Oj, vad jag har facinerats hela hösten av olika tatuerare. Deras stil, deras känsla för  färg och form och samlat på mig många nya namn, studios och adresser väl valda ett besök! Efter ett evigt snurrande i Stockholm så fann jag den studion som två av mina vänner går på. Efter sett tatueraren Klaras underbara skisser på studion Speakeasy Tattoo Parlour kände jag bara att jag måste dit! Och jag lovar dig, missa inte ett besök! Se de vackra miljöerna, skisser längs väggarna, vackra inramningar, speglar, vinklar/vrår, lagom ktichigt och färglatt! Klara är ett geni när de kommer till inredning och rita tatueringar! Om ni så frågar mig. Och det är även Kim som finns på studion idag, 2013.

 

 Bakom dessa röda draperier, med gröna sidväggar och guldskimmer vägg framför har jag blivit gaddad. 

I höstas, då jag varit på tatueringsmässa och letat runt på nätet efter inspration blev det att jag följde Speakeasy Tattoo Parlour´s logg på facebook, sedan blev jag sjuk och fick mer tid över att följa de ännu mer. Vackra djurmotiv, mest ugglor och många härliga skratt över de realistiska och new shool tatueringarna som fanns på bild. Så blippa det till i facebook flödet och "Missa inte Kim! Om en vecka kommer hon hyra in sig i studion, se till att boka tid redan idag, innan de är försent" Och som jag vänta ivrigt på att få höra mer om denna Kim. Hon var så bekant på något vis fast jag då inte kunde placera det. Så kom hennes bilder upp. Väldigt fina. Mer text än bilder kom upp. Hur duktig hon var, hur älskade sina marsvin och hur facinerad över livet självt. Jag kände igen mig i det hon beskrev.

 

 Kim och jag fullt fokuserade i den lilla skimrande guldgrottan på Hökens gata 7 i Stockholm

 

Så jag boka en tid. Läste om hennes "Pigs of the sea" utifrån att marsvin på latin blir Havs Gris Men Kims beskrivning lät mycket vackrare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Så där satt jag med tankarna om att jag så gärna ville göra en hyllning till mitt älskade marsvin Elvis och hans vapendragare (å son) Alvin. Så den 18 Januari gjorde jag steg 1 i tatueringen, skissen, konturer, lite ifyllnad av färg skuggning. Sittning två blev 6 Februari och nu är Alvin helt klar, Elvis nästan helt klar och sittning tre kommer sedan 13 mars för bli helt färdig.Kände så väl igen datumet då jag boka det och kom i efterhand att sista sittningen kommer bli på Elvis födelsedag. Så fint att det blev så!

 

        Grundskissen till det som idag är min tatuering. Denna bild saknas färg, skuggor och fler detaljer.

De har varit en lång resa. Att bli nöjd med bilden, nu är jag så stolt att jag nästan spricker! Tack Tack, det värmer i mitt gamla Tant- hjärta! Svara Kim mig. Nu är de rätt tjatigt att varje morgon och kväll, tre månader på raken, att vårda tatueringen, att inte lyckas bli sjuk för de försämrar läkningen samt inte ramla på hala isfläckar för de kan eventuellt skada tatueringen. Det är bara bita ihop, än så länge har allt gått bra.

 

 

Hur kom de sig att Kim verka bekant? Jo de Visade sig att Kim och jag hade ett förflutet. Rört oss i samma kretsar, varit på samma hemmafester i dåtiden och har haft samma syn på livet. Kim berätta för mig om både de och det andra. Tills jag insåg att jag också mött personerna i fråga eller varit i de miljöbeskrivningar hon förmedlade. Ödet blev svaret att vi satt där vi satt idag. Hon som tatuerare och jag som kund för de motiv hon nu brände in i min hud. Jag facineras över Kims lättsamma sätt att se på saker, hon inspirera mig hur man kan tänka och se saker annorlunda. Samt alla roliga berättelser om hennes marsvin och dess upptåg. Efter mitt första besök och möte med Kim så kändes bara allt så naturligt. Skratten, den  trygga känslan och peppen vi hade mellan oss.

 

 

Alvin blev helt klar nu under sittning två och jag är facinerad över likheten från fotografiet! Detaljerna på Elvis återstår och grön färg på deras salladsblad. Mikrofånen blev också klar och sedan ska jag klura ihop en bakgrund ovanför Elvis huvud. Jag funderar på svag färg av blått, något suddigt, som en tanke om himmelriket (även om jag så inte tror på en himmel/ett helvete) och att han har de bra där han är idag.Desto mer jag tala om mina marsvin, om Elvis och Alvin, desto mer kände jag sorg/saknad och hur viktiga de varit och är i mitt liv. Det är så bra att få stanna upp ibland. Och så se denna bild nedan, två lår som en gång i tiden var desamma, till att bli två helt olika, bara för jag valt att smycka det ena med en jättelik tatuering! Jag älskar sådana här ögonblick.