Saving his life was a labor of love.
http://juliemangano.wordpress.com/2010/05/02/willie-the-invincible-cat/
Idag läste jag om ett riktigt misslyckande! en kattmamma ska flytta sin lilla kattunge men gör det på fel sätt och kattungen får livshotande skador. Hans matte och husse gör allt för att rädda livet på kattungen och idag så lever Willie ett bra liv, bäst han kan, tillsammans med familjen och deras hund. Men vägen till ett bra liv har varit tufft för Wille och här kommer godbitarna från texten jag läste. Översättningen har jag kört rakt av och bilderna kommer från nätet och så har jag fixat dem och trixat med dem.
Mycket nöje!
Trots motgångar så får det gå ändå...
När saker och ting inte riktigt går
som dem ska och jag börjar tycka synd om mig själv så börjar jag tänka på min katt Willie. Han har kämpat från första stund i livet och trots alla hans handikapp så är han den gladaste och omtänksamaste varelse som jag fått lära känna.
"Whenever things get tough and I start to feel sorry for myself, I like to think of our cat Willie. He has suffered greatly since the day he was born and has many handicaps, yet he’s the happiest, most contently creature I know."
Ibland händer det att man blir döpt efter ...
When we thought he wouldn’t make it, we called him Gash, for obvious reasons. After nursing him back to health we decided to rename him, so we decided on Willis. As in Bruce Willis, because if the little guy was going to die, he was going to die hard.
Det är så illa med honom att petar du det minsta kring hans huvud så känner han sig obekväm.
In fact, you could only really pet him near his head without him getting uncomfortable.
Att vara eller icke vara kattunge - det är frågan
Vi försökte så gott vi kunde att han skulle få umgås med sina syskon så han fick lära sig hur normala kattungar beter sig. Men Willie föredrog att umgås med Pookie, våran hund, sen dess så har Willie också trott att han är en hund.
We tried to keep him around his siblings as much as possible so that he would learn to do normal cat things, but Willie preferred hanging out around our dog Pookie...Ever since, Willie has thought he was a dog.
Mjau! Vem är det som äter upp min matte?!
När en främling ringer på vår dörr så är det Willie som först tar reda på vem inkräktaren kan vara. När min dotter lekte med en låda och kröp in i den så trodde Willie att lådan skulle äta upp min dotter. Så han började attackera lådan och gjorde sitt bästa för att rädda vår dotters liv.
When a stranger rings our doorbell, Willie is the first one there to check out the potential intruder. When my daughter was playing inside a large moving box, Willie, thinking the box was eating her, attacked the box, trying to save her.
Willie - the supercat!
Trots alla hans skavanker så tror Willie att han är normal. Mer än normal faktiskt. Han är en supercat - redo att tag i alla problem medetsamma!
In fact, Willie thinks he’s quite normal. More than normal, really. He’s super cat, ready to take on danger at a moment’s notice.
skriven
Thank you so much for telling others about Willie. His story is truly one of courage and persistence.