tid
drömmen var så nära
tänk om du kunde vara så
du kunde vara här
på så vis
visionerna återbebyggelse
av det där som egentligen
aldrig funnits
bara byggts upp inuti mig
snälla säg att de finns en
bit kvar
så jag kan samla mod i dina fickor
så jag kan se en värdig vändning
där jag helt kan lära mig
tänk om du kunde vara så
du kunde vara här
på så vis
visionerna återbebyggelse
av det där som egentligen
aldrig funnits
bara byggts upp inuti mig
snälla säg att de finns en
bit kvar
så jag kan samla mod i dina fickor
så jag kan se en värdig vändning
där jag helt kan lära mig
att älska
så mycket annat
men främst mig själv
igen...
Jag lämnar inte
Hör av dig nästa gång du kommit på hur vi kan kompromissa
ha ett bra liv
bli inte som dom
vill inte gå utifrån hur du endast vill ha det
sedan la du på
lämnade mig med en skuld som inte är min
du lämnade mig med de orden
du vet så väl jag inte vill jämnföras med
du skär ettrigt i mitt inre
ser mig liggandes blödandes
hånskrattar
säger att det där var fel
lämnade mig med en skuld som inte är min
du lämnade mig med de orden
du vet så väl jag inte vill jämnföras med
du skär ettrigt i mitt inre
ser mig liggandes blödandes
hånskrattar
säger att det där var fel
det där var fel
men gör inget åt det
att jag inte någonsin borde skaffa barn
för jag klarar inte av att fostra en annan
att jag lurar mig själv
att jag har ett kallt hjärta
du beskriver mig så främmande
jag lyssnar till mig själv
jag lyssnar till de omkring mig
men gör inget åt det
att jag inte någonsin borde skaffa barn
för jag klarar inte av att fostra en annan
att jag lurar mig själv
att jag har ett kallt hjärta
du beskriver mig så främmande
jag lyssnar till mig själv
jag lyssnar till de omkring mig
de ber mig säga ifrån
förstår inte hur jag kan hantera
de förstår inte hur jag valt stanna kvar
tills idag
förstår inte hur jag kan hantera
de förstår inte hur jag valt stanna kvar
tills idag
jag förstår det inte heller
även om detta smärtar mer
mer än någonsin
fast vi varit här
men endå deltagande
nu ifrån mer än någonsin
jag vill mest gå och lägga mig
skära sönder de yttre
lägga mig ned
aldrig någonsin vidröra din hud
bara min egna
å se hur hindren ligger framför
för att kunna hoppa över dom
jag tror på en bättring
jag tror på mig själv
men just nu ser jag fan ingen kompromiss
då sårar mig mer än någon
smärta någonsin nått mig
även om detta smärtar mer
mer än någonsin
fast vi varit här
men endå deltagande
nu ifrån mer än någonsin
jag vill mest gå och lägga mig
skära sönder de yttre
lägga mig ned
aldrig någonsin vidröra din hud
bara min egna
å se hur hindren ligger framför
för att kunna hoppa över dom
jag tror på en bättring
jag tror på mig själv
men just nu ser jag fan ingen kompromiss
då sårar mig mer än någon
smärta någonsin nått mig
Ja, jag sa även ha ett bra liv
puss kram o kärlek
att jag tänker på dig varje dag
men kändes som du inte tog emot
fast så mycket sanning
faktiskt
ligger i de orden
puss kram o kärlek
att jag tänker på dig varje dag
men kändes som du inte tog emot
fast så mycket sanning
faktiskt
ligger i de orden
en kompromiss är bådas
ansvar
en kompromiss
är när båda är överens
ansvar
en kompromiss
är när båda är överens
när ingen väljer
gå åt två skiljda hålla
i vägsjälet som
gå åt två skiljda hålla
i vägsjälet som
NU
Hejdå livet
Hej det där som
kallas livet
tystnad
att sova att kliva upp att undra
en lång promenad
en sval bris långt ner i lungorna
jag har kvar
då halsduken dras av i hallen
då skorna byts ut mot
tofflor
du sjukdom inte är kvar
då tillstånd är
som genetisk sårbarhet
ett slags hållbart fack
att bilda sin egna
stjärnfamilj
men inse att de
inte var så från andras sida
att förstå vikten
av att hon är fyra på morgonen
borde inte
kliva upp
borde inte undra mer
inte välja mer
inte svälja mer
tidigare var hon tjugotvå över
tidigare var hon noll tre
fast i ensamhet
i ett försök
där allt är bra
för bara veta
hur det egentligen är
att sova en hel natt
att orka en hel dag
kyss
jag försökte se allvarlig ut
du torka tårar utan att ens förstå
även då fick du mig
tom på ord
fylld av så många känslor
fylld av allt som inte får sägas
men vill skrikas ut
allvarligt
du torka tårar utan att ens förstå
även då fick du mig
tom på ord
fylld av så många känslor
fylld av allt som inte får sägas
men vill skrikas ut
allvarligt
samtala vi en lättsam ton
såg hur dina kalsonger
slängd på elementet
matcha mitt kjoltyg
förstod att någonstans
bland vita hjärtan
på svart botten
är vi precis så där
bräckligt förstående
mot varandra
sedan sa du att
andras tidigare handlingar
skulle aldrig få dig
att dömma mig i ett fack
för jag har inte med de att göra
jag log
du sa att du aldrig mött en sådan
kärleksfull människa
som är så mån om att andra
inte ska behöva axla ens egna
problem
du såg så tacksam ut då jag sökte
din tröst på din axel
utan att behöva ta hela min
sorg
vrede
ängslan
å alla teorier om dess
moraliska frågor
som om
man kan släta över
eller kan man det om man så
saknar allt mänskligt förstånd
man kan släta över
eller kan man det om man så
saknar allt mänskligt förstånd
sedan sa du
jag vet om att du är tokig
men inte så tokig
jag hann inte svara då du sedan sa
men det gör mig inget
för jag vet att du kommer
göra något åt det
och tro mig
hela livet ligger framför
för att göra något åt det
som hände den där kvällen du inte var med
den där kvällen som skrevs sedan
Jag borde aldrig berättat
men som fått mig ändå att undra
att om du inte hade berättat
hade jag inte vetat att
kärleken min
kan se mig som tokig
och att det är okej ibland
det är okej
bråkdels sekund
Inatt blev det så tyst
så overkligt tyst
jag tala från hjärtat
du trodde inte på mig
så overkligt tyst
jag tala från hjärtat
du trodde inte på mig
jag tala de där orden
jag annars aldrig söker
mod för att säga
du hånlog
jag förstod inte ens
kramen
trodde jag skulle
ångra den efteråt
så fort vi släppte
varandras famn
å mycket riktigt
ånger är för vad
jag känner
jag vill inte på
något sätt välja
bort dig
men ibland måste
man rädda sig själv
framför det man
egentligen vill ha kvar
det som är allt kom
tillbaka
tystnaden
smaken av salt
från den sprukna läppen
timmar av att förstå
den där balansgången
att en gång försöka
för att vecka senare
falla
o man undrar varför
man ens gav sig in
men jag vet att jag
är en vinnare i slutet
jag vet att i slutet är
vi alla vinnare
oavsett vad vi är
på vägen dit
pulverlackade ben
musik
å jag tänker på det
där magpirret
en slags hungerkänsla
en nystarts nysning
jag har förgävets
hatat
älskat
ligger lyckan i din
smilgrop
nerstoppad under
mitt täcke ?
skrattets eko
hörs bort i horisonten
vi försökte balansera
på
men aldrig fann
strecket
tala klarspråk
inte undanflykter nu
men det var ju så
små smulor
spillror
av att inte vilja lämna
gilla-knappen
tycka-om-kramen
pricka-rätt-känslan
dansa i otakt
tillhörighet
mellan rader
av utstängdhet
vill inte mera hitta på
vill sakta sova
på ny mark
bland lövsus
bedårande solskimmer
fönsterbläck
tomma blad
skrivna rader
våga älska
men först
för älskas
av det som ännu
inte är
andra begär
Vet inte om det är tavlan i sig
ditt nitbälte
eller fascinationen
över de kroppsrörelser bara du gör
vet inte om det känns enkelt
för detta
bara vara
blev helt nytt
sitta still,
rastlösheten kryper i benen
men så försvinner den
på över fem år har den känslan
alltid varit där
vad gör du egentligen
fingrar som håller varandra
hårda kramar
sedan flyger vi ut i varsin rymd
skriker efter behovet
att allt nära är långt bort
skrattar till
smeka din hud med så många
rosor, ansikten
det enda jag kan tänka på
är ugglan på armen
i köket
i filmen du visar
på tröjan under livespelningen
uggla
skrattmåsar som skränar
en puls
ett glas
att våga lära sig älska livet
att våga lita på sin egna känsla
av bra saker
brista på mitten
inte vilja förklara
så dölja,
berätta osanning
i skör sanning
minnas den där telefonstolpen
uppförsbackarna
sommarhus i rött och vita knutar
stekhet sol
ny gammalt område för oss båda
du en kanna kaffe
jag en stor kopp te
samma kafe men helt olika tid
samma gator men inte
veta av varandra
ja
inte vilja somna av rädslan
att sakna för mycket följande morgon
har lagt sig
det känns okej nu
åk du
lämna detta land du så mycket vill lämna
börjar faktiskt förstå nu
insikterna vore inte detsamma utan dig
tänka sig att bara vara
kan vara en sådan grej
så tillbaka in i rymden
klappa sig själv på axeln
för sedan vila ögonen på ett foto
som aldrig bleknar
för det sitter på min hornhinna
så somna du in
igår var det två veckor sedan
jag har gått igenom faser av sorg sedan dess
både den klassiska av att förneka
till att inse
till att bli arg
till att bli ledsen
för sedan acceptera att du försvann
blott två år blev ditt liv
du kvittra så förnöjt första gången
jag mötte din blick
handtam var du
picka på min hand för se vem jag kunnat vara
vi byggde upp ett band mellan dessa år
En bild där du var frisk och bilden suddig för du inte ville sitta still
så en dag fick du en infektion
den spred sig
hos vetrinären sa det att det fanns inget
mer än att lida
jag bad de ta in till annat rum
du fick en spruta och kom in till mitt rum
då dina hjärtslag slutat slå
Sista bilden på dig, till vänster i bild innan du tog farväl
Sedan tog du farväl till honom och till oss andra, du tog en enkelbiljett till fågelhimlen och du såg så rofylld och glad ut, såg på mig en sista gång och ett litet pip av lycka att få ta flyget mot friheten och upp bland molnen bland alla andra undulater och bortom all smärta du haft. Sov gott min älskade undulat! ♥
den 14 maj kl. 13:55
älskade, ärade lilla undulat,
du såg på mig en sista gång,
pussa på din fågelkamrat
la dig sedan för att vila och aldrig
mer sjunga din sång
när jag kom hem med dig
la jag dig i en ask av bomull
du blev begrav under en stor gran
det var en blåsig dag
du fick vitsippor på din grav
o omkring dig
du kommer alltid ha en speciell plats hos mig
bilden av dig kommer alltid vara ljusa minnen av skratt
tack så mycket
min lilla lilla skatt!
du kommer alltid ha en speciell plats hos mig
bilden av dig kommer alltid vara ljusa minnen av skratt
tack så mycket
min lilla lilla skatt!
.
Nu har ja dragit d sista strecket som gjorde att någonting alltid höll oss samman. Det känns konstigt att lämna sista skärvan av vårt gemensamma liv som varit borta så länge.
Sluta älta börja njuta,krama mig mjukt
se en gång till in dennes ögon som håller i dina sidor av ord, minns d ögonblicket som släppte vårt sista minne
Ordet som blev kvar var tack
Rädda andra då du inte klarar av att rädda dig själv
Genom att rädda andras liv så räddar jag mit eget
med att vara blodgivare.
Valet var givet sedan liten, kravet var att bli friskförklarad. Sen jag blev det fira jag det me att rädda liv. Då jag inte orka för egen skull så visste jag att behovet att rädda andra också var minst lika viktigt.
Så kan du, gör förändring redan idag, ge blod ge liv.
tanklöshet
mellan 03 och 06
var jag sysselsatt
ibland två gånger i veckan
ibland varanan vecka
det var min näring
att stå på de där små haken
det gick att andas
mellan all rök
din rispiga stämma
den där doften
det där sättet
du höll gittaren på
framlutad
med läpparna
snuddade på din mikrofån
din hesa röst
som att veta
att snart får jag
känna svettdropparna från din
panna
sjunga om hur
livet är en gåva
fast livet är de nätter
då jag inte kan sova
sjunga av sin rädsla
sin ångest
allt det där som inte gick att sätta
ord på
charmeras av att fastna mellan
avtryck
handskak
kramar
det var en gång då dikten
dammet
tillägnades er
då ni sjöng om ett namn
som jag alltid haft en relation
till
men liksom bara försvann
efter tre skivsläpp
ett otal låtar
och bortsprugna fans
så fanns ni liksom inte med
vad hände
hur blev det så
ni vart ett måndagsfolk
ett mörkertal
ni vart något jag längre inte
kan sätta ord på
för ni har redan ristat
in de orden i min
själ
för alltid
å att andra ord inte går
att forma så som ni
beskriver det
eftersom
varje låttext
inte kan beröra mig
mer än livet självt
sommartankar
tänk att cidern smakar
sommaren 09
solsken
kvällsken
balkonghäng
helt utan förpliktser
o ner i ditt hår
det var plats för fem
men åtta blev vi
en fick springa alla
ärenden
vi andra satt fast
skratta och log
skrev och samtala
fyllde ut bordet med
gosedjur och lekte
runt me de
tänk att cidern
smakar sommaren 09
kan få fram så många
minnen
jag lyssnar tillbaka på
ljudet
ser balkongen i vinterskrud
två år och två månader
har gått
du fattas mig
men sommaren 09
kommer alltid tillbaka
då cidern smakar skratt
sommartankar
en dåtid i min nutid
redan tolv år
så kom låten
jag tänkte om jag skulle
behöva spela den själv
bara för att jag sakna
din närvaro
då jag gjort en sådan
fin bild
då jag tänkt så mycket
på dig
men så kom låten helt
oväntat
som du säkert förstod
hade jag gråtit i min
ensamhet
men nu var jag i flersamhet
så en annan gång
så tack för alla tecken
så tack för att du följer mig
vare sig det är en inbilling eller
så en insikt
ångrar jag inte en dag sedan
jag såg dig för sista gången
för sedan se dig för första
gången på nytt
tänk att tolv år redan har
gått
att jag fortfarnade är fjorton
år i dina ögon
då jag var ett oskrivet blad
så bortsprungen och vilsen
tänk vilket liv jag fött fram
efter det
vem jag blivit
vilka framgångar jag stärkt
mig av motgångar
kanske är du baktankens
kraft
det är också för dig jag
försöker bevisa något
du är saknad
så otroligt saknad
Precis, man kan alltid fråga sig
varför minnet av dig
jagas inuti mig ...
som jag då tidigare ikväll skrev till dig, det kändes också lite konstigt, jag vet inte ens om det når dig, men så tänkte jag att det är inte jag som tycker det är konstigt utan om jag får respons så kan jag bara förmoda att folk möter det med konstighet .. Men egentligen ... Varför skulle det vara så, att här kommer brevet som är tänkt att sändas dit allas energier samlas, en del säger himlen, andra säger narnia, vad vet jag?! Jag vet att du finns, någonstans, det räcker för mig.
du & jag (bilden gjord i efterhand...Iris 1940 tal och jag 2011)
Grattis på namnsdagen Iris! 12 år av saknad, det känns nästan som det var igår jag såg dina blåa ögon för sista gången, kände din snälla klapp på min kind och du bad mig plocka en ängs bukett för du älskade skogen och dess natur så mycket...Hoppas du har kommit till ro, bort från smärta och sorg och in mot änglariket. Du finns med i varje steg jag tar, ditt namn bär jag som en tatuering längs min fotled och jag är så tacksam över att ibland känna din närvaro. Tack och sov föralltid gott.
med de orden väljer jag min väg
med din vägledning
godnatt kära ängel
vaka över mig
min syster och hennes familj
var där för dom
de behöver dig mer
än vad jag behöver dig just nu i livet
var inte rädd för mig
var inte rädd om mig
jag klarar mig
så många gånger förr
har jag vandrat vilse
för skapa nya spår
där inga tidigare funnits
för se nya perspektiv
på min väg
så godnatt kära Iris
tack än en gång för låten
du skickar tröst genom
sov gott
drömmarnas arme
den låten sa mig tidigare
inte mycket
tills jag fick veta att
du var med i
drömmarnas arme
vi är de som väntar i bakgrunden
vi gör inga ljud från sig
människor kommer
människor går
förorterna är desamma
sida vid sida, gata längs gata
vi är drömmarnas arme
vi är spegelbilden av samhället
vi är inte de som räknas
vi talar om
om vi så hör något
men livet går vidare utan oss i det
i vårt hjärta brinner det
då huvudet vänder sig om
eftersom vi är
drömmarnas arme
vi är de som inte räknas
om vi skadas så blöder vi
vi är inte konstiga
vi bara sover
eller driver omkring
den låten sa mig tidigare
inte mycket
tills jag fick veta att
du var med i
drömmarnas arme
tills jag fick veta att du ständigt sover
att de i drömmarnas arme
är de som lämnar avtryck i allas historier
ingen ursäkt bara förståelse
Jag gråter inga synbara tårar,
jo det händer,
men inte ofta,
jag skriver rader som läses i radio,
jag skriver rader som läses i min blogg
jag skriver rader som jag läser på scen
jag kan inte mätta sorgen
eftersom saknaden tar över likt
ett stort hål inom mig
jag kan inte sluta fantisera om
att mista de jag känner idag
å hur ont det kommer göra i mig
jag vill inte tänka så
jag vill inte skriva om det
men tankar maler om överlevnad
om att försöka andas för ens egna skull
bläddrar bland minneslunder på nätet
de flesta samlas upp på youtube
å en del säger självmord
andra säger tragisk olycka
på grund utav ett missförstånd
en del väljer andra inte
en del blir förbannade på de som
inte tänker på de som blir lämnade kvar
jag blir förstående
för grejen är att de hade inget val kvar
de var redan borta i allt förstånd
om att finnas kvar för att andra bryr sig
det är liksom ingen som kan fylla
de tomma hålen
det är ingen som kan trösta då man inte
visar att man vill bli tröstad
det är ingen som kan ta på sig skulden
om att inte göra något
hinna tid
då man inte inser hur mycket ensam
en människa även kan känna sig i tvåsamhet
självmord är en feg utväg men det
är också ett befriande andetag
det får du faktiskt inte glömma
jag läser tidigare dikter om livet
likt ett fängelse av förpliktelser
måsten, leva-upp-till-andor
och döden likt en befrielse utan
inträdesprov, utan förpliktelser
å måsten som måste hinnas innan man
blir så gammal så man tappar orken
med den synen blir man synisk
så det är inget konstigt
men ack så sorgligt
då sådana saker sker
alla orkar inte vara starka
en del är änglar redan då de föds
för komma ned på jorden med obeskrivlig
godhet
alla orkar inte resa sig på då man
blivit nerknuffad för många gånger
för man varit för klen
för man varit för påverkad av känslor
för man inte varit sig själv
men en dag kommer vi alla stå lika
inför det vägsjäl vi idag inte vet något om
min älskade vändpunkt
Du väger bara 193 gram
men du bär med dig så mycket
du delger så många ord till mig
bland många
det du säger rymmer 147 sidor
ett ord om riven syskonkärlek
ett annat ord om droger likt personligheter
du är endast 200 milimeter
men känns så lång i mina ögon
så långt bort
så hög
för att få plats mellan andra
pärmar,
titlar
andras ord
din svarta yta skaver mot träskivan ovanför
du får helt enkelt läggas ned på andra
vare sig du vill det eller inte
orden du bär är djupa i sig
men ditt djup är endas 9 millimeter
du är felstavad
bilden av dig är inte sanning
den är inaktuell
så där om att vara 147 sidor
stämmer inte
eftersom du är en hejare på upprepa dig själv
särskriva
felstava
ta om samma ord igen
- vad är det för sätt!
visst ja, du är skapad av mig
fast det var bara
utan att såra dig för det
en impuls handling från min sida
med en fot om att hinna innan man dör
en annan fot om att lämna avtryck för
framtiden som jag inte vet något om
ditt samhällsnamn är
pocketbok
diktsamling
av mig fick du namnet Vändpunkt
för du fick mig att skriva ned orden
mellan dina svarta pärmar
för jag skulle kunna delge
kunna gå vidare
kunna sätta ned en vändpunkt
mellan två pärmar
ditt personnummer är längre än mitt
jag kan inte det utantill
det kallas det för isbn
jag är väldigt stolt över ditt isbn
men det är inte många som
vet vad jag menar medan jag skryter
97 89 18 52 85 7 16
97 var året jag lyssna på
savage garden
89 var året då min syster föddes
18 den bästa tiden i mitt liv
utan att jag hade fått fylla arton
hade jag aldrig skrivit en så bra bok som dig
52 är min mammas födelseår
85 är min väns födelseår
en galnare person har då aldrig tidigare mött, men haft mycket glädje av idag att möta
de sjunde numret är en 7:a, en enkel sjua, det är magiskt i sig
de åttonde numret är sexton
ett sånt där magiskt år då det innebar total förändring för mig
ett år av många dikters födelse
så trots dina små 193 gram
bär du så mycket
får mig med på så många möten
får mig att träffa så många förebilder, idoler
du delger så många ord för andra
SÅ TACK min älskade bok för där här tiden
låt oss nu leva med känslan
av aldrig mer vara ensamma
utan njuta av vändpunkten
som bara du kan ge andra
njuta av vändpunkten
jag tillät mig själv att ge
förebild
Vilken läskig bild!
Vilken?
Den där! den där killen som stirrar rakt fram
är vitmålad och har smink
är vitmålad och har smink
Läskig?
Ja, eller tycker du inte det?
Nej.
Det är min idol sedan 1995
fast jag satte inte ord på det förens 1999
spelade upp kasettband
till de gigantiska högtalarna på varsin sida av bordet
oftast skickade från indiemänniskor
i andra städer
från Eskilstuna, Göteborg
andra städer som jag blivit stöpt i
men fick inte chansen
att växa upp i
kasettbanden blev magiska
idag en tatuering
Den där killen
den där killens låttexter
hans röst
det där mörka i musiken
det satte ord på min flykt från min vardag
idag sminkar jag mig
för att ibland gömma mig bakom det verkliga
för visa mitt verkliga jag
ibland sminkar jag mig för hylla
hans sminkning
ibland för andra ska låta se min mörka syster
han är han
jag är jag
den där killen förvirrade
min psykolog 2002
jag glömmer det då inte
då hon fråga om jag kunde beskriva min insida med ett ord
Nej, men med ett namn svara jag henne
Hon nickade och undra vilket namn
det tog en vecka för henne att kolla upp honom
på den tiden utan google, sociala medier etc.
fann hon ett skivomslag
fann hon ett skivomslag
bandet hette då Yvonne
(och sedan Strip Music )
jag ledde henne vidare till Eskilstuna kuriren
och där fann hon
och där fann hon
en bild
hon blev bara tyst
ville omvända mig helt
kände ingen sympati
jag gick hem den dagen med stolthet att
hålla min mörka syster i min hand
hennes existens fylldes i av låttexter i hörlurarna
bara jag kunde se henne
bära henne
det var tiden innan allt smink
och då man kunde känna hur
freestylen rullade kasettbandet
som vibrerade mot axelremsväskans vägg
från den dagen blev jag ett mot
resten
det är svårt ibland att aldrig bli helt förståd
men jag har också lärt mig att min yta
den kan folk dömma bäst de vill
eller
bli skrämda för den där killen på bilden
för jag vet redan var den betyder för mig
ett svar på
mod
sympati
känsla
hur skrämda, dömda andra kan vara
behöver jag längre inte övertyga någon
jag är flicka till utsidan
jag är en pojkflicka på insidan
jag har en dröm om att vara en kille
på två meter
supersmal
i svarta kläder
mycket smink
kedjor som låter
o en karatäristisk frisyr
jag vet att min spegelbild aldrig kommer visa
mig den där bilden
men det har jag accepterat idag
genom att fullfölja min plikt som fan
till en
till en
av världens bästa musiker
att beundra på avstånd
fast ibland vilja skriva lite så det träffas
och svaret blir simpelt
bildbevis
de roligaste är att snubben passar på att plocka lite glas
tala inte om
Jag är en version av ditt liv
en vision om något
som vore
enkelt att leva
men det är svårt att leva upp till
trots annat smink
annan hårfärg
att vara svag samtidigt
som hålla ut och vara stark
jag har ingen dialekt som dig
jag har ingen taktkänsla
jag kan hoppa till då fingret
landar på tagenten på pianot
men där efter är jag en
version av ditt liv
vi läser olika kapitel
du spelar upp dina skratt på film
jag spelar upp min rädsla på fotografi
jag vill leva som du säger
men jag vill inte göra slut
jag vill finna sambandet
jaga snöflingor
vara tant inombords
bli rädd för grannens vackra
oskyldiga hund som aldrig gjort
mig något ont
jag undrar om du är ledsen att
jag inte längree orkar kämpa
för bli älskad
men jag kan inte leva
en version
av ett liv som inte är min verklighet
du ber mig inte skicka
fler brev
du ber ringa fast jag knappt hör din röst
du ser mina ursäkter
som bortförklaringar
i andra ögon är jag starkt
en depression är inte ens svaghet
det är en styrka som visat att man kämpat länge nog
så jag tänker fortsätta rista in ledord i min hund
visa främlingen på tåget vägen dit han ska
även om du tycker det är inte så man gör
du kallar mina sprade konsertbiljetter
för maniskt samlande
du finner nya fel
medans rädlsan hos mig ligger i en annan ask
eftersom
jag vill kunna alltid skriva
även om jag så får kramp
jag vill skriva orden
som du aldrig
kommer vilja läsa
men jag fortsätter skriva
läsa de högt på scen
för att få ur mig
det som känns
en vision bär du än
en version är det
som blivit kvar
men jag funderar på radera
sudda ut
markera med rödpenna
att allt går inte
drömmar
visioner
uppsatta mål
det går
men jag kan heller inte påstå att jag
aldrig behöva rensa ut mitt
hem för bli älskad av dig
jag kan tänka mig rensa ut det
som känns inombords
men i övrigt vill jag stanna och
växa
även brevid den där personen jag
lever med
även om det så stör dig
för om andra sätter upp en pjäs om mig
de läser mitt mejl i direktsänd radio
de minns mig som de vore igår fast det gått tio år
då kan då inte vara något som helst
fel på de jag
säger
gör
så tala inte om att det är andra som är lata
då du även räknar med mig
att vi andra slutat kämpa
då det är du som har begränsat dina
möjligheter
att söka upp oss och vår styrka
finn den inte i dina tankar
öppna dina sinnen
för de finns där
så jag fortsätter
tvivla
leva
finna sammanband
jag forsätter
jag gör andra avtryck i andras liv nu
de skriver att jag är
deras ledljus
deras ängel
men styrkan fann jag då ändå
de en
annan skrev
en sådan underbar människa som du
kommer för alltid att finnas kvar i hjärtat
hos alla du berört ♥
kärlek till livemusik
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
de kallar mig ett vrak
jag letar efter felet
men finner det inte
något fattas mig
så minns jag kärleken till livet
men också balansen i musiken
hur den växer sig starkare live
adrenalinet pumpar
det är som att få några extra andetag
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
vännen förstår
Har du också en sån där inlevelseförmåga, så att man är från omvärlden, och lever sig in i "en annan planet" (som jag brukar uttrycka det)?
Jag har en tendens att göra det.
Allt handlar bara om att leva in i saker och ting,
precis som låten är en berättelse ur en bok för min del.
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
Det har säkert med och göra att jag/du lever oss in i musiken
och ser det som en story i sig, lite som en annan planet :P bra beskrivet!
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
Haha, exakt. Så jävla sant som det låter.
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
Oj, jävlar - nu blev jag påmind om vad som hände därpå hösten
När jag cyklade på Södervärn, härnere i Malmö, med min dåvarande CD-freesyyle
så upptäckte jag att jag cyklade fel på gatan. Jag hade levt mig in i en historia
med musik i kombination med alla detaljer jag fick nys på cyklanndes på alla gator.
Men jag hade tur att jag upptäckte i tid, istället för otid, att jag cyklade åt fel riktning om vägen.
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
jag läser lappen;
du behöver dra i handbromsen! NU!
Du har ett ansvar inför dig själv att känna när det har gått över gränsen.
Eller har du redan nått din gräns?
Det handlar om din hälsa och din framtid och det är det dyrbaraste du har!
Men jag känner att lovorden är snälla
men kan inte sluta tänka på
att man kan älska ett band så mycket
att man kan få så mycket abstinens av inte se de live
det har bara gått tre veckor sedan sist
att det är de som leder till gränser
handbromasr
ansvar inför en själv
ens hälsa
å framtid
eftersom det dyrbaraste jag har
enligt andra
jag anser mer att dyrbaraste jag har
är känslan av en riktig bra konsert
