kärlek till livemusik
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
de kallar mig ett vrak
jag letar efter felet
men finner det inte
något fattas mig
så minns jag kärleken till livet
men också balansen i musiken
hur den växer sig starkare live
adrenalinet pumpar
det är som att få några extra andetag
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
vännen förstår
Har du också en sån där inlevelseförmåga, så att man är från omvärlden, och lever sig in i "en annan planet" (som jag brukar uttrycka det)?
Jag har en tendens att göra det.
Allt handlar bara om att leva in i saker och ting,
precis som låten är en berättelse ur en bok för min del.
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
Det har säkert med och göra att jag/du lever oss in i musiken
och ser det som en story i sig, lite som en annan planet :P bra beskrivet!
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
Haha, exakt. Så jävla sant som det låter.
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
Oj, jävlar - nu blev jag påmind om vad som hände därpå hösten
När jag cyklade på Södervärn, härnere i Malmö, med min dåvarande CD-freesyyle
så upptäckte jag att jag cyklade fel på gatan. Jag hade levt mig in i en historia
med musik i kombination med alla detaljer jag fick nys på cyklanndes på alla gator.
Men jag hade tur att jag upptäckte i tid, istället för otid, att jag cyklade åt fel riktning om vägen.
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
jag läser lappen;
du behöver dra i handbromsen! NU!
Du har ett ansvar inför dig själv att känna när det har gått över gränsen.
Eller har du redan nått din gräns?
Det handlar om din hälsa och din framtid och det är det dyrbaraste du har!
Men jag känner att lovorden är snälla
men kan inte sluta tänka på
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
att det är de som leder till gränser
handbromasr
ansvar inför en själv
ens hälsa
å framtid
eftersom det dyrbaraste jag har
enligt andra
jag anser mer att dyrbaraste jag har
är känslan av en riktig bra konsert
