tanklöshet
mellan 03 och 06
var jag sysselsatt
ibland två gånger i veckan
ibland varanan vecka
det var min näring
att stå på de där små haken
det gick att andas
mellan all rök
din rispiga stämma
den där doften
det där sättet
du höll gittaren på
framlutad
med läpparna
snuddade på din mikrofån
din hesa röst
som att veta
att snart får jag
känna svettdropparna från din
panna
sjunga om hur
livet är en gåva
fast livet är de nätter
då jag inte kan sova
sjunga av sin rädsla
sin ångest
allt det där som inte gick att sätta
ord på
charmeras av att fastna mellan
avtryck
handskak
kramar
det var en gång då dikten
dammet
tillägnades er
då ni sjöng om ett namn
som jag alltid haft en relation
till
men liksom bara försvann
efter tre skivsläpp
ett otal låtar
och bortsprugna fans
så fanns ni liksom inte med
vad hände
hur blev det så
ni vart ett måndagsfolk
ett mörkertal
ni vart något jag längre inte
kan sätta ord på
för ni har redan ristat
in de orden i min
själ
för alltid
å att andra ord inte går
att forma så som ni
beskriver det
eftersom
varje låttext
inte kan beröra mig
mer än livet självt
Kommentarer
Trackback
