ordsamt
nej
jag beundrar dig på
ett helt annat sätt
ser dig som ett
plåster
på det jag aldrig
mer vill slita upp
men fördärvar
mig
att göra det ständigt
nej jag beundrar dig
av helt andra orsaker
bara för du råkar vara
av motsatt kön
så kan jag nog aldrig
riktigt sätta ordet
då du sätter rösten
mot mikrofonen
sätter ord via låtarna
på det där som känns
på det där som inte
längre ska finnas
men jag är tillbaka
ibland utan att vilja
tillåta
du är som ett slags
plåster
mitt hjärta dunkar
extra då jag
ser dig
mer kärlek till livet
mer en räddad hand
än att det skulle handla
om det andra
nej
jag vill gärna säga
men det kan bli fel
så jag beundrar på avstånd
ska försöka finna modet
för säga hej
men jag kan inte lova
om jag törs
jag skriver i hemlighet
du svarar utan att veta
mot vem
jag ler
min saga är ditt slut
ditt slut är min början
tack
helt enkelt
att vilja ses
jag saknar pulsen från ditt hjärta
saknar höra ditt skratt
som ljudas likt på nytt varenda gång
saknar de stegen som följer
så vi väljer att gå i rätt riktning
saknar det som återförenades oss
för fem månader sedan
det har nu saknats
i nästan lika många
pulsen från hjärtat har
saktat ner
för att en dag kunna
slå ett extra slag
för den styrka du ger
hoppet om att ses igen
har alltids funnits hos mig
men känslan av att ha
inte ha dig nära
trycker jag ner varenda
dag
för jag saknar dig
jag saknar dina hjärtslag
som blir min puls
mina steg i rätt riktning
är dina steg
som jag väljer att följa
hoppas du snart
kommer tillbaka
dina ord var mycket mer
behövda än vad
jag någonsin har kunnat ana
