Ikväll såg jag denna artist, Porcelain Raft, och jag tyckte att han var ett tecken på kraft.
Han stod där och såg ut att strunta i om han folk gillar hans grej eller inte. Men publik fick han, apploder fick han och kraften i hans musik fick mig att förstå makten. Känslan av att känna sig behövd och veta att ens plats på jorden ger avtryck. Om inte i ens egna ögon så i andras. Jag tänker lyssna mer på honom...eftersom känslan jag fick ikväll går inte att beskriva i ord. Men jag tänkte Music is life och så är det bara.



Jag såg också artisten, Blonde Redhead, ett band som verkligen kan leverera. Tankarna förde mig ner till livmordern, genom universum och förbi en modevisning. Texterna var jämrande, raka, förstående och de var känsla från själ och hjärta. Jag har inte upplevt något liknande sedan Sigúr Ros live och Amina live för fem år sedan. Vilken kraft. Vilken era vilken tanke om att befinna sig långt bortom vår himlakropp.