Vad hände idag? Jo jag satte mig på Drottninggatan med min vän Casper och vänta i fem timmar utanför Bengans skivbutik. För att få chansen att möta Henrik Berggren för första gången i mitt liv. Det var roligt att vara tilbaka. Trodde sista gången var fyra år sedan. Sista gången att köa för att få se en idol. Men idag var det dags igen. Jag var nummer tre i kön och vad hände sen då jag möte Henrik?

 

 

Jag log mest. Han fråga efter mitt namn och skrev det på skivan. Jag fick fram ett TACK och han log. Jag skaka och tog ett foto. Ett oväntat foto därav minen på Henrik. Hahaha. Och sen fick jag fram en hel mening "Verkligen Tack. Tack för allt Henrik." och vips så skildes vi åt. Ja, det kan ha tagit max två minuter.  Men helt klart väntan! =) Oj, jag har inte landat än. Ser på bilden Jerry tog på oss. Men det går bara inte in. Så overkligt. Så mäktigt att se personen bakom rösten och stillbilderna som följt mig i arton år. Jag kan tydligen, som trettioplusåring, fortfarande bli starstruckt. Det trodde jag aldrig! Hahaha! Det känns fantastiskt. Det är så många känslor som jag inte ens försöker hitta ord att beskriva. Det tar bara tid att landa i allt.

 

 

Jag älskar hans nya skiva Wolfsheart Den är så komplett bra.  Den beskriver så mycket. Den fyller i så många undringar. I mitt liv. I hans liv. I alla fans liv. Eller som han kallar oss "Mina barn" det är fansen. Hur gamla vi än blir. Och jag är så glad att skivan kommer just nu. Våren 2017. Följt av en turné och jag tror jag ska gå på Grönan. Får se om jag orkar köa då också. Det känns så värt att göra det för Henrik. Och när folk undra vad vi köa till? Svara vi "Vi sitter här och sörjer våran egen halvdöd" och skratta. För det var så Henrik sa i en intervju men utan den kunskapen så förstår jag folk minsann undra. Sen sa vi att vi vänta på Henrik och peka på affishen. Hahaha! så minnesvärd dag. Så overklig. Skakar än.