att resa var inte så svårt

Jag  sätter mig på tåget. Med mod i halsen och vemod i bröstet. Den färdar mig femtio minuter från sthlm och jag önskar jag hade ngt med mig. Men istället så hoppas jag på att glädja henne ändå. Innan jag åkte blev det kallare, ensamnare och jag vet att den här tiden inte kommer vara sig lik...om bara mindre än en vecka. Vi växer isär samtidigt som vi växer ihop. Vi delar meningar samtidigt som vi sliter sönder varandras ord. Vi somnar om. En ny dag. Ett nytt hem.
Skrivet för 3 dagar sen och 20 minuter


Bild på mig FOTOGRAF: Miriam Forsén

Livet i sin helhet har nog varit densamma. Att klara av sådant jag inte är van vid. Idag fick jag höra att trygghet är vanor och jag fick upp ögonen för ett helt nytt perpektiv. Jag har länge tänkt vanor som något trist och ovackert och aldrig sett trygghet i den. Men nu förstår jag. Så länge jag börjar bygga upp ett förtroende åt trygghet i en bra situation så ska jag lära mig att det är inget fel att ha det som vana. Att må bra är att acceptera och hantera alla känslor du kan känna också ord jag idag fick höra. Jag kände att det kan inte vara så svårt...förut hade jag inte kunnat ta det. Men nu så kändes det bara fint i hela mig.

Utanför rummet sken solen och jag kände för ta mig någonstans. Jag har redan gjort det på insidan så jag ville mest iväg för att skrika ut min lycka. Jag mötte upp Martin på söder. Jag kramade honom, kysste honom och förundrades över att han får min mage att fortfarande pirra. Det är så vackert.


Bilden på mig är från i somras och jag är kär och glad!

När jag kom hem såg jag till att göra min sänggavel. Ett jobb som var värre än väntat.. Jag visste att jag inte var så duktig på att såga. Men så upptäckte jag att med vänster hand gick det så mycket bättre. Sedan var det bara att häfta tyget på baksidan...nu längtar jag till flytten på lördag. Men tusan vad jag kände mig duktig efteråt! Mitt drömtyg är snart uppsatt! Wiee. Lite skev men det spelar ingen roll...ååh, snart kommer pengarna in på kontot också, då kan jag förverkliga några inredningsdrömmar. Men mest stolt är jag över min posetiva energi och att jag arbetat så mycket med mig själv.

Nu hoppas jag på att finna en praktikplats  till hösten och sen ska jag sparka igång livet på riktigt!

Kommentera här: