midsommar & annat

När allting börja klarna. När allting börjar bli mer prioriterat i ens liv och kännas så mycket större. Så finner jag demos från Crashdiets första era som jag totalt glömt bort. Det är som förflyttas till en tid av bra mycket färre ärr. Dave gör demos och även om de är utan hans röst berör de mig totalt. Sedan börjar midsommar och det är ett år sedan jag satt vid det där köksbordet och tänkte tankar som inte idag inte ens går att vidröra. Jag gillar årets midsommar.

Nya vänner som bjuder in till sitt hem, tydliga ärr som jag vill så gärna diskutera men min respekt mot henne gör så att jag inte gör det. Jag kan inte förklara skönheten över de heller men jag kan förstå min inre lycka av att se dom. Vi skrattar istället. Talar om gemensamma bekanta, kärleken till bandet broder daniel, binder kransar och går ner mot sjön. Vi är fyra främlingar som möts i själen av förståelse. Det är vacker vy och inom börjar livet mer klarna. Jag bygger upp gränser, skrattar för hjärtat sagt sitt och visar tydligt att vad som helst går inte min väg längre. Men denna midsommar behöver det aldrig komma på tal då vinden blir vårt tysta språk på de där orden som glöms lätt av. 


midsommar 2012 och välkommen livet


Det hinner både bli eftermiddag, kväll och natt innan jag och vännen sedan början av detta år vänder hemåt till mig. Det är fyra buss och tågbyten och det rör mig inte ryggen. Varenda siffra blir tydligt märkbar och jag berättar inga hemligheter för de är redan sagda. Istället vidrör jag känslor jag knappt vill släppa in. Inte än. "Din skala börjar likna mer mot 7 än 1" Jag sa att jag skulle ta emot orden. Skratta och slå mig mot bröstkorgen för veta att det var på riktigt. Sedan satt vi på Roslagsbanan och fortsatta tala om undertryckta känslor, tydliga budskap och ett åldrade på ens papper som inte fungerar mot det mentala. Men vad gör det då samhället skjuter undan och vänskapen tar emot med öppen famn.

Jag ska växa som en blomma och slå likt en knopp, säger en annan. Klart jag ska! det är min tid nu. Denna midsommar var inte bara en brytpunkt på sommaren utan på hela detta alltet. Jag är så innerligt lycklig för beslutet för sex år sedan och så innerligt lycklig av alla artister som fortsätter, som jag fortsätter följa och släpper nya låtar att le mot.

Dags för höja glaset dessa två dagar av midsommar och avsluta kvällen med sällskap som känns i de där rummen jag trodde var stängda. "Var inte rädd heller. Det kanske är nu det är rätt. Det går inte avgöra och man kan inte planera sina känslor" som vännerna sagt. De har rätt. Det som har hänt har hänt "The past is a place you never can return to" sjunger The sounds och jag fortsätter andas djupa andetag och gosa i mina djurs päls och tro på denna vänding och mittpunkt av sommar.

Eftersom Det är inte förens man gör något - som det verkligen händer.


1 Helena:

skriven

lillhjärtat mitt blåser liv i ungdomens åldring <3

Kommentera här: