taktkänsla

Det är inte klokt vad man kan älska livet ibland och det är inte klokt att insikten till att älska livet kommer oftast via musiken. I helgen satt jag på bussen. Helt själv en bekant stad som inte var min. Jag tänkte på konserten jag var på väg till och jag fick sådan kraftig adrenalinkick att det kändes som hjärtat skulle banka sönder inom mig. Jag tänkte också på kärleken, varma vårvindar och gamla valborgsmässoaftonminnen. Uppsala, tack för Timo i helgen och Katalin, tack för systervänskapen och de vita väggarna med snetak. Idag åker jag tåg och jag känner hur vårvindarna för mig vidare.

Kommentera här: