sluten cirkel
Så satt vi där i parken
minns tillbaka på kvällen innan
den var magisk
det var livepoesi i ett slags rörelsemönster
av krig
av kärlek
jag avundades alla namn
alla de
som kunde
skriva sig själva som
estradpoeter
jag samlade dikter
jag samlade ord
jag samlade autografer
vara på plats
förlora hållningen
vinna platsen på bänken
förlora vänskapen
vinna tiden
idag behöver jag inte längre
samla
beundra
ständigt jaga
ständigt förlora
för idag är jag själv
en av dom
en estradpoet
jag får andra att
skratta
gråta
så att
cirkeln känns sluten
Kommentarer
Trackback
