Efter en vecka i Varberg. Ny plats för mig. Nya efarenheter. Nya människor och relationer. Så är det skönt att sätta sig i bilen. Skumpa fram på en grusväg som omformas i ett landskap av åkrar och ängar. O veta att jag är påväg att träffa Marit Bergman ikväll. En igenkänning mitt i allt nytt och en trygghet jag kan räkna med. 

 

Så kommer vi fram till Strömma Farmlodge. Det är en dragig lada och det är tur att rödvin och filtar kan värma en denna augustikväll. Ute så blåser det. Det blåser något enormt. För en som inte är van ^^ en som jag.  Det börjar bli skymning och vi är där en timme innan spelning. De är inte mycket folk. Det är bara jag som är klädd i Marit Bergman tröja och en outfit därefter. Jag kommer från stan. Det kändes tydligt. Strax innan helslag, då konserten är tänkt att börja, så ställer jag mig framför scen. Sen händer bara allt på en gång. Susanna, Åsa och alla är plötsligt på scen!

 

Sen droppar Marit in och river av den ena låten efter den andra.


Det blir plötsligt som festivaliv 2004 inuti bröstet på mig till de nya låtarna som får mig tillbaka till en fyra år sedan då de var nya. Inte ens släppta på skiva. "Vad roligt att se så många! Är det någon jag känner här inne? Ja, dig känner jag det vet jag" Marit ler och pekar på mig :) sedan finner hon några till. "Vilken tid det tog och komma hit. Jag har åkt från Bredäng tidigt imorse ner till Varberg. Det var en tant som satt klistrad vid ratten och jag blev osäker ens om hon såg vägen väl." Marit är en stämmningshöjare på både mellansnacket till låtvalet. Mitt under konserten går hon ut i publiken. Hon sjunger låten "Ibland gråter jag bara för att tiden går" och jag blir alldeles adrenalinpirrig inom mig. Ser hur hon går mer och mer emot mig. Tillslut håller hon om mig och vi sjunger en duett. Det är inte sant! tänker jag samtidigt. Det kändes bara så overkligt. Så härligt och underbart. Journalisten Madeleine Andersson beskrev händelsen såhär "Under låten ”Ibland gråter jag bara för att tiden går” går frontfiguren ner i publiken och sjunger tillsammans med vad som är kvällens största fan – och interaktionen med åskådarna är något hon återkommer under hela spelningen." Resten av artikeln finner du här
Hallands Nyheter Marit Bergman Jag uppfattades som kvällens största fan, det förblir osagt, men det var väldigt kul att bli omtalad. =) av en händelse jag säkert inte någonsin kommer att glömma.

 

När vi klappar upp henne igen väljer hon publiken välja låt "Nej helst inte den. Jag har glömt texten" och det tar oss ett tag innan vi är överens. Allt känns familjekärt och efter spelningen kramar jag Marit. Jag tackar för kvällen, för tidigare spelningar och allt känns bara så komplett. Som att ingen yttre tid fanns där och då. Det var bara vi.