glowingstar - Kom ihåg Lea

Kom ihåg Lea

20 maj 2010, 11:11

Jag ber mig själv komma ihåg den här tiden.

Orden som sas och allt det påminde mig om. Igår kunde jag inte somna och sneglade på det blicken drog mig till. Jag ville först inte se efter. Jag visste att de där mapparna kunde betyda att läsa saker jag verkligen inte borde läsa just nu. Men så slet det inom mig. Min gamla dagbok...vita utskrivna papper från en dator som inte längre finns. Rad upp och rad ned om ångest, svek och en mängd andra svarta perioder som jag inte förstår mig på ibland hur jag klarat mig genom. Sedan så bläddrade jag i några gamla tidningar varav en intervju var med Crashdiet och Dave. Det är synd att han inte finns längre och jag började snurra in på områden jag inte borde. Men så fann jag tillslut det jag trodde inte gick att finna. Anteckningarna om mellanperioden. Jag kallar den så. Eftersom mitt liv har pendlat mellan nedgångar, kaos och allmänt trubbel så vet jag också att i mellanperioderna

kunde jag må bra. Jag minns bara inte vad som fick mig att må bra och hur känslan kändes. En mellanperiod hade jag då jag var tolv. Den hade jag glömt och den var nu skriven på dessa ark. Jag förstod inte hur jag hade kunnat skrivit så bra. Så enkelt språk, så enkelt liv och jag verkar svävat lite iväg kring längtor och drömmar på den tiden. Anteckningarna fortsatte fram till tjugohundratre och jag mötte kärlek, vänskap och musik. Jag skrev varje dag och förnekade att den där killen jag precis träffat skulle vara kär i mig. Igår läste jag hans mejl och det var uppenbart att han en gång i tiden varit kär i mig. Jag blev glad. Jag hade helt glömt bort att jag kunde vara så älskad på den tiden men det gick visst. Det var fint skrivet...

Jag kommer ihåg det här åren...men mellan år tvåtusen fram till tvåtusenfyra är det som ett svart hål. Jag kan ibland minnas med hjälp av fotografier eller dofter. Men annars så är dessa fyra år helt borta. Fram tills igår då en del var nedskrivet...då jag upptäckte att livet har varit ljust även i backspegeln. Å det är så det känns idag. Fast mer hållbart, mer vuxet och mer medvetenhet på att frågasätta det jag inte behöver eller klarar av. Ja, det är klart jag vill ha kvar alla er som valde att avsluta ert liv på ett eller annat sätt. Men jag måste också kunna leva mitt liv utan er. Jag tror inte det var det ni menade att jag skulle stanna upp, dock så var det så jag valde. Men jag ville inte avsluta något jag ville bara vänta...och hoppas...och det tog mig fyra år som sedan skulle ta mig yttligare två år till. Svaren söker jag än och frågesätter har jag inte helt slutat med såklart. Det är därför jag valt att gå en adhdutredning. För att veta vart felet ligger. Eller en diagnos skulle för mig aldrig kännas fel eller som en brist. Utan mer som ett svar på alla dess tankar jag haft genom åren. ¨

Idag borde jag komma ihåg helt enkelt.

Det har varit bra. Det har varit dåligt. Det har varit mellanperioder av både ilska, sorg och olycka men det har också funnit stunder med kärlek, glädje och lycka och det är det jag borde komma ihåg. Veta och våga känna av att det är där jag är idag. Att tröttheten får inte ta över och att tiden får läka såren, ärren får lov att påminna mig om de förgångna utan att det ska dra ned mig för det. För solen går alltid upp nästa dag, vågorna kommer alltid tillbaka till strandkanten och jag ... jag växer för varje dag.

Så tack mig själv för jag låtit släppa in så många leenden på sistonde, tack lista.se för ni tog emot mig och höjde min självkänsla högt över skyarna samt gav mig insikten om att jag kan gå ångestfri (arbetsmässigt) i nio hela veckor...det är rekord. Det är nytt och det doftar som ren tvätt - härligt med andra ord.

Kommentera här: