tystnad

 
att sova att kliva upp att undra
 
en lång promenad
en sval bris långt ner i lungorna
jag har kvar
då halsduken dras av i hallen
då skorna byts ut mot
tofflor
 
du sjukdom inte är kvar
då tillstånd är
som  genetisk sårbarhet
ett slags hållbart fack
 
att bilda sin egna
stjärnfamilj
men inse att de
inte var  så från andras sida
 
att förstå vikten
av att hon är fyra på morgonen
borde inte
kliva upp
borde inte undra mer
inte välja mer
inte svälja mer
 
tidigare var hon tjugotvå över
tidigare var hon noll tre
fast i ensamhet
 
i ett försök
där allt är bra
för bara veta
hur det egentligen är
att sova en hel natt
att orka en hel dag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0