järnvilja
det kliar
jag börjar riva upp sår
det bildas sårskorpor
av det enkla
som kunde bli det svåra
men jag kan inte
leva utan
att veta att jag är svår
att inse att en
gång var det coolt
en gång var det ett
påhitt
sedan ville man lägga
sig ner
man ville inget mer
nu har jag nått ribban
vem är jag
om jag inte 'är hon
med det
där ärret
utifrån att det klia
utifrån att sårskorpan
försvann
utav enkelhet
blir det en svårhet
jag vänder mig om
men ser ingen utsträkt
hand
jag ser ut mot gården
men ingen där som
ber mig ta trappan
ner
för att kramas
jag fastna i ett
beroende
fast jag varit där
innan
fast jag tagit mig
ur
så vill jag ändå
inte
jag vill ha din hand
i min
jag vill att du bli
min
autopilot då jag
faller
jag vill att du ska
skratta då jag
gråter
jag vill att du
gråter
då jag skrattar
jag vill ha
skillnader
inte veta av att det kliar
inte veta av att det skaver
jag vill veta
att om jag landar nu
vart tar jag sedan
vägen
finns det en plats
för en tjej med
så mycket
men visar ytterst
mycket av det
där
som lovat sig själv
att hålla inne
finns det plats
för tjejen
med impulsiv handling
tabletter i sin famn
glaset i handen till helgen
en känsla av att orka
att le för morgondagen
bli enklare
att le för krampaktigt
se sitt förfall om
gårdagen
att drömma
men förverkliga
alldels snabbt
för mycket förlorat
på kort tid
för få människor
som reagerar
för fel människor
som reagerar
det jag minns
var att
det kliar
jag börjar riva upp sår
jag börjar igenutan att förstå varför
Kommentarer
Trackback
