur man bör agera och dansa för att förtydliga låttexten och dess budskap. Det mest fantastiska var de gånger jag sjöng duett med Per. Kanske var han bländad av ljuset och kanske sjöng han inte alls med mig. Men det kändes som det. Vi la orden i rätt mening och precis där de synkade med musiken. Efter ett tag vände han blicken och såg mig fortsätta sjunga. Han log och vände blicken igen. Jag tänkte om jag distrahera honom så resten av kvällen såg jag till att sjungna men inte så mot hans håll utan mest fota, filma och känna av hela konserten.
Idag maler tanken Den sista låten måste jag få höra igen! Jag kände inte igen den men texten fick mig att gråta. Per sjöng rätt in i allas ögon om att ”Vi ses igen” och det ha etsat sig fast i mitt minne. ”Tankarna blir som tusen nålar” är de orden som jag minns från låtens text. Det här ska bli mitt letande. Jag måste få höra den texten igen. Så är det bara.
Bilden och mötet blev ett diffust minne men ett fint
Efteråt så pratade jag och Per litegrann, faktiskt så minns jag inte mycket av den konversationen mer än att det var fel att jag bor i Stockholm, att de kanske kommer till centrala Stockolm någongång i vår och så undra han om jag skrivit min diktsamling alldels själv. Jag svara JA med hjärtat i halsgropen. För de jag visste då kommer han veta så fort han öppnar den där boken och det är de som både känns fint men samtidigt skrämmer mig.
Så tack fina Cirkus Miramar! för mig blir ni aldrig gamla
Mina älskade marsvin
The sounds debaser
Jag har inte insett än att jag har sett d live. D tog mej fyra timmar av väntan o fyra hundra femtio från plånboken.
För tio och åtta år sedan var jag förälskad i Maja. Var gång jag var på väg så skaka jag, grät lr svimma. Så en hel konsert har jag sett åren 09,10 och nu 12. Det bästa ikväll då hon posa mot min kamera o då jag fick, en kram, en puss, höll henne så inte ramla och helt plötsligt var jag i hennes uringning. Woe! Tidigare hade jag svimmat av tanken idag doftar mina kläder Maja.
Jag åker hem nu, en tshirt till samlingen och flera the sounds minnen jag knappt kan förstå har hänt. Jag älskar musiken o beundrar musikerna, att d fortfarande orkar. Jag sjöng me i varje låt o förundrades att jag kunde vart enda ord. Cirkeln är sluten och jag är överlycklig.
Åh, fick så många fina bilder på bandet & på Maja Mums!
time to me to fly
Text: Time for me to fly
Så har ännu en tid gått. Många har frågat, vridit och vänt och jag har bara skrattat och viftat bort. Har både vågat närma mig frågorna samtidigt som jag avskytt att gått genom de och bara låtit vardagen vara som den är. Jag har gråtit många gånger på bussen hem, jag har hållt en fasad men varit ärlig mot mig själv. Men med tiden inser jag att fler är inblandade än vad jag tidigare märkt. Fler undrar hur jag mår, vad jag vill med mitt liv och varför händelserna sett ut som de gjort på sistonde. Så jag har precis insett att en dag måste jag lära mig sätta ned foten, göra förändringar och inte vara rädd för de.
Så idag stod jag där. Bland hotell, industrilandskap och shoppingcenter i mitt Älvsjö där tre genrationer bakåt gått och tänkt så många tankar. Även jag idag. I mina hörlurar hörde jag Timo sjunga en cover på låten "Time for me to fly" och framför mig hade jag denna vy (se bild ovanför)
En värmde sol, ett snötäcke som började tyna bort, mörka moln som vek sig för vinden och släppte fram solen strålar och jag fick där, som många gånger förr, ett uppvaknande att det går minsann och finna trygghet även i det nya. Bara jag vet att jag också kommer klara det denna gång så kommer det också bli det bästa av det. Jag har nu fått bekräftelse att Lea, jag vill inte förlora dig. Hur kommer det bli nu? Kanske behöver du någon som är starkare än dig själv och den du har idag brevid dig likaså. Kanske ni har vuxit ur det där som en gång i tiden kändes rätt att bygga upp en framtid på. Kanske behöver ni båda någonting nytt för att må så bra som en människa ska kunna må. Jag vill inte förlora dig, hoppas vi kan ses igen, du är så mycket för mig. Ord jag så länge undrat, för sätter man nya beslut så förlorar man även det man vill ha kvar. Men om jag skulle förlora denna gång så vet jag också att jag går åt en annat håll från att vara älskad till att aldrig bli bortglömd.
Men nu behöver jag tid för våga snudda båda fötterna mot marken. Att fatta ett beslut. Vad är det som är så farligt? Dötid. Tiden man märker av ensamheten det är det farliga. Att kunna få ihop det med att fungera själv och tycka det är chill. Sedan har jag fått tipset att om man inte vill vara ensam kan man jobba extra mycket, ha som morot att man får ju pengarna som man sedan kan unna sig en resa eller något annat kul med och se framemot undertiden man förfasar sig att ensamheten smyger på. Helgerna, jag menar, så länge jag inte tänkt flytta så har jag vännerna kvar och kan de inte umgås så har jag ju mina intressen kvar, pyssla, sy, livekonserter, foto, promenader, loppis och allt annat fint här i livet. Så jag ska nog inte vara rädd att ta steget.
Men det finns en törn som jag inte kan hantera, det är alltid roligt att få uppleva och dela detta med någon till, hur kommer jag över den känslan?! Att, var jag en går framöver så kommer det bara vara jag som känner dofterna, bara vara jag som ser det vackra i omgivningen bara vara jag som minns tillbaka på hösten som var sådär perfekt och fin av sig. Återberätta i all ära men vissa saker kan bara upplevas för stunden. Men jag får vell ta och börja blogga mer daligen då, fota mer eller så, det kan alltid vara något. Försöker intala mig eller se rent utav att det finns folk som också läser, tittar och ser på det jag skriver.
Så arbeta, spara pengar, ut och resa och se framemot nya möten
det får vara mina livs morötter en tid framöver
tills dess kan jag vara glad över att låten finns och att solen kommer tillbaka
och att våren ger mig ny kraft på detta än så länge unga år.
Pysseltokig
I helgen fick jag mig verkligen ett pysselrace och jag blir så tokig på mig själv då jag finner ännu en sajt med fantastiska tyger som passar min systerson något förträffligt!
var det som blev av i helgen, synd att min bild på mitt fina block blev så suddig...
Det var dagens skörd av att pysseltokig och idéerna som överöser mig ibland. Iallafall kring det som har med tyg och design att göra sedan har jag ju fler projekt med decoupage, foto, servetter och teckningar, men det skriver jag om en annan gång! :)
var det som blev av i helgen, synd att min bild på mitt fina block blev så suddig...
Men nu tänkte jag mest blogga om det som ger mig inspration
sedan får vi se då jag skapar något av det.
sedan får vi se då jag skapar något av det.
Men självklart har jag ideér om att göra en kjol i grönt tyg med vita hjärta på, en tygväska i rött tyg med vita hjärtan på och så samla ihop ett par retrotyg för att sy om till kuddfodral, tygpåsar att förvara allt möjligt i, klä in kartoner och göra vackra askar av alltet. Nu till tyger som inpirerar mig!
Dessa tyger kan även vara roliga att sy lampskärmar av, necesärer eller så gosedjur!
Först ut LiandLo
Dessa tyger kan även vara roliga att sy lampskärmar av, necesärer eller så gosedjur!
Och panda tyget klär en poppare som mig! =) det kan man ju göra allt möjligt fint av såsom tygväskor eller rosetter till håret eller kanske pimpa upp ett par trista tygskor?! idéerna är många i mitt huvud.
Andra tipset signerat.se
Sedan om man känner för spänannde tyger och andra härliga detaljer men kanske inte är så sugen på att skapa själv eller saknar tålamod, kunskap eller tid för det, så gå in på denna sajt! Den är så otroligt givande, åh. Jag kan sitta i timmar och bara titta på alla grejor. :)
här är tre exempel på det som tilltalar mig. =)
Jag är även en sådan person som älskar disktrasor. Ett enkelt knep på att få tag i billigare design och vad man kan göra grejor av de senare. En trasa behöver inte bara vara en trasa må jag lova :) Jag har gjort tavlor av de, vykort och även en väska (som hade ett plastfodral över så inte väskan skulle suga åt sig regnvatten och bli tung då man var ute och cykla med den) Så här kommer tips på fin fina disktrasor och desto fler går att finna hos signerat.se
Tredje tipset! Åhlens
Att finna fina tyger och roliga detaljer finns på en mängd vanliga varuhus också. Jag kan rada upp hur många som helst men nu väljer jag Åhlens och deras vår kollektion 2012 med Lotta Külhorn som designer =) samt Elsa och Helene Billgren som tipsar om mera färg i våra hem & missa inte Lottas "Putte i Blåbärs City"
Sist men inte minst, fjärde tipset chezsucrechez & http://www.etsy.com/shop/ChezSucreChez
Handarbete, korsstygn och klocka ord i ett! Kan inte bli bättre =)
Det var dagens skörd av att pysseltokig och idéerna som överöser mig ibland. Iallafall kring det som har med tyg och design att göra sedan har jag ju fler projekt med decoupage, foto, servetter och teckningar, men det skriver jag om en annan gång! :)
Debaser me idoldyrkan
Kvällen börjar me ett lätt snötäcke, en övergiven trappa i snö och ett trevande upp för att inte halka. Jag går in genom dörren men hindras av att ngn ropar mitt namn. Torny ger mig en kram och det var kul o hälsa på han o tala om kvällens alla förväntningar. Sedan går jag mot vakten o tar upp mitt leg me en gång. "väluppfostrad!" utbrister han och berättar att han tänkt säga hej först, vi båda skrattar och jag går in och hänger av mej.
Vacker video med Henric de la Cour
En bild på mig och Henric Jag var så glad att träffa han
Vi hänger framför scenen, jag ser på bildspelet som går runt, hör musiken från högtalarna och försöker hålla i en konversation. Sedan öppnas den röda ridån och Christian drar på gigantiska musikslingor. Jag känner hur nerverna sprätter till och jag skriker av lycka och triggar igång publiken. Det är alltid kul att ge lite extra och så att andra blir peppade. Kite gick som en blinkning, spelningen tog slut så fort, men bilderna blev bra. Lyckan om att få se de spela live ännu en gång och lyckan att överträffa mer än tre Kite spelningar är uppnådd, jag blir aldrig mätt på deras syntslingor och väldigt betydelsefulla låtval med en text som sätter ordet på allt de där man tidigare bara burit själv.
Nicko till vänster och Christian till höger i bandet Kite
Emmon
Vacker video med Henric de la Cour
Det doftar klor och kaffe överallt. Jag hör henrics musik genom dörren, adrenalinet pumpar, en servetris öppnar dörren in till konsertlokalen på glänt och jag studsar till. Vilket vackert bildspel! Sedan hänger ja i baren, ser musiker komma o gå. Henric går förbi men ser mej inte, jag känner mej liten men lägger ingen energi på det. Sedan tar jag upp mobilen för att blogga o givetvis ser han mej då en gång till. Klappar mej på axeln, knickslar me tänderna för får min upp uppmärksamhet och jag säger hej och han ler å säger hej tillbaka. Sedan går tiden mycket långsamt, men väntan är värd allt.
En bild på mig och Henric Jag var så glad att träffa han
Lite senare är det e varmt, d e glada människor omkring och nästan alla möter ögonkast me mej. En del etsar sej fast på hornhinnan, andra glömmer jag rätt snabbt. Fryser gör jag inte längre och kort därefter köper jag mej ett glas rött, hör Kite repa i bakgrunden o ser Nicko springa förbi, han drar inte till sej uppmärksamheten och då törs jag inte heller det. Kvällens första bekant ser mej inte och jag fortsätter på mitt glas, håkan hellström sjunger i högtalarna "nu kan du få mej så lätt" o nostalgin får mej att försvinna.
Kvällen går fort och då jag vänder mig för se om någon till har kommit så ser Nicko mej, ler och nickar och kvällen börjar så bra. Jag börjar sedan tala me personen brevid, vi delar många musikminnen men inte mer, inte vad jag vet för kvällen iallafall. Dörrarna in till konserthallen öppnas och vi fortsätter tala med varandra. Ett par killar står framför oss men törs inte gå in. Min nyfunna bekanta säger Gå du då och nostalgin över att vara först på plats i lokalen överträffar allt. Det var en skön känsla. Något jag varit med om bra många gånger.
Christian i bandet Kite börjar spela
Vi hänger framför scenen, jag ser på bildspelet som går runt, hör musiken från högtalarna och försöker hålla i en konversation. Sedan öppnas den röda ridån och Christian drar på gigantiska musikslingor. Jag känner hur nerverna sprätter till och jag skriker av lycka och triggar igång publiken. Det är alltid kul att ge lite extra och så att andra blir peppade. Kite gick som en blinkning, spelningen tog slut så fort, men bilderna blev bra. Lyckan om att få se de spela live ännu en gång och lyckan att överträffa mer än tre Kite spelningar är uppnådd, jag blir aldrig mätt på deras syntslingor och väldigt betydelsefulla låtval med en text som sätter ordet på allt de där man tidigare bara burit själv.
Nicko till vänster och Christian till höger i bandet Kite
Emmon
Under emmon spela ritade jag, fotade o gjorde även min plikt att stå längst fram, dansa/skrika/sjunga med. Fattar inte poängen me att bara stå still om man inte fotar vill säga. Sedan lyssnade vi på musiken, Martin hade kommit in och vi står och snackar tills Emmonn entrarar scenen. Det var tredje gången jag såg henne live och hon blir bättre. Men jag kunde inte helt tycka om musiken utan kände för göra något medans jag stod där. Jag tog upp mitt skrivblock, skrev och ritade och det var en skön känsla. Även att se in i vinglaset och se hur ytan av vinet vibrerade i takt med syntslingorna. Efter Emmon var det en paus och jag passa på och fotas me Fredrik. Det fick bli två bilder för jag var inte nöjd me den första och han inte me den andra, så tokigt d kan bli!
Bilden på mig och Fredrik - den bilden jag gilla =)
Sedan går jag tillbaka till scenen och tackar min bekanta att hon hållt platsen. Vinet var borta men väskan var kvar, hon beklaga sej och jag sa att det vore värre me tvärtom. Så öppnas den röda ridån en tredje gång för kvällen och musikerna står på scen och spelar. Kort därpå kliver Henric upp på scen. Ljuset blixtrar, rökmaskinen vällver ur rök och Henric sjunger och mer människor flockas.
Henric sjunger och stämmningen är total
Det trycks på och fotoblixtrarna blir många. Det känns som Stockholm har väntat på att se Henric spela igen. Det känns som alla har väntat på denna kväll och kommit hit för se honom. Kön var så lång att alla hann inte uppleva spelningen men jag var där och jag var så lycklig för det. Det blir inget mellansnack utan bara musik och en mängd olika låtar som får mej le,gråta och skratta på samma gång. När d e slut vill publiken ha mer men d blir inge mer. Ridån sänker sig och stänger igen, djn höjer sin musik och lokalen blir åter igen mörk.
Henric tackar för sig och lämnar strax därpå scenen
På vägen ut till den milslånga kön möter jag Rille! Vi skrattar då vi ser varandra. Tar ett foto och talar lite kort om hur den senaste tiden varit.
Jag och Rille! ett kärt återseende
Jag går sedan vidare för få en bra plats i kön men på vägen hindras jag en gång till, haha. Jag ser Tiny Boys flickorna o vinkar glatt! Emma skiner upp som en sol över att se mej. Vi talar, kramas och jag får en personlig inbjudan till deras spelning nu på måndag och jag säger att jag gör mitt bästa för ta mej iväg. Vi kramas och slutligen når jag kön, en kvart senare är jag ute på trappan där kvällen börja. Hon e strax efter midnatt och snön har lagt sig.
Jag går sedan vidare för få en bra plats i kön men på vägen hindras jag en gång till, haha. Jag ser Tiny Boys flickorna o vinkar glatt! Emma skiner upp som en sol över att se mej. Vi talar, kramas och jag får en personlig inbjudan till deras spelning nu på måndag och jag säger att jag gör mitt bästa för ta mej iväg. Vi kramas och slutligen når jag kön, en kvart senare är jag ute på trappan där kvällen börja. Hon e strax efter midnatt och snön har lagt sig.
Så, utan kronologisk ordning träffa jag också pandahanna från förra slakthuspelningen och hon var så fin, snäll och trevlig. Jag smygfota då hon tala me Henric, bilden blev så mycket roligare så än att jag hade bett de posa. En oförglömlig kväll helt enkelt! Syntfamiljen e större än trott o d e så kul att möta alla i den för det gör så även jag får en plats. Underbar känsla.
Henric och Hanna står och diskuterar
Jag längtar till våren!
Jag älskar vintern och allt vitt ljus som har kommit in i vår värld. Vintern är en vilopaus för naturen och borde även ses som en vilopaus eller återhämtning för oss själva, jag försöker bäst jag kan, men med tjocksnö och rusningstrafik i Sthlm är det inte lätt alla gånger och finna frid. Tills jag kommer fram till skogen som jag passerar förbi innan jag sätter mig framför datorn på kontoret, den skogen samlas minsann kraft.
Bilden togs igår Min skog
Men snö i all ära! Vila i all ära! Men tänk ändå om våren vore här och all återskapelse som både sker i naturen men ändå i oss själva. Jag tror att ingen kan knappast inte bli påverkad av mer solsken, ett stilla vår regn, grönt gräs överallt och vårblommor som spirar i stadsparkerna eller ute i skog och mark. Så här giver jag er lite vårbilder som symboliserar vår för mig.
Visst längtar man?
Jag längtar tills naturen är så här grön
Krispigt gräs som kämpar på att bli grönt
och tappra lökväxter som växer sig genom den hårt packade jorden - växtkraft!
och tappra lökväxter som växer sig genom den hårt packade jorden - växtkraft!
Påsk är vår och fjädrar i sig
alla små fågelungar och dess ägg
alla små fågelungar och dess ägg
då jag blir stum
Det är synd att man måste vara så stark som människa för att orka driva både politik och stå emot mediadrev.
Jag tycker det var fel av honom att avgå. Jag tycker det var fel av media att lägga sig i alldels för mycket och tysta ner hans ack så bra förslag. Han hann aldrig visa vad han stod för, han hann aldrig tala politik tillräckligt mycket förens media börja lysa honom som en dålig ledare för S. Jag stod tillbaka och bara vänta på hans politiska åsikter. Fast de kom inte. Det kom bara fler rubriker om hur journalister tolkat hans sätt att tala, be om ursäkt och försökte skriva ut fler och fler saker som saknade helt källförteckning, för det är sånt journalister inte talar om.
Så jag vänder mina ord och står fast vid vad jag säger. Jag ser hur Bob skriver om sin artikel på facebook och jag får genast svar från honom då jag skriver hur mycket jag vill spridas hans väl valda ord och hur de inte får glömmas bort, artikeln blir så viktig för mig.
Jag: BOB! För var ord du skriver ju mer blir du en förebild för mig,
denna artikel ska printas, delas, citeras och inte glömmas bort
denna artikel ska printas, delas, citeras och inte glömmas bort
Bob: Lea, fina du, tänk om varje glas vatten skulle få drickas så som du dricker av mig :)
och nu blir det till att lämna över ordet till Bob Hansson, för att delas och citeras och sedan säga godnatt.
Näst mest lästa på newsmill just nu Skriver min vän och förebild och länkar till sin egen artikel Det sista ordet en man ska säga är - förlåt och jag läser, jag begrundar, jag tänkte gå och lägga mig nu men jag kan inte sluta läsa och begrunda. Kan inte låta bli att lägga mig i. Bobs ord gör mig hänförd och det är då jag blir stum. Jag kan både förstå texten och inte. Jag kan både hålla med och inte. Men främst av allt gillar jag språket i den.
För att citeras Bob Hanssons ord i hans egna artikel "Det sista ordet en man ska säga är - förlåt."
Vi litar mer på en ledare som inte erkänner misstag än som säger förlåt.
Det är ett svaghetstecken.
Jag tänker, vem var det som miste förtroende, vilken slags personlighet var det vi inte tyckte höll måttet. Jag kan inte låta bli att jämföra med Bildt, som ju minst sagt har en del lik i garderoben, och detta dessutom bokstavligare än klädsamt.
Killen som sa förlåt fick gå. Killen som fnyser och förnekar och framförallt inte pratar så mycket, (maskulint behärskad) får sitta kvar.
Jag tänker, det är den traditionella mannen vi har förtroende för. Om Juholt hade varit kvinna hade många röster höjts som sagt, att bevakningen och tolkningen av hen skulle varit omöjlig om det vore en man.
// Bob Hansson
