Ju mer jag tänker på Anna och den glädje och den sanna lyckan hon utstrålar kan jag inget annat än förvånas över hur mycket kraft det ligger i allt hon gör för mig. Det kan se litet ut eftersom vi allt mindre hörs vid, men det är också det som är så fint mellan oss två. Att man behöver inte göra saker för varandra eller synas jämt för att kunna kallas vän. Det mäktigaste hon har gjort är fått mig att stå upp och se saker bli sanna. Jag minns så väl då hon och jag var yngre. Hur vi var chattvänner på en sajt och skrev om musiken och framallt om Hellström. Hon våra drömmar om livet och framtiden lades fram som ett enkelt koncept. Nu vet jag att jag att det var inte så där enkelt. Men jag vet också att det är så häftigt att Anna sa något om att vara kändis eller iallafall få syssla med musik och nå ut till andra. Och det är precis det hon gör idag! det är så himla otroligt. Jag tycker det är bra mycket större än att jag släppt en bok. Men det beror också på hur man definerar det. Jag är stolt över Anna.
Idag har inte så mycket hänt. Livet har gått en trivsam lunk, jag har klätt mig i gröna kläder från topp till tå och sett min text nå ända fram till layouten. Den har blivit så himla nedbantad av platsbrist och det är så spännande att se! även om jag ibland kan sakna mina darlings! hihi. Den där texten har nästan blivit som ett kärt barn. Man har jobbat med den, man har ställt upp för den, man har gett den väldigt mycket tid och den har utvecklats och formats av mig och andra. Därav jag drar den jämnförelsen. Och nu är inget sig mera likt. Jag fick också layouta en text. Det var med skräckblandad förtjusning jag satte mig framför skärmen och det knepiga programmet CS2. Men det gick! överförväntan bra för att vara mig. Stolt! lika stolt som imorse, då Petra sa till mig att jag ska inte känna att jag väljer bort något/någon bara för att jag inte har tid för allt/alla på en och samma gång. Jag sätter situationerna i paranteser och sedan går jag tillbaka till de då jag har den tiden! :) det var en sådan skön känsla att få höra det från någon annan. Så nu sitter jag här. Utan dåligt samvete med dåligt väder utanför mitt fönster. Rastlös till tusen. Min text är klar. Inget går på tven. Visst finns det en del att göra men det är jag för trött för att göra. Typsikt! men klockan 20:00 går iallafall programmet "Arty" det bästa ever! Jag får alltid sådan inspration av det programmet så det inte finns ord för det. Nä! nu ska jag glädjas åt friheten jag har med Martin. Fundera lite över Uppsalahelgen och det jag bör ta med.

Hej på ett tag!