den franska clownen
ibland skrapade vi upp sår längs väggarna
vi stirrade in i kameralinsen
skrattade förvirrande
log mot vinden som stormade in
drack vinet som
la sig smekmjukt mot våra läppar
klappade tiden på sin kind
nycklarna på bordet
otursförföljd
skapad i en låtsatsvärld
av hunger på en verklighet
att inte
passa in i
hugga sig genom barriärien
skrapa svidande sår
fördömmande blickar
flickor som ligger på sängkant
vill bli älskade
inte uttnyttjade
klapplekar
slå händerna i takt
facineras av utsikten
landsvägen som aldrig tog slut
doften som spred sig in i våra liv
genom våra kläder
bort från stadspuls
in mot hjärtrot
känna kärlek
klappande skor mot hård yta
stilettklack i skär brytning
brev att skriva
brev att slänga
brev att elda
inget jag förstod
pennan som förs över pappret
tack
förlåt
snurrandes lämna fotfästet
försvinna in i melodierna
danstakten
