som tiden stannat




Kanske var det i drömmen

som jag fångade

upp tanken om din doft

dina små händer i mina

din midja så klar som en stjärnatt

jag höll i någon annans händer

det kändes som du var där

i hennes händer

fanns en del av dig

av rädslan vågade jag inte släppa

taget

för det var som att

förlora dig igen

igen

igen

det var som berätta om

dig

då fick jag högsta poäng

men livet går vidare

dra upp luggen

se ljust på världen

ingen har rätt att dömma

oss

ingen har rätt att förstå

men ibland vill

jag att du ska vara

här

jag saknar din röst

det var så länge sen

kommer inte ihåg

vägen

kommer aldrig

bli densamma utan dig

Jag minns de orden du skrev

att jag finns inristad i dina nerver

nu är det du

som finns kvar i mina



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0