2012-09-21

Enastående! Ett litet format i stora ord. En svag färg av en gigantisk ljudbild. Peter Moréns musik är något utöver det vanliga. Även om jag hört denna genre förut så vågar jag inte placera honom i ett fack av något som kan bli alldels för smalt. Peter är musikern som ger allt i varenda låt. Han snickrar ihop en vacker text och blandar orden med livemusik eller tar hjälp från inspelade ljud från en dator. Hans pedaler som är kopplade till gitarren gör en ekon, fade-ar ut och in musik i ett tidlöst begrepp och allt flätas samman av en kalvakad av känsloströmmar. Peter tar stor plats på scen. Han målar upp varenda låtrad i en rörelse från kroppen eller en blick från ansiktet.

Han visar tydligt vad han vill förmedla och dansar hej vilt på ett kontrollerat sätt. Att beskriva Peter är som att räkna ränder på en zebra, att försöka förstå hur många fläckar en giraff egentligen har eller hur långt bort en stjärna verkligen sitter. Alltså inte helt omöjligt men väldigt svårt att sätta ord på. Jag har haft turen och sett honom av ren slump i en park i somras. Jag blev fast över hans röst, hans munspel och hans lugn som privatperson och hans iver som musiker. Hans låttexter har ett djup som förmedlas på ett enkelt sätt så man lätt kommer in i vad han sjunger om.  ”Esther viftar på svansen, hur man än mår, om man visste hur den svansen, in i hjärtat når” handlar om den ovillkorliga kärleken han får av sin hund.

Denna fredag hade jag turen att  få se Peter igen. Jag sprang till Bengans med iver i fötterna som skavdes i ett något få små klackskor. Kjoltyger svajade i vinden och regnet slog lätt mot marken. Väl in på Bengans är det lite folk. Det är en doft av vinyl och plast fodral. En strimma kaffe och en Peter som kommit lika snabbt inrusade som jag. Han ursäkter sig för personalen att han är lite sen. Det gör inget säger de. Peter riggar scenen själv. Han har med sig många instrument och tillbehör. Ställer noggrant in allt och sätter på ljudet.

Han hälsar oss välkomna. Vi få människor som väntat. Han berättar om relesefesten han hade igår och hur vi borde se han live kommande helg. ”Annars blir ni hemsökta av troll för resten av era liv.” Sedan kör han ett intro på datorn och dansar i takt, ställer sig på tå, höjer pekfingret i luften, tittar med blicken uppåt, biter sig läppen, ser ner mot marken, ställer ned fötterna och fortsätter sjunga.  Går fram och tillbaka mot mikrofonen och förmedlar musik som är lätt att ta till sig. ”Säg mitt namn” heter den. När han sjungit klart tackar han så mycket.

Berättar om hans senaste skiva Pyramiden och att det är därför han är på Bengans. Datorn tystnar. Peter hänger sedan på sig gitarren och låter datorn spela nästa intro. Låten Odyssén känns som de ord han själv valt att skriva med i texten ”En trygghetsförlamning” och sjunger om hur det kan kännas slitet med saker man gjort en längre tid. Även om man så tror på sin sak, gillar läget, så kan man ändå inte sluta ifrågasätta om det var såhär man tillslut skulle hamna. Efter låten applåderar publiken. Peter ler ett stort leende. Tackar och tar upp sitt munspel och sätter det i en metallställning runt halsen och förklarar nästa låt själv ”Den här låten handlar om havet. Ställen man åker till på semestern. Bland annat. Den handlar faktiskt om allt. Om livet. Politik och livet, ni vet. Om att vara lite ledsen och glad samtidigt. Capri Cannes & Brighton heter den”  sedan spelar Peter låten med några ackord på gitarr och taktfullt tillsammans med munspelet då han inte sjunger. Denna gång något lugnare musikaliskt men lika energifullt fysiskt.  

Han levererar så tid och rum tillslut saknas. Folk jublar och blir varmare i kläderna. Avslutningsvis sjunger han ”Orsak och Verkan” och det är då jag helt plötsligt kan placera honom i ett fack. Att gå från en melodisk och elektronisk nedtonad pop musiker till att ösa på likt punk med tydliga budskap om allt som gick så fel i samhället man växte upp i och hur det sedan blev.  ”Om din hunger blivit lat Blir din kärlek då till hat? Orsak & Verkan” så där hamna Peter tillslut. Efteråt tackar ja honom personligen för ja mött han i somras, sett han på tv och hur kul det är att ha se han skivaktuell. Han ler. Tackar och ger mig en kram. Sedan tar vi bild. Över ett möte som inte vara mer än en halvtimme men kändes i kroppen likt en halv dag. 

mer om Peter Morén: Du har säkert redan upptäckt han någonstans från 1999 fram till 2009 då han var medlem i gruppen Peter,Björn and John. Om inte? Gör! Missa inte den sköna hiten från 2006 Young Folks (där gruppen samarbetar med The Concretes före detta sångerska Victoria Bergsman.) och bandet är aktuella än idag. Peter har sedan 2010 och fram till idag, 2012, även spelat solo under namnet Peter Morén och släppt två skivor I spåren av tåren (2010) och Pyramiden (2012) Hans musik finner du i skivhandeln eller smidigt på nätet!