Rädda andra då du inte klarar av att rädda dig själv
Genom att rädda andras liv så räddar jag mit eget
med att vara blodgivare.
Valet var givet sedan liten, kravet var att bli friskförklarad. Sen jag blev det fira jag det me att rädda liv. Då jag inte orka för egen skull så visste jag att behovet att rädda andra också var minst lika viktigt.
Så kan du, gör förändring redan idag, ge blod ge liv.
tanklöshet
mellan 03 och 06
var jag sysselsatt
ibland två gånger i veckan
ibland varanan vecka
det var min näring
att stå på de där små haken
det gick att andas
mellan all rök
din rispiga stämma
den där doften
det där sättet
du höll gittaren på
framlutad
med läpparna
snuddade på din mikrofån
din hesa röst
som att veta
att snart får jag
känna svettdropparna från din
panna
sjunga om hur
livet är en gåva
fast livet är de nätter
då jag inte kan sova
sjunga av sin rädsla
sin ångest
allt det där som inte gick att sätta
ord på
charmeras av att fastna mellan
avtryck
handskak
kramar
det var en gång då dikten
dammet
tillägnades er
då ni sjöng om ett namn
som jag alltid haft en relation
till
men liksom bara försvann
efter tre skivsläpp
ett otal låtar
och bortsprugna fans
så fanns ni liksom inte med
vad hände
hur blev det så
ni vart ett måndagsfolk
ett mörkertal
ni vart något jag längre inte
kan sätta ord på
för ni har redan ristat
in de orden i min
själ
för alltid
å att andra ord inte går
att forma så som ni
beskriver det
eftersom
varje låttext
inte kan beröra mig
mer än livet självt
sommartankar
tänk att cidern smakar
sommaren 09
solsken
kvällsken
balkonghäng
helt utan förpliktser
o ner i ditt hår
det var plats för fem
men åtta blev vi
en fick springa alla
ärenden
vi andra satt fast
skratta och log
skrev och samtala
fyllde ut bordet med
gosedjur och lekte
runt me de
tänk att cidern
smakar sommaren 09
kan få fram så många
minnen
jag lyssnar tillbaka på
ljudet
ser balkongen i vinterskrud
två år och två månader
har gått
du fattas mig
men sommaren 09
kommer alltid tillbaka
då cidern smakar skratt
sommartankar
en dåtid i min nutid
redan tolv år
så kom låten
jag tänkte om jag skulle
behöva spela den själv
bara för att jag sakna
din närvaro
då jag gjort en sådan
fin bild
då jag tänkt så mycket
på dig
men så kom låten helt
oväntat
som du säkert förstod
hade jag gråtit i min
ensamhet
men nu var jag i flersamhet
så en annan gång
så tack för alla tecken
så tack för att du följer mig
vare sig det är en inbilling eller
så en insikt
ångrar jag inte en dag sedan
jag såg dig för sista gången
för sedan se dig för första
gången på nytt
tänk att tolv år redan har
gått
att jag fortfarnade är fjorton
år i dina ögon
då jag var ett oskrivet blad
så bortsprungen och vilsen
tänk vilket liv jag fött fram
efter det
vem jag blivit
vilka framgångar jag stärkt
mig av motgångar
kanske är du baktankens
kraft
det är också för dig jag
försöker bevisa något
du är saknad
så otroligt saknad
Precis, man kan alltid fråga sig
varför minnet av dig
jagas inuti mig ...
som jag då tidigare ikväll skrev till dig, det kändes också lite konstigt, jag vet inte ens om det når dig, men så tänkte jag att det är inte jag som tycker det är konstigt utan om jag får respons så kan jag bara förmoda att folk möter det med konstighet .. Men egentligen ... Varför skulle det vara så, att här kommer brevet som är tänkt att sändas dit allas energier samlas, en del säger himlen, andra säger narnia, vad vet jag?! Jag vet att du finns, någonstans, det räcker för mig.
du & jag (bilden gjord i efterhand...Iris 1940 tal och jag 2011)
Grattis på namnsdagen Iris! 12 år av saknad, det känns nästan som det var igår jag såg dina blåa ögon för sista gången, kände din snälla klapp på min kind och du bad mig plocka en ängs bukett för du älskade skogen och dess natur så mycket...Hoppas du har kommit till ro, bort från smärta och sorg och in mot änglariket. Du finns med i varje steg jag tar, ditt namn bär jag som en tatuering längs min fotled och jag är så tacksam över att ibland känna din närvaro. Tack och sov föralltid gott.
med de orden väljer jag min väg
med din vägledning
godnatt kära ängel
vaka över mig
min syster och hennes familj
var där för dom
de behöver dig mer
än vad jag behöver dig just nu i livet
var inte rädd för mig
var inte rädd om mig
jag klarar mig
så många gånger förr
har jag vandrat vilse
för skapa nya spår
där inga tidigare funnits
för se nya perspektiv
på min väg
så godnatt kära Iris
tack än en gång för låten
du skickar tröst genom
sov gott
drömmarnas arme
den låten sa mig tidigare
inte mycket
tills jag fick veta att
du var med i
drömmarnas arme
vi är de som väntar i bakgrunden
vi gör inga ljud från sig
människor kommer
människor går
förorterna är desamma
sida vid sida, gata längs gata
vi är drömmarnas arme
vi är spegelbilden av samhället
vi är inte de som räknas
vi talar om
om vi så hör något
men livet går vidare utan oss i det
i vårt hjärta brinner det
då huvudet vänder sig om
eftersom vi är
drömmarnas arme
vi är de som inte räknas
om vi skadas så blöder vi
vi är inte konstiga
vi bara sover
eller driver omkring
den låten sa mig tidigare
inte mycket
tills jag fick veta att
du var med i
drömmarnas arme
tills jag fick veta att du ständigt sover
att de i drömmarnas arme
är de som lämnar avtryck i allas historier
ingen ursäkt bara förståelse
Jag gråter inga synbara tårar,
jo det händer,
men inte ofta,
jag skriver rader som läses i radio,
jag skriver rader som läses i min blogg
jag skriver rader som jag läser på scen
jag kan inte mätta sorgen
eftersom saknaden tar över likt
ett stort hål inom mig
jag kan inte sluta fantisera om
att mista de jag känner idag
å hur ont det kommer göra i mig
jag vill inte tänka så
jag vill inte skriva om det
men tankar maler om överlevnad
om att försöka andas för ens egna skull
bläddrar bland minneslunder på nätet
de flesta samlas upp på youtube
å en del säger självmord
andra säger tragisk olycka
på grund utav ett missförstånd
en del väljer andra inte
en del blir förbannade på de som
inte tänker på de som blir lämnade kvar
jag blir förstående
för grejen är att de hade inget val kvar
de var redan borta i allt förstånd
om att finnas kvar för att andra bryr sig
det är liksom ingen som kan fylla
de tomma hålen
det är ingen som kan trösta då man inte
visar att man vill bli tröstad
det är ingen som kan ta på sig skulden
om att inte göra något
hinna tid
då man inte inser hur mycket ensam
en människa även kan känna sig i tvåsamhet
självmord är en feg utväg men det
är också ett befriande andetag
det får du faktiskt inte glömma
jag läser tidigare dikter om livet
likt ett fängelse av förpliktelser
måsten, leva-upp-till-andor
och döden likt en befrielse utan
inträdesprov, utan förpliktelser
å måsten som måste hinnas innan man
blir så gammal så man tappar orken
med den synen blir man synisk
så det är inget konstigt
men ack så sorgligt
då sådana saker sker
alla orkar inte vara starka
en del är änglar redan då de föds
för komma ned på jorden med obeskrivlig
godhet
alla orkar inte resa sig på då man
blivit nerknuffad för många gånger
för man varit för klen
för man varit för påverkad av känslor
för man inte varit sig själv
men en dag kommer vi alla stå lika
inför det vägsjäl vi idag inte vet något om
