tystnad
att sova att kliva upp att undra
en lång promenad
en sval bris långt ner i lungorna
jag har kvar
då halsduken dras av i hallen
då skorna byts ut mot
tofflor
du sjukdom inte är kvar
då tillstånd är
som genetisk sårbarhet
ett slags hållbart fack
att bilda sin egna
stjärnfamilj
men inse att de
inte var så från andras sida
att förstå vikten
av att hon är fyra på morgonen
borde inte
kliva upp
borde inte undra mer
inte välja mer
inte svälja mer
tidigare var hon tjugotvå över
tidigare var hon noll tre
fast i ensamhet
i ett försök
där allt är bra
för bara veta
hur det egentligen är
att sova en hel natt
att orka en hel dag
kyss
jag försökte se allvarlig ut
du torka tårar utan att ens förstå
även då fick du mig
tom på ord
fylld av så många känslor
fylld av allt som inte får sägas
men vill skrikas ut
allvarligt
du torka tårar utan att ens förstå
även då fick du mig
tom på ord
fylld av så många känslor
fylld av allt som inte får sägas
men vill skrikas ut
allvarligt
samtala vi en lättsam ton
såg hur dina kalsonger
slängd på elementet
matcha mitt kjoltyg
förstod att någonstans
bland vita hjärtan
på svart botten
är vi precis så där
bräckligt förstående
mot varandra
sedan sa du att
andras tidigare handlingar
skulle aldrig få dig
att dömma mig i ett fack
för jag har inte med de att göra
jag log
du sa att du aldrig mött en sådan
kärleksfull människa
som är så mån om att andra
inte ska behöva axla ens egna
problem
du såg så tacksam ut då jag sökte
din tröst på din axel
utan att behöva ta hela min
sorg
vrede
ängslan
å alla teorier om dess
moraliska frågor
som om
man kan släta över
eller kan man det om man så
saknar allt mänskligt förstånd
man kan släta över
eller kan man det om man så
saknar allt mänskligt förstånd
sedan sa du
jag vet om att du är tokig
men inte så tokig
jag hann inte svara då du sedan sa
men det gör mig inget
för jag vet att du kommer
göra något åt det
och tro mig
hela livet ligger framför
för att göra något åt det
som hände den där kvällen du inte var med
den där kvällen som skrevs sedan
Jag borde aldrig berättat
men som fått mig ändå att undra
att om du inte hade berättat
hade jag inte vetat att
kärleken min
kan se mig som tokig
och att det är okej ibland
det är okej
bråkdels sekund
Inatt blev det så tyst
så overkligt tyst
jag tala från hjärtat
du trodde inte på mig
så overkligt tyst
jag tala från hjärtat
du trodde inte på mig
jag tala de där orden
jag annars aldrig söker
mod för att säga
du hånlog
jag förstod inte ens
kramen
trodde jag skulle
ångra den efteråt
så fort vi släppte
varandras famn
å mycket riktigt
ånger är för vad
jag känner
jag vill inte på
något sätt välja
bort dig
men ibland måste
man rädda sig själv
framför det man
egentligen vill ha kvar
det som är allt kom
tillbaka
tystnaden
smaken av salt
från den sprukna läppen
timmar av att förstå
den där balansgången
att en gång försöka
för att vecka senare
falla
o man undrar varför
man ens gav sig in
men jag vet att jag
är en vinnare i slutet
jag vet att i slutet är
vi alla vinnare
oavsett vad vi är
på vägen dit
