förebild
Vilken läskig bild!
Vilken?
Den där! den där killen som stirrar rakt fram
är vitmålad och har smink
är vitmålad och har smink
Läskig?
Ja, eller tycker du inte det?
Nej.
Det är min idol sedan 1995
fast jag satte inte ord på det förens 1999
spelade upp kasettband
till de gigantiska högtalarna på varsin sida av bordet
oftast skickade från indiemänniskor
i andra städer
från Eskilstuna, Göteborg
andra städer som jag blivit stöpt i
men fick inte chansen
att växa upp i
kasettbanden blev magiska
idag en tatuering
Den där killen
den där killens låttexter
hans röst
det där mörka i musiken
det satte ord på min flykt från min vardag
idag sminkar jag mig
för att ibland gömma mig bakom det verkliga
för visa mitt verkliga jag
ibland sminkar jag mig för hylla
hans sminkning
ibland för andra ska låta se min mörka syster
han är han
jag är jag
den där killen förvirrade
min psykolog 2002
jag glömmer det då inte
då hon fråga om jag kunde beskriva min insida med ett ord
Nej, men med ett namn svara jag henne
Hon nickade och undra vilket namn
det tog en vecka för henne att kolla upp honom
på den tiden utan google, sociala medier etc.
fann hon ett skivomslag
fann hon ett skivomslag
bandet hette då Yvonne
(och sedan Strip Music )
jag ledde henne vidare till Eskilstuna kuriren
och där fann hon
och där fann hon
en bild
hon blev bara tyst
ville omvända mig helt
kände ingen sympati
jag gick hem den dagen med stolthet att
hålla min mörka syster i min hand
hennes existens fylldes i av låttexter i hörlurarna
bara jag kunde se henne
bära henne
det var tiden innan allt smink
och då man kunde känna hur
freestylen rullade kasettbandet
som vibrerade mot axelremsväskans vägg
från den dagen blev jag ett mot
resten
det är svårt ibland att aldrig bli helt förståd
men jag har också lärt mig att min yta
den kan folk dömma bäst de vill
eller
bli skrämda för den där killen på bilden
för jag vet redan var den betyder för mig
ett svar på
mod
sympati
känsla
hur skrämda, dömda andra kan vara
behöver jag längre inte övertyga någon
jag är flicka till utsidan
jag är en pojkflicka på insidan
jag har en dröm om att vara en kille
på två meter
supersmal
i svarta kläder
mycket smink
kedjor som låter
o en karatäristisk frisyr
jag vet att min spegelbild aldrig kommer visa
mig den där bilden
men det har jag accepterat idag
genom att fullfölja min plikt som fan
till en
till en
av världens bästa musiker
att beundra på avstånd
fast ibland vilja skriva lite så det träffas
och svaret blir simpelt
bildbevis
de roligaste är att snubben passar på att plocka lite glas
Kommentarer
Trackback
