Så var sista slanten kastad! och inte var det jag som fick följa med segertåget till den stora finalen. Men sitter jag och gråter tårar över det? Nej. Jag förstår att min poesi är något som inte alltid är gjord för min samtid. Jag förstår att man måste vara ett annat slags jag för komma så långt som till final.

Så istället för att tävla om den ärofyllda platsen så samlar jag på godord. Försöker slå personligt rekord och lära mig av varenda gång jag får vara med. Som Wretman säger "Poängen är inte poängen - poängen är poesi!" Det är precis vad jag tänker med :)

 Ikväll fick jag höra "Fan vad snygg du är Lea" av Lola. SPS´s MC och host, fan, utan hennes adrenalin hade jag nog inte slammat så mycket som jag gjort! ;) så tack Lola. Å mina fina vänner var med. De gav kramar, försvarstal, jubelrop, pussar, klapp på huvudet och jag vet inte allt! Så tack Nisse, Danne, Mirre och tack nytillskottet Amanda som berömde mig för att jag vågde stå upp för så personliga tankar och ord. Hon sken upp som en sol och gav mig så mycket creed att jag blev helt överumplad att det fanns så mycket att säga ;) å tack Johan Wretman för allt du står i kring SPS! Oj, vilken insats att beundra. Dina dikter är så träffande, din glädje är så spridande och tack Henric för dina ord och musikval - vad vore kvällarna utan era insattser?

En kväll kvar. 2 maj Underbara Bar. Final. Jag kommer var där. Jag kommer säkert vara rätt avslappnad att bara få njuta av skön musik, härlig poesi och stämmningen lär vara på topp :D Biljetten dit är redan köpt - givet!

Så tack för ikväll alla underbara! ♥
Ni har gjort så jag står upp för mina dikter och vågar tro på en given framtid att även jag ska ta en plats då :)