stanna upp




Jag mäter tid i saftklas

skrapar naglar på hård yta

tick tack

miljoner små partiklar

svävar genom luften

andningen

känns tung

känns svår

hjärtat spänner sig

drar sig tillbaka

vilja springa i motvind

vilja lapa sol

vilja veta sanning

bakom stängd ridå

kanske var det

vår tid

som bara

försvann

kanske försvann

den av den märkliga

känslan

av lycka

kanske vilje jag blunda

men slöt aldrig mina ögon

av längtan till livet

stanna upp

stanna kvar

om än så

för denna

enda

dag


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0