kyss

 
jag försökte se allvarlig ut
du torka tårar utan att ens förstå
även då fick du mig
tom på ord
fylld av så många känslor
fylld av allt som inte får sägas
men vill skrikas ut
allvarligt

samtala vi en lättsam ton
såg hur dina kalsonger
slängd på elementet
matcha mitt kjoltyg
förstod att någonstans
bland vita hjärtan
på svart botten
är vi precis så där
bräckligt förstående
mot varandra

sedan  sa  du att
andras tidigare handlingar
skulle aldrig få dig
att dömma mig i ett fack
för jag har inte med de att göra
jag log

du sa att du aldrig mött en sådan
kärleksfull människa
som är så mån om att andra
inte ska behöva axla ens egna
problem

du såg så tacksam ut då jag sökte
din tröst på din axel
utan att behöva ta hela min
sorg
vrede
ängslan
å alla teorier om dess
moraliska frågor
som om
man kan släta över
eller kan man det om man så
saknar allt mänskligt förstånd

sedan sa du
jag vet om att du är tokig
men inte så  tokig

jag hann inte svara då du sedan sa

men det gör mig inget
för jag vet att du kommer
göra något åt det

och tro mig

hela livet ligger framför
för att göra något åt det

som hände den där kvällen du inte var med
den där kvällen som skrevs sedan
Jag borde aldrig berättat
men som fått mig ändå att undra
att om du inte hade berättat
hade jag inte vetat att
kärleken min
kan se mig som tokig
och att det är okej ibland

det är okej
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0