The King of pop R.I.P

And what will happen when we´re gone
Will you remember how we were
Change your life, change your heart
Get ready for a brand new start

// Kristofer Östergren



Michael Jackson är död.  Må han vila i fred.

Likaså många andra har gått ur tiden alldels för snabbt. Det är så märkligt avv vi människor uppsakattar en person då den lämnat oss. Vare sig den gått eller ligger begraven. jag tycker det är så viktigt att även hylla personer medans dem lever. Berätta för dem att det är fint att de lever och det är så bra att personen finns där för en. Nu var vissligen Michael hyllad och älskad. Jag kan inte förstå hur det är att vara superkänd i USA. Det verkar frukstansvärt jobbigt. Jag såg bilder på det och jag bara kvädes av att vara åskådare. Jag hoppas nu hans barn får det bra och att han Michael sover sött där hanb sedan får göra det.

Mitt liv då?
Solen och dess värme dragit med allt för dålig hälsa för min del. Jag är låst i min egna kropp och bara längtar efter svala vindar. Längtar att få se annat än tvskärmar som berättar om Michaels öde och vilket öde hans barn tvistas i. Tänker på nästa vecka då jag får åka till gotland och vecken därefter då jag kommer till Gbg. Då jag kommer tillbaka till något som trygghet och välmående igen. Get ready for a brand new start tror jag vi alla behöver ställa oss in på.


Tidigare idag fick jag ett sms Jag äslakr dig. Kom bara på det. Det var så fint skrivet och jag kom att det självklara inte alltid är där. Å borde heller inte alltid vara där. Eftersom det tycks vara mer smärtsamt då man inte ifrågasätter sitt liv i mellanåt. Varje vecka förssöker jag ge mig in på att inte ta saker för givet. Även om det ibland blir svårt och det underättar såklart att allt är som det brukar. Men världen vill visa oss en annan sanning. Likaså mitt liv omkring.

Mitt i all städning idag fann jag även brev från mormor...vissa var lättare att läsa än andra. Hon kallade mig för hjärtebarn och sände tusen kramar i nästan varenda brev, det hade jag tillfälligt glömt av, men nu så väcktes känslan till liv igen. Hur betydelsefulla desssa brev var och är än idag. Hur mycket hon skriver, berättar och saker hon vill säga men tycker jag är för ung. Jag tycker det bara är vackert i sig att hon ens vill säga det till mig...ååh, älskade mormor, synd att du inte kan komma tillbaka! Det är så mycket jag skulle vilja fråga dig om och bara få hålla din hand skulle göra mig så glad.

Det är något jag saknar oehört mycket. Att jag aldrig fick chansen att få mod till mig och låta rädslan styra mig som barn. Jag vågade knappt något ...vuxna omkring mig trodde jag både var döv, stum eller något det helt enkelt inte förstod sig på. men jag vet. Jag var rädd. Jag var otrygg och jag kände mig helt inte omtyckt någonstans ifrån. Och att ingen vuxen har sett detta eller försökt göra något åt det. Det känns ibland så sorgligt inom mig.

Nu ska jag avsluta för den här kvällen. Den här datorn jag sitter vid nu gör mig tokig. Och internet är sjukt segt. Så det ska verkligen bli skönt att få åka iväg i nästa vecka., För då kommer jag iallafall inte ha tid över för att blogga. Då nöjer jag mig med att återberätta.

Hejsvejs

Kommentera här: