Framför denna varg stod jag och vänta i fem timmar. Fick frågan om man behövde köa så länge. Nä, men ha bra plats hade man troligen behövt köa två timmar. Var det värt väntan? JA! Mer komplett spelning har jag aldrig skådat. Stort tack Henrik och alla dina medmusiker.

 

Så hur vill jag summera denna konsert? Som att den var lika skör som stark. Det var starkt av Henrik att göra så mycket extramatrial till genomföra en hel konsert. Å i mitten av spelningen så klev han av, mitt i Run Andy Run, och hans musiker komplettera det hela i ett medley som fick en sväva iväg. Så snyggt! Så kul att se Teodor Jensen gunga brevid Henrik som tillbaka till 08.08.08 (Som blev Broder Daniels sista spelning.) Och öppningen av gårdagens konsert sa Henrik "Välkommen hem mina barn" och det bara landa i mig att denna spelning ska bära mig. Inte bara då.

 

Utan för alltid kommer den vara något extra att ha inuti. Jag älska också se det tighta samspelet mellan Teo och Joel Alme. Att Henrik valt ha de med på sin turné förstår jag till fullo. Ja, jag kan inte finna tillräckligt med ord. Jag ser på bilderna, jag ser på mina videofilmer, jag läser i media om konserten, var jag verkligen där? Där i åttatusen publikhavet och såg Henriks spekning? Ja det var jag. Och jag skrek, sjöng, grät, skaka till vara fullständigt komplett. Och möta Henriks blick och sjunga tillsammans i sekunder, det var sjukt mäktigt! Flertalet gånger upprepa han att han var glad att se oss. Sa Tack. Men mest sjöng han. Dessa låtar kom med igår;

 

 

Jag bara så älskar Wildchild! Den texten tilltalar mig på ett igenkännande sätt mitt i prick I'm a wild child, I fell in love with the wild fire, To live fast and to die young, To break away, halleluja!, Wham bam boom, run right through ya, I took the only way out I knew, I got doped up and away I flew, I hit the streets and I hit the juice, I rock 'n' rolled and let all hell break loose, I didn't care if I choked and died, At least I would know I had felt alive, Oh woah oh oh, I'm a wild child....Och när Henrik sjunger Whirlwind efter Wildchild så brister det i eufori inuti mig. Det är som att se hela mitt liv framför. Vad jag bär med mig och hur stark jag gått vidare av det och sen vart det Shoreline allsång. Följt av tårar No Time For Us. Åh, då kom jag och tänka på alla de som borde varit där igår. Men har lämnat jordelivet och säkert var ni med. För det låg i luften. Att alla var där. Den kompletta fanskaran till tivolibesökare som bara hamna där med sin sockervadd.

 

Timmarna innan valde jag studera fansen. Se fler och fler strömma till. Jag åt och drack. Jag lyssna på musik, jag blev intervjuad och jag teckna i mitt ritblock. Det var soligt. Det var en sådan fin dag igår. Jag blev intrvjuad av Svt Edit. Det ska bli kul att se om något av de kommer med senare. O kameror fota mig (och andra) titt som tätt. En kamera filma min väska. Länge. Det var en märklig upplevelse fast roligt. Säkert ett kap att ha med orginal merch från Foreverturnén med BD från 1998. För mig är det det. Den väskan är så viktig. Och nu minnas den med gårdagens spelning är ofattbart komplett. Tack! Tack själv Henrik. Du förblir en legend och en viktig sådan.