Ja, jag kan inte samla mig. Efter vännen påminde mig om att jag gillat Håkan i fjorton år och efter Håkan öppna hela konserten med "Azalea" låten så var det sedan bara ett rus. Att stå där framför honom. Fast en god bit lägre bort. Men han var så nära i sin musik, i sin röst, i sin hållning, alla minnen till alla låtar och sthlm Stadion med sina (över) 30 tusen i publik vart faktiskt bättre än Ullevis (över) 70 tusen förra året. Ja, Håkan är alltid bäst i Göteborg, det håller jag fast vid. Men jag håller också fast vid att Håkan gör sig bäst ju mindre publik det är. Och ett år som 2017 gör han sig inte liten. Det har han inte gjort på mer än sju år nu. Om jag vant mig? Näj! Men ikväll! Oj, vart landar jag i en sådan stor kalvakad av känslor.

 

Håkan och Augustifamiljen avbryts en timme in i spelningen, i tolv minuter, pga ett blixtnedslag. Håkan hoppar upp på scenroddarens rygg och utbrister "Bara en låt till! snälla bara en låt till" tills roddaren tar hans mikrofon och berättar att han gör det för sätta honom och bandet i säkerhet. Håkan ger slängkyssar och går med sänkt huvud, innan dess har han slidat över scenen, kramat ur sin hatt av mängder av ösregn och dansat glatt  i vattenpölar och öst på. "Stockholm jag är helt slut nu! Kan ni ta den här åt mig?!" följt av "Okej, 1,2,3! Stan är full av arsiniiiik"  och vi sjöng alla Känn ingen sorg för mig Göteborg. Den där pausen gick fort. Åskan mullra på men hördes knappt för Håkan Rullande-åska-turné tog över. Allt tog över ikväll! jag är så lycklig. Dyblöt fast lycklig. Håkan slutar aldrig förvåna mig. Det är det jag gillar. Han lägger sig inte ner. Han är medveten om att Nu är NU och han visar och verkligen lever i det. Det är det som är så hudnära, så äkta, så himla fint som gör att jag än en gång, efter fjorton år och mer än tjugo spelningar med han, säger att jag fått mersmak. Det handlar inte bara om nostalgi, eller träffsäkra gästartister som Veronica Maggio till First Aid Kit ikväll, det handlar om det där om att inte få storvansinne som artist när fansen får det. 

 

Så skriker Håkan "Tänd upp skyn! Tänd upp skyn!" än en gång vill ha se så många han bara kan innan kvällsmörkret sänker sig. I låten "Glöm bort all oro som du har" Nä jag glömmer vad låtarna heter, jag sjunger mest med och sedan sänkte sig potpurri över hela publiken och glittret från de dansa i takt med regnet och scenlljuset, ja, jag är så oehört glad över fått sett Håkan Hellström live ikväll. "För om allt hade fått varit frid och fröjd i livet. Så hade jag fått ställt mig i kön, på arbetsförmedlingen, följt efter stadsminstern, så fortsätt TRO! så fortsätt TVIVLA! Fortsätt SPRING RUNT! Fortsätt HOPPAS PÅ IMORGON! Fortsätt se uppförsbacken i varje Charlie Chaplins återvändsgränd" Och han ber oss hålla händer, vara rädda om varandra i sommarnatten och under spelningen. Det där hjärtat är som när och Veronica sjöng "Allt är för bra nu! Allt är bra nuuuuuu!" 

 

Sen blev det efterfest på Debaser Strand och med Håkan låtar endast! och drinken "Någonting Blått"  smaka gott och dimma på ölkylen visa hur varmt det var av all DANS! DANS! DANS! och jag är så oehört glad. Så glad att får vara här. Att få dela det med Håkans närvaro till musik till alla fans som alltid har någon historia som jag inte bär. Vi är fler nu. Än de där 300 personer som satt på Nalen 2003 i sthlm då allt börja för mig...Jag hörde ikväll att vi var över 32 tusen och förra året 70 tusen...Jag kan knappt fatta storleken av tusen pers! Men vad gör det? Håkan är inte bara genration. Han är nerver, pulsen, kärleken och den som sätter orden man inte finner själv på ens känslor, för mig, för många och det är fint i sig.

---