Pappersresan
Nu är huset sålt
en bit av mig blöder
jag visste det
men orkade inte just nu
inse det
musiken tystnar aldrig för mig
inte då jag orkar resa mig upp
inte då jag behöver den som mest
det finns dagar då jag orkar ingenting
men kör på ändå
det finns dagar då jag sitter rastlös
gungar fram o tillbaka
det dagar då jag klappar ihop
dåligt samvete
ett pärlband av olika humör
en ångest målad likt andetag
på dimmig glasruta
så finns de dagarna då livet
ter sig enkelt
då allting är så där magiskt
perfekt
jag ställer oftast frågan
varför får jag inte vara där varje dag
är det jag som sätter hinder
är det bara hinder jag ser
men möjligheterna finns där
eller finns det av både och
musiken finns i alla lägen
den tröstar
den förstår
den får hjärtan att slå
tystnar ner ångesten
tystnar ner fel tankar
"räcker det inte med att bara
vara du?" svarade han mig
men vem fan är jag?
är det dessa jojohumör eller
finns det något ännu längre fram
snart börjar min resa
min pappersresa på att bli utredd
min resa där jag behöver
blanda in andra för att bli förstådd
grejen är bara att ingen
kände mig som barn
så vem är det jag ska bjuda in?
snart börjar svaret på frågan
snart börjar en nya era av mitt liv
snart tar jag ännu ett djupt andetag
för att sista gången fråga
Vem är jag?
jag hoppas det ger resultat
