Så kom hösten. Så kom den svala luften. Andetagen blev djupare. Färgerna blev klarare. Tiden satte sig i paus för sedan slås ut av minusgraderna. Någonstans där hände det saker även inuti mig. Jag älskar komma hem till doften som bara finns i mitt hem. Men ibland ändras  doften till den där tiden då allt var nytt, orört, då man naiv och trodde på ett liv som idag inte finns kvar. Det är då jag blir så där liten inuti. Jag vill försöka förstå, vill fatta allt jag gav och vad lite jag fick tillbaka. När den doften sätter sig överallt så försöker jag ignorera. Jag leker med tanken att en dag ska jag kunna flytta härifrån. Kunna byta dessa tapeter. Kunna byta bort vissa möbler och saker mot nya. Tillåta mig själv helt att växa i in i doften och helt kunna släppa den.

 

 

Igår slöt jag mig inåt. Jag ville inte se en människa. Ville inte bjuda in någon och bara vara. Jag såg tv-program men tänkte helt andra tankar. Jag försökte skissa men pennan ville visa tydligt att det blev inget. Jag gick ut på internet men de andra de var upptagna med sitt. Doften vandra vidare och jag blev mer och mer ofokuserad. Så valde att gå ut och promenera. I dessa kvarter som är som ett par utslitna skor. Du vet om att de skaver, du vet om att de läcker in, du ser vart enda hål men ändå kan du inte kasta iväg de. Så är mina kvarter. Men där och då hände det. Höstens färger, lyssna på Crashdiet i lurarna och inse tidigare höstar hur de har kännts. Det har varit något jämnfört med denna lilla känsla.

 

Så kom hem och valde visst gå på den där poesikvällen i Skogås. Det kunde bara sluta väl. Ett slitet inre, en bunt djupa texter och försöka visa en sida av sig själv om jag inte så kände för det, det är så jag växer. Motvilligt leverera och VIPS så föds nya dikter, tankar, möten och oförglömliga minnen.Lea, om det skulle finnas ett "Idol" för poeter, skulle du vinna överlägset fick jag höra från en främling. En annan främling hade sett mig på bild och var glad att äntligen få se och höra mig live i verkligheten. Allt vändes på en bråkdel av en sekund.

 

 

Främling nr 2 heter Peter och han undra hur jag jobbat mig fram med min scenteknik och mikrofon säkerhet. Jag blev oehört ställd och visste inte hur jag gör. Jag har aldrig riktigt tänkt på det. Lärt mig med åren och jämnfört med hur det var då jag börja för åtta år sedan fram till idag så har jag såklart lite krav. Eller inte krav direkt, men tankar kring hur bra ljud borde låta, hur nära/inte nära man borde stå och så som jag hör låter det inte utåt. Så så helt kräsen kan man inte vara. Men jag är glad för Peter var där, att han fick mig att tänka och att vi bytte böcker med varandra och fick se varandras läsningar. Så nu tänker jag fortsätta skriva febrilt och sedan ta med mig orden till scenen. Två böcker kvar av min första diktsamling VändPunkt! Sedan får jag försöka ge mig in i bokvärlden och diktsamling 2, Jag är så innerligt tacksam att fortsätta med detta efter de åtta år jag tagit mig hit,till jag är idag. På vägen har jag varit förpoet, öppen-scen-poet,poetryslam-poet samt förläsare om poesi :) Nu kör jag resten också! 

 

 

& Grattis Mo Yan till Nobelpriset i Littratur! Nu ska jag läsa på och se om ditt författarskap tilltalar mig. :) Folk runtom är facinerade och superglada, så det bådar gott,även om det är lite så varje år. Tranströmer var förra årets Nobelpristagare i Littratur och då behövde jag inte läsa på. Oj! Vad jag blev glad. Poet som jag är :)

 

Och sist men inte minst! Eller? Emil, mitt yngsta marsvin, är ju minst. Haha! Men han växer och redan nått fyra månader i "ålder". Denna hösten ska jag också välja lägga tid på att tämja honom ännu mer. Jag kan stå i flera minuter och se han tugga sitt sallads blad febrilt och tävla mot Alvin. Han är så otroligt söt och busig! Med tanke på Elvis bortgång så fick Emil ett hem hos mig. Inte ska Alvin få sitta ensam, det är inget marsvinliv det, så nu har ja två busfrön som gör allt annat än sitter still. De inspirerar mig  till allt möjligt och hur livet kan vara vackert i all sin enkelhet. Så här kommer några bilder på denna lilla vita tuss och hans hela namn Emil Bus Långnos :) samt Alvin Sotnos! Mycket nöje.