den enda rädslan
tidigare var jag
rädd
sedan knappt för inget
tills jag såg vad sjukdomen
gjorde med dig
gjorde med din omgivning
sjukdom
den tar tid
den tar andra
den förstör
den förgör
den lämnar spår
i minnet
i hjärtat
den gör så jorden
inte håller en
uppe
så att solen
inte sticks i ögonen
den gör så
att det
enda man fruktar
är att aldrig mer
bli frisk igen
jag är skonad
jag är åtmindstonde här
jag hoppas du får stanna
kvar en
stund till
eller bara få somna
innnan sjukdomen
drar ned dig desto mer
