♥

Allt hände så plötsligt. Du blev sjuk och placerad i kö på att få vård. Jag gav dig kärlek, mat och medeciner och hoppades in i det sista att du skulle klara dig. Men tre dagar innan du valde stiga till marsvinshimlen kände jag på mig att du slutat kämpa och ville bara sova för gott. Jag fortsatte med medeciner, försökte mata och håll dig i famnen. Men du vände på ditt huvud, svara inte på medecinerna likt förut och din kropp blev tunn, andetagen tunga och ögonen allt mer trötta. På fredagskvällen tog du ditt sista andetag med Alvin omkring dig och mig i samma rum. Jag blev mycket ledsen, du fattas mig, men jag blev också lättad. Det såg ut som du log och somna fridfullt. Jag kommer alltid sakna dig och alltid älska dig.


Elvis - evigt älskad och saknad 2008.03.13-12.08.18
Nu har du fått vackra vingar att flyga med

På internet flödade stöttande ord bl.a:

"Nu är han bortom smärta... får tänka på det som tröst. Inte alla som får ha en matte som du ♥ kl. 12:59 "

"Tröste kramar från oss i dalarna och nu är Elvis =ängel marsvin med små fluffiga pälsiga vingar  ♥ kl 15:00"

och det värmde gott hos mig.

Alvin visa små tecken av saknad och hann aldrig bli deprimerad. Han leta ett flertal gånger efter Elvis, ropa på honom och insåg tillslut att han inte fanns. Då kröp han upp hos mig, vi myste tillsammans hela kvällen och lyssna på artisten Elvis. Jag sa att jag lova honom en ny kamrat. Redan följande morgon hade jag fått tag på en uppfödare som hade en kull leveransklara. Så himla tacksam!
Så kom Emil hem
Alvin fick åka till uppfödaren och hälsa på kullen. Jag var mest intresserad av den vita men lät Alvin bestämma helt. Han nosa först på den vita och sedan de två fläckiga. De jaga runt varandra och jag såg hur Alvin prioritera den vita som mest. De andra två bröderna sprang under köksbordet. Emil såg sig omkring, han hamna mitt i mellan sina bröder och Alvin, vilket håll skulle han gå åt?! Han valde Alvin och de börja genast leka.
Så Emil fick det bli!
och vips blev Alvin den stora grisen som ska lära den lilla grisen livet. Emil är inte mer än nio veckor....
Väl hemma gick det bra. Emil nosa överallt i buren, gömde sig, åt som han skulle och kivades med Alvin. Men är nu helt omöjlig och ta upp. Han går mig på nerverna! Han är så sjukt hal, smidig, liten och smart! Jag måste verkligen visa vem som bestämmer för han ens ska bli tam :P och fråga folk om råd, han är en hejjare på smita, Oj oJ...
Det lilla busfröet!

Så framöver är jag fullt upptagen med den svarta och vita grisen :) och kul är det! Om en så en frustration, men övning ger färdighet, det ska jag minsann se att vi blir två om! hihi

Kommentera här: