Äntligen kan jag få chans återhämta mig mentalt och det blir en ny tillvaro för mig. Jag har studerat ett tag mina dagböcker som berättar allt om mående och händelser. Jag har kommit  fram till att så bra jag mår idag har jag inte gjort sen 2003. En  del tycker synd om mig medans jag vet att det tjänar ingenting till eftersom jag hela perioden längtat efter livets återhämtning. Men det märkliga är balansen...Jag faller alltid tillbaka på den punkten. Fungerar en sak fungerar oftast en annan sak något sämre. Nu när jag börjar få ordning mentalt så är det som att min tillvaro bara försvinner. Lägenheten fylls med tvätt,disk,damsugning och oupppackade flyttkartonger eller så resväskor. Det bara står där. Förut hade det gått mig på nerverna men nu när jag känner av att även lita på en morgondag så tror jag tiden inte är densamma längre som  förut. Men jag lurar bara mig själv genom att tänka så. Jag tror jag behöver vägledning och så behöver jag nog schemalägga mina dagar så tiden räcker till. I daga ända har jag mest varit ute eller så bara hemma. Jag har skrivit, jag har rest på mindre utflykter, helgerna har varit fyllda med inbokade upptåg och jag har trivits för stunden nästan varenda minut. Men varför saknar jag balansen?