Uppsala. Melody Club och Anna!
Anna och Martin!
Vilken underbar dag/kväll/natt det blev igår! Först tog vi tåget till uppsala och där mötte vi Anna. Jag blev så glad att se henne. Vi snackade om allt möjligt och det kändes som dåtid fast ändå nutid. Vi gick i butiker och jag lyssnade med ett halvt öra om teerna hon berättade om, just för jag var så glad i stunden att bara få vara med henne.
Staden det myllrade massa människor i.
När vi gick på stan upptäckte jag också att det var sjukt mycket folk...överalllt! det lät, det tjoades och ett flertal evegemang var igång. Det var uppsalas kulturnatt men även dag. Det fanns s å mycket att göra och att se på. Att jag blev helt matt och vi valde att gå på stan. Allt för samla orken till kvällen. Melody Club! och uppsalas Konsert/Kongresshus.
Anna som gör en helfin pose.
Martin, Josef och Anna och deras PÅÅÅÅÅP miner. Haha!
Jag och Martin köade nästan en hel timme utanför huset. Regnet föll sig lätt, kylan gjorde sig påmind och strålkastarljus överallt. Publiken var ung eftersom det var fri åldergräns. Det fick mig att tänka tillbaka på min allra första Melody Club konsert. Då jag själv var lika ung som resten. Hur pirrigt allt var och hur förväntasfull man kunde bli. Jag var laddad till max igår men det märktes inte förrens konserten var igång.
Nicko och Stoffe undrar hur de ska göra och Andy ser ut att leta efter något.
Martin försökte hålla i mig. Försökte få mig att dämpa mig. Men adrenalinet var på hög nivå, för hög nivå, att jag gav allt för konserten. Det var som annat stannade upp. Som att energin och orken kom tillbaka. Som att livet hade fått sig en mening på nytt och som att det pånyttfödes för stunden. Melody Club gav järnet dem med. Jag verkligen trivdes då Stoffe och Nicko såg mig. De pekade och sken upp mitt under spelningens gång. Jag fick såklart kick av det och dansade ännu mera. Samtidigt som jag inte hörde Martin jämra om mina klackskor som jag ständigt hoppade på hans skor. Wups.
Stoffe sjunger Fever Fever
Det bästa med spelningen var att jag innan inte var helt beredd. Hela veckan har gått åt att tänka på annat. O så komma på att den ska avslutas men en MC spelning. Helt underbart. När jag väl stod där och de körde Boys in the girls room, Electric och Wildhearts var det som jag nästan gick sönder. Jag kände mig så lycklig över att få vara på plats. Jag hade insett vart jag var och hur det kändes. Det går nästan inte förklara i ord.
Den här bilden är helt underbar tycker jag.
Anna frågade mig efter spelningen vad som driver mig hela tiden. Vad som gör att jag ständigt vill se dem, köpa deras skivor och hänga med bloggar och annat som skrivs. Jag svarade henne att det är lika nytt varenda gång. När jag var yngre ville jag bli sedd av dem. Ville veta mer om dem och att de skulle uppskatta att se mig lika mycket som jag uppskattar att se dem. Den biten är jag nu klar med. Efter spelningen signerade killarna och de sa "Nämen Hej...Hejsan! Vad roligt att se er, hur har ni det?" Det gör mig lika glad varenda gång. Jag fick mig ett snack med Erik också. Det händer mer sällan. Han påminde mig att snart är det turnéavslut och jag svarade att det får det inte vara! Erik: "Men vi kommer igen...snart så...det kommer inte ta lång tid ska du se" Men det kommer det förmodligen göra. Som tur är tar det inte lika lång tid som när jag yngre. Varje spelning, varje skivsläpp, varje ny singel/affisch/atugraf/ med Melody Club är det som driver mig. Jag älskar helt enkelt musiken och jag kan inte sluta vara beroende av dem.
Sen känner jag. Att någonstans vet jag att det kommer ett slut idag. Hur och varför vet jag inte. Men band håller inte på i all evighet, det är en sak som är sann. Så varför inte ge allt medans jag har chansen? Så det därför jag håller på. Men också för att få bättre bilder på dem. De rör sig roligt, har så roliga minspel och mellansnacket är en blandning av allvar och humor. Så därför är det kul att spela in dem med. Det finns mycket som driver mig till att se mer. Jag minns tvåtusensex då de bytte medlemmar. Jag mådde inte bra då. Jag visste verkligen inte vad jag skulle ta mig till. De var något då som gjorde att MC höll mig. Kanske var det för jag inte hade sett dem på ett tag då. Eller så var jag bara fööör beroende då. Nu så är jag med beredd på allt.
Som att se dem i Göteborg nästa helg. "Kom ni dit också...fan vad roligt." svarade Stoffe medans Erik mer berättade om turnéavslutet. Men så hoppas jag, som det blivit med andra turnéavslut, att helt plötsligt dyker de upp på ngt hak bara sådär. Det är sånna tillfällen jag brukar vara bäst på att upptäcka. Så jag försöker mest vifta bort tanken att det dröjer med MC och glädjas åt Göteborgs spelningen. Det kommer bli på ett ställe jag tidigare inte varit på och det kommer bli en ny stad att se MC på. Jag har hittentills bara sett dem i Sthlm och Uppsala, det är så kul att se dem i fler städer! främst publiken. Igår var alla så mycket yngre än mig själv och det var sådan härlig stämning. Folk som småpratade lite, folk som inte knuffades och var stökiga och folk som helt enkelt kunde bilda en signeringkö helt utan panik och skrik.
SKÅL! Sa Nicko strax innan jag lämnade platsen.
Signeringen igår gick lite väl fort. Jag köpte mig en affisch, småsnackade med dem och fick autograferna. Sedan var allt över. För snabbt. Så när jag lämnat garderoben gick jag tillbaka och började fota dem på nytt. Men ingen hade tålamod med min sega kamera att Nickobilden var den enda som blev bra. Stoffe försökte iallafall stå still på en bild och under tiden stå och nynna för att kunna vara still. Men det räckte inte. Efter fyra försök gav jag upp och tänkte tillbaka på tidigare bilder jag har av dem.
Ja, här ser ni resultatet, dessa grabbar hade alldels för mycket energi så det blev bara suddigt.
skriven
hejsan gums!
Dansa (hoppa) i all ära , men va försiktig med Martins fötter:)
Hoppas allt är bra med dig/er
massa kramar Katja