va
som när vi var små
varje gång murarna revs
var det som vi slets
isär
samtidigt
som vi alltid kom
varandra närmre
jag har hållit tillbaka
inte sett tryggheten i dina segel
trodde de var sönderslitna för längesedan
men de är uppe igen
de sju haven skrämmer dig inte
inte heller den gigantiska svarta natthimlen
havets alla stormar
mjuka gung
jag tänkte tanken
om att mista allt
vad har jag kvar
vart ligger tryggheten?
för första gången på mycket längre
var det enda jag kunde
komma på
ditt namn
din nyligen utökade familj
ditt vackra hem
dina katters päls som är
obemärkt fläckfria
jag fångas upp av musiken
den är tryggheten
men om något skulle hända
så finns det bara två
sätt att överleva
musiken
ditt hem
jag vet inte längre hur
mycket jag orkar stå emot
havets alla vindar
livets labyrinter
tankeströmmar
mättnad på hetsen
andra som rusar
i min flykt mellan
perongen
stigen
soffkuddarna
vill vara hel
vill säga som det är
men är rädd att muren brister
rädd att mista allt
då inget längre förblir så som
jag är van vid
rädd att fatta fel beslut
att sluta andas de där djupa
andetagen som verkligen
är mer hållbara
än de små som kiknar
mellan raderna
av för mycket förtvivlan
och lyckan att få en ny
morgon nästa
gång jag vaknar
Kommentarer
Postat av: Nisse
den e bra
om de som är de fasta punkterna i livet, de som måste finnas där
*gillar
Trackback
