andra begär
Vet inte om det är tavlan i sig
ditt nitbälte
eller fascinationen
över de kroppsrörelser bara du gör
vet inte om det känns enkelt
för detta
bara vara
blev helt nytt
sitta still,
rastlösheten kryper i benen
men så försvinner den
på över fem år har den känslan
alltid varit där
vad gör du egentligen
fingrar som håller varandra
hårda kramar
sedan flyger vi ut i varsin rymd
skriker efter behovet
att allt nära är långt bort
skrattar till
smeka din hud med så många
rosor, ansikten
det enda jag kan tänka på
är ugglan på armen
i köket
i filmen du visar
på tröjan under livespelningen
uggla
skrattmåsar som skränar
en puls
ett glas
att våga lära sig älska livet
att våga lita på sin egna känsla
av bra saker
brista på mitten
inte vilja förklara
så dölja,
berätta osanning
i skör sanning
minnas den där telefonstolpen
uppförsbackarna
sommarhus i rött och vita knutar
stekhet sol
ny gammalt område för oss båda
du en kanna kaffe
jag en stor kopp te
samma kafe men helt olika tid
samma gator men inte
veta av varandra
ja
inte vilja somna av rädslan
att sakna för mycket följande morgon
har lagt sig
det känns okej nu
åk du
lämna detta land du så mycket vill lämna
börjar faktiskt förstå nu
insikterna vore inte detsamma utan dig
tänka sig att bara vara
kan vara en sådan grej
så tillbaka in i rymden
klappa sig själv på axeln
för sedan vila ögonen på ett foto
som aldrig bleknar
för det sitter på min hornhinna
