Summering Popaganda vs Erik Hassle



Såhär var det i lördags! Sol, sommar och livemusik

Parkteatern drog igång ett försmak på årets Popaganda! och sicken lycka. Det blev en toppenkväll av möta bekanta, umgås med käraste vännen som bjöd på körsbärsvin och få se artisten Nonnie Bao vars musik betytt mycket för mig den här senaste månanden. för hennes singel/musik har inte släppts innan dess ;) och så bandet Hökartorget som bjöd på popmusik på svenska och gjorde så nerverna av dans vakna till liv. Deras hit "Adhd-Skalle" var klart deras dragplåster denna dag 21 juli 2012. Sedan blev dag en kväll och  WinHill/LoseHill ätra scenen med raden "Tell her she's the light of the World” och de tusental av människor som samlats blev nästan helt tysta och fokus vändes rakt in mot musiken och folk skålade, mata varandra och klimatet blev ett annat. Själv anser jag bandet är bra men efter två låtar lät det meste lite lika och jag la mig ner på filten och skåda molnen och vips blev musiken en annan. Sedan kom vännen tillbaka och efter en kaffe blev hon piggare. Jag samtidigt hade rest mig upp och sett två bekanta längre bort. Så ja sprang till de och fråga ifall vi skulle sitta tillsammans vilket passa dom bra. Så kvällen blev natten och avslutades med artisten Dante . En artist med stor musikbredd. Ibland känns han unik och något man tidigare aldrig hört till att bli något igenkännande och tryggt och man kan inte låta bli att ryckas med tonerna, de annorlunda ljuden och hans röst! Sedan gick picknicken från två personer till fyra och jag ser då så framemot årets Popaganda väl den 24-25 Augusti! Inte ens då vet så mycket om vilka artister som kommer utan tar det väl på plats och blir sådär hänförd förälskad eller svårtflörtad sorgsen över de jag får höra då. Men har bestämt mig för se Thåström <3 det är ett sånt måste!



Igår tisdag träffa jag och såg Erik Hassle live <3 Storsinnat!

Jag hade väntat tre år på att få se Erik Hassle live och igår var det dags. Jag vänta sedan klockan tre och redan då var det ett tjugotal flickor som gjorde detsamma. Men ingen av oss  släpptes in på scenområdet. Så vi stod där runt en rund arena med tre ingångar och stirra på varandra, vilken kommer de släppa in först? Väl en timme innan så släpptes mittingången på och jag såg till att reagera i sekundertakt och rusa långt före det. Yes! fick en längst framplats och nästan mitten. Bara det gjorde hela kvällen i sig bra. Sedan när man skulle vänta sista timmen var  det långsamt men roligt att tjuvlyssna på alla fansen som hade olika förhållningssätt till kvällen, musiken och Hassle himself. Sedan kom musikerna upp, rökmaskinen på och ljuset dansa över scenen. Kort därefter dök Erik upp med ett stor leende, vinka till oss och berätta att det var kul att få vara på hemmaplan igen. Sedan drog han igång gamla hits med nya och såsom låten Under Water, ABC och Standing Where You Left Me samt då den gamla godingen Bring me Flowers. Efter en låt gick han ner mot publikens första rad. Han skaka hand med var och en och jag log helt häpnadsväckande för sånt händer då inte mig fast jag står längst fram, men nu stod Erik där och tillsammans med vad låtarna hans betytt under det senaste året, stod jag hänförd och drog fram min hand och la i hans efter han dragit fram hans. Ett millisekunds ögonblick som kändes flera minuter långt. Sedan hoppa han upp på scen och drog fler låtar som Stay vilket är en favorit hos mig likaså låten Hurtful finns liksom inget som de två jag lyssnat på flertalet gånger under samma dag. Avslutningsvis sa han orden "Det här sista låten som för andra är bara början" och Leaving blev en blandning av akustiskt och upptempo, en fin balansgång för sedan avsluta hela konserten av att ställa sig på rad och tacka för sig. "Hoppas vi möts där nere! Där den killen med röd t-shirt står. Så kommer jag ut och säger Hej, signar och säljer skivor" Och alla vände sitt huvud för se vad han mena. Erik skratta "Nämen, vad häftigt det såg ut då alla vände sig om...Haha! Aaa, vi ses snart då!"



Hårburr möter Hårburr =)

sedan rusa folket med lokalens andra del och bilda än en gång kö. Men jag kom bra till och behövde inte köa högst en kvart. Fansen var tålmodiga, släppte fram mig och bad mig fota Erik med dom. Jag gillar sammarbete. Sedan var det min tur och Erik utbrister "Åh! ett block. Inte hala kvitton likt alla andra idag. Vad glad jag blir" Han undrar vad jag heter och jag svarar Lea och han "Samma som mitt syskonbarn! Här står hon..." Jag säger hej till henne. Så skriver han mitt namn i blocket och sitt namn och ritar ett hjärta. Under tiden berättar jag om att jag tatuerat in låtraden "If a bird can sing with a broken wing" och han ser på mig häpnadsväckande "Vilken grej. Vilken ära. Tack. Se till att säga till nästa gång innan vi ses så får vi se till och spela låten för dig" och så frågar han mig ifall vi ska fotas men jag säger "Nej först vill ja ha en stor kram och sedan ska vi fotas" Han skrattar och ger mig kramen. En stor kram som kändes som den tog tid även om så verkligheten var nog en annan. Sedan vänds vi mot kameran och jag får chansen till tre bilder. Vi skrattar ännu mer och sedan vinkar han hejdå! Och jag säger "Vi ses!"


Sicket möte. Vilken livekonsert var bäst? Oj, lördag var bra på sitt sätt och tisdag på sitt, så kan inte välja! ;)


Kommentera här: