Även om det är ingen bra grej att haka upp sig på så kan jag helt enkelt inte besluta över vissa ord eller känslor just nu. Jag har tänkt och det skulle aldrig funka liksom. Jag höll med och var imponerad att personen tänkt. Det var fint. Även om jag inte tänkt bara konstanterat att det kommer inte gå även om jag så vill. Enklare att vara kär i kärleken än i en enskild person. Jag blev lite för glad för att nu kunna släppa. Personen motarbetar och svarar inte längre. Eller så bara kort och du är hela tiden på väg till någonting annat och Vi får höras. Egentligen borde jag vara glad men det blir lite som ett tomrum av tystnad som jag inte står ut med. Så dags att riva ut i köksskåpen och vrida på musiken, lämna denna stad och än en gång fly från problem och verkligheten. Jag behöver försvinna för komma tillbaka nästa vecka. Fyra djur, två lägenheter och en vänhelg, det kallar jag då egentid, en egen vecka, så flyr jag denna vecka in mot det jag sedan inte kommer ha lika lätt för.

För egentligen är det lätt.

När jag tänker efter är det som att somna om och vakna för ge hela en ny chans.

Vi har alla problem som är stora för oss personligen men i förhållande till hela rymden är problemet lika liten som ett dammkorn. Så det är egentligen lätt då jag tänker efter.

---