Då göteborg blev mer än en kexfabrik för mig

Det har gått i omlopp men jag tippar på att det var då jag såg Håkan Hellström live på Liseberg förra hösten. Håkan var på hemmaplan och det var nog den bästa konserten han har förmedlat rakt in i mitt  hjärta. Det var en sån stark kärlek mellan honom, karusellerna och vinden, alla drogs de i samma häftiga fart. När jag var yngre trodde jag bara Göteborg var en kexfabrik. Det enda som stod på kakpaketen var göteborgs kex. Det blev som en slags myt om ett sagoland fylld med lycka, gröna kaniner och kakor. Och även om inte det blev så då jag kom hit förra våren för första gången så är ändå metaforen densamma. I den här staden andas någonting som inte finns i sthlm. Häromkvällen såg jag Håkan Hellström i programmet Popcirkus och då föll jag...det var en kalvakad av färger, en stark längtan till sthlms alla konserter och minnet av Mondo (som det  hette innan det blev Debaser Medis).

Att den lilla lokalen kunde bli en sådan magisk scen det är helt otroligt. I maj kommer jag få se Melody Club där för andra gången i mitt liv och Nicko för tredje gången i mitt liv. På den gamla scenen var nämligen The Mo´s senaste och sista spelning i sthlm. O den kvällen var det Nicko som  hoppade rakt upp på ett bräckligt piano, jag som stod med sockerdricka i handen och grät och kaka som ständigt log. Musiklivet, jag är så tacksam över att få praktikveckor inom det området. Att få möta så många musiker och kreativa mäniskor det gör så att jag mer än någonsin lever.

I helgen besökte jag och några till en hbt-klubb i sthlm. Det var dans!dans!dans! (ja, de faktiskt dansade till håkans musik bl.a) och det var en sådan glädje. Det var en klubb med regnbågens alla färger och jag blir alltid så lycklig inuti mig jämnfört med att gå ut på ett "vanligt" ställe i sthlms natten. Det får mig att tänka på min älskade Zandra (morfar) och att jag bär vidare hans/hennes arv genom att gå och dansa. Genom att möta såna härliga människor och blandas upp med all lycka. Jag skulle så gärna vilja ha Zandra med, men att jag tänker på henne gör så att hon inte försvinner helt. Hon finns här någonstans, även om hon inte gör det just på den här jorden. På scenen stod Cinemascape och underhöll med både gamla och nyare låtar. Vilken utstrålning! de snappade upp mycket på den knappa timme de stod på scen. Det blev musik, det blev show, det blev statister med otroliga masker och inledande mellansnack som var riktigt smaskigt inför nästan varje låt.


Cinemascape