tankebubbla

Hur kunde jag.
Orden borde inte nått dig men ändå blev det så.
Försöker övertyga mig själv att hon var nog
ändå den enda jag borde sagt till om jag
så inte kunde vara tyst.
Och mycket riktigt så blev det.
Vill inte riva upp sår men hon sa att utvecklas är ett måste.
O det är där vi står still.
Tankarna surrar.
Vet inte längre vad som är rätt utan leds av andra ord
för känna mig älskad av andra.
En droppe i havet är vad du har
och tänk på att du förtjänar hela havet inte bara droppen.
Men hon ser inte droppen eller inget.
Hon ser framtiden och inte vägen dit i nuläget.
Trött,
det regnar,
samvetet har lagt sig.

Kommentera här: