Det blev så tyst
Skratten
Förväntningarna
Tonerna av glädje
Sångraderna av hopp
Ett starkt sken
Tillbakaminnen
om att leka med sitt barn
Att placeras i ett fack
fyllt med redan
sådant
som ni inte är
ni är liksom gjorda för scenen
inte för formatet
jag är tom på ord
känner knappt någonting
en del av mig har
tillfälligt stannat upp
jag känner ingenting
mer än
att ni blev större
än någonsin
i mina ögon
Nu kan vi bara se framåt
puss
Jag skriver för själen vill det
hjärtat brast på mitten
läktes ihop med hjälp
av sytråd
jag sägs vara udda
inte lik någon annan
trallar på likt vanliga
melodier
i trasig hank
men inte störs jag
av
löpande band
där gammalt föder nytt
där ungdom lär barndom
jag skrattar argsint
åt sorgens flin
jag skrattar hjärtligt
till det lilla ögon som ser in
i mitt
samtidigt
så dansar jag
fjäderlätta ord
på tagentbordet
för att få ut meningen
om det som är
livet
saknaden i sig
samt känslan
att få vara här
mellan bommultuss
hallonkräm
o solsken igen
