Cinemascape live :D

Idag såg jag Cinemascape live! på kulturhusets tak. Det var jättefin väder, inte så mycket folk och helt underbar stämmning. De spelade båda nya och gamla låtar. Jag hade svårt för att sitta still, det fanns så många melodier jag ville dansa till. Men jag höll mig. Johan var sjömansklädd, Sebastien hade fin fina rosa byxor med ett sånt snyggt skärp att jag höll på trilla av stolen. Uj uj. Idag var inte Kim med och spelade, men de tog med Emelie istället. Hon var kanon.Jag gillade verkligen hennes röst tillsammans med Johan och Sebastiens röst. Marras gjorde också bra ifrån sig. Hela ljudet var helt kanon och det här blir en av de bästa spelningar jag sett med Cinemascape.


sebastien























Sebastien. Alltid så perfekt klädd!

Det blev kul med Johans mellansnack om att vi skulle ha en fortsatt trevlig kväll m.m Klockan var 15:00 :P Men efteråt fick jag höra att han varit vaken mer än 24 timmar och haft fullt upp i dagarna. Så då kan jag förstå att man blir lite virrig. Oj, vad du är fin i håret...har du gjort om det nu igen? sa Johan till mig med ett skratt. Jag sa till honom att jag har svårt för att bestämma mig ang. håret. Han nickade instämmande. Kläder och hår är ett ihållande problem helt  enkelt. Jag träffade även Martin idag, har inte sett han på tre dagar nu! Haha. O vi blev helt nykära i varandra och det var pirrigt hela dagen. Efter spelningen bjöd han på fika på Kafe blå Lotus på söder och vi slapp precis regnvädret som fortsatte utanför. När vi fikat klart tog vi oss en vända längs söders höjder och sedan vinkade vi av varandra, vi båda längtar till imorn! att se varandra och få gå Pridetåg.


Johan - alltid så härlig på scen!

Jag verkligen älskar stockholm just för här har dem många gratis spelningar eller spelningar som inte kostar mer än 50 kr eller 100 kr. De har pride och de har kulturfestival i en hel vecka vardera. Å de har parkteater under hela sommaren, gratis! Hur ska jag kunna släppa den här staden i framtiden? Iof, nackdelen med sthlm är att man blir så himlans anonym och har man inga kontakter blir det svårt att få jobb. Om man inte orkar stå på sig till 110%, men sådan är inte jag...åter igen till spelningen. Det var kul att se att Cinemascape fick också ny publik. Jag hörde ett flertal fråga, efter spelningen, om de hade släppt skiva och så. De hänvisade folk till sin hemsida och det tänker jag också göra! Så ni kan få höra musiken om och om igen gå in på:  www.cinemascape.se eller så  www.myspace.com/cinemascape  De är helt klart värt mer än ett besök! åååh, jag hoppas de verkligen dyker upp snart igen, jag är helt kär i deras nya låtar. Men också i de gamla.


Hela Cinemascape - Kim, Sebastien, Johan och Marras!

 Nu ska jag ägna den här kvällen till mer Cinemascape musik, Moto Boy och ordna min inför pride imorn, Mitt tema blir PridePrincess :) see ya och hörs förr eller senare!

Marit forever.


Marit har så många vackra ansikten....

Det är så många som frågar hur jag kan orka lägga ned så mycket tid på personer som jag inte ens känner. Jag menar då mina idoler och som andra ser dem, artister. Jag känner dom inte. Det stämmer. Men det känns som de känner såsom jag upplever saker och ting här i livet. Att de har svar på sådant jag så länge grubblat över etc. Det är därför jag lägger ned tid. Eftersom personerna är igenkända från min sida då ska de även känna igen mig. Så jag kan få visa min tacksamhet mot dem. Marit Bergman är en sådan person. Jag är så lycklig över att hon fått göra årets pridelåt, den är så vacker. Jag är så ledsen över att jag missade henne att framföra den och att jag inte har råd att se komande föreställningar hon gör. Men å andra sidan hon finns på http://www.myspace.com/maritbergman och där kan jag få höra henne om och om igen.


Marit är en förebild för mig...hennes attityd smittar av sig och låtarna är otroliga.

Marit har jag tyckt om sedan hennes första skivsläpp 2002. Jag har sett henne live så många gånger att jag tappat räkningen, jag har pratat och kramat henne och gjort bort mig inför henne. Hon var min första kändisintervju för en skoltidning jag gjorde 2007. Jag har så många fina minnen såsom julshowen på Debaser Slussen 2005. Affischen från det tillfälligt är helt tillknycklad, Marit tappade texten på scenen men jag sjöng och hon såg det. Hon skrattade till, log och så fick hon igång sången igen. Jag kände mig stolt. Precis som den  andra spelningen jag så med henne på Kafé44 i sthlm. Det är en väldigt liten trång lokal som det inte rymms många människor i. Det är alltid svettigt och svänigt. Även när Marit var där och spelade. Jag minns inte vilket år det var men tippar på 06. Jag hade klätt mig i en snarlik klänning som hennes och kört samma naturtema som på hennes andra skiva. Så kommer en kille och klappar mig snällt på axeln Kom nu, det är dags! Det var Marits manger som trodde jag var hon. Jag skrattade och förklarade och så i nästa sekund ramlar Marit rätt i min famn. Som sagt, lokalen är trång och liten. Jag ler och blir helt förstumad Oj, vad smickrande, du ser ut som mig. Något i den stilen sa hon. Sedan klev hon upp på scen och gjorde ett magiskt framträdande.


Marit har gjort 2009´s pridelåt!

Den gången hon tog mig med storm var med låten This is the year som jag numera lyssnar på varenda nyår. Det går inte till på annat sätt. Jag såg hennes på Kalasturnén2004 i sthlm. Det var allra första gången. Hennes band och Åsa var med. Åsa ingår i bandet. Men hon är så speciell att jag anser att hon är ngt mer än band och Marits bästa vän. Men det är en annan historia. Åter igen, KALAS04 och Marit. Det hade varit fint väder hela dagen och kvällen. Nu var klockan mer runt 23:00 och fiolerna började spela in kom en tjej med ett stort leende. Hon vinkade och sa Hej till sin publik. Alla skrek tillbaka. Hon började sjunga. Låt efter låt. Jag avundades de som var hennes publik. Jag ville också sjunga med och förstå mig på vad hon sjöng. Efter spelningen tog hon upp en hemlig gäst, Anders Wendin, även känd som Moneybrother. Första gången jag såg honom. Jag rös då de sjöng ihop och mitt liv skulle inte vara sig mera likt. Det skulle fyllas med Marit texter som tog mig igenom alla trubbel och snubbel under tonåren. Det skulle fyllas med ännu fler skivsigneringar, spelningar och festivaler. En skivsignering minns jag så väl. Det var jag och två till och Marit. Hon signerande en hel del singlar och skivor jag köpt genom åren. Jag fick en stor affisch av henne och så satt vi länge och pratade.


Såhär minns jag "min" Marit.

Hon tyckte jag borde sökt in till hennes kollo. Men jag är ingen musiker, sångerska eller hade mod att åka upp till Norrland helt ensam. Det är inget jag ångrar idag heller. Sista gången jag såg och träffade Marit var den gången och nu är jag så glad att hon kommer åter. Hennes röst får mig att skaka till. Hon sätter tankar på pränt och hon skakar  sönder varje hålla-in-känslor så de sprids ut. Kort och gott, jag saknar den goda tiden med Marit och jag hoppas hon och jag ses fler gången, för Marit är en person jag fortfarande kan  tänka mig lägga ned mycket tid på. För hon ger mig så mycket och har gett mig så otroligt mycket.

Bye bye Xist



Snyft. Min allra bästa skolan, av dem alla jag gått på, har gått i graven. Jag kände på mig det för en tid sen då jag var i dess kvarter och jag såg inte skylten vid deras port. Men sen glömde jag av att tänka på det och så kom det upp idag igen, vad hände med XIST och deras verksamhet? De  gick i konkurs och det spreds dåliga rykten om dem. Jag får inte ihop det eftersom det var den skolan som fick mig på fötter igen. Deras tanke kring ett  politiskt oberoende aktivitetshus för tjejer var helt beundransvärt. Deras mål var att stärka unga kvinnors roll i samhället.  Och det lyckades de med! Jag kommer nog aldrig glömma lektionerna på Xist.

Vi hade först de teoretiska ämnenrna såsom engelska, matte och svenska. Utöver det hade vi Livskunskap, Nyhetsblocket, Bild och stadsvandringar. De sistnämnda minns jag så väl. Att upptäcka Stockholm och få lära sig så mycket om människorna som levt. Allt var så spännande, lärarna så förstående och varenda studie inviduell. Jag fick arbeta i min takt och utvecklades något enormt. Från en insluten blyg tjej till att bli en tjej med skinn på näsan. Utöver skolan så fanns också  Xist Tjejforum som var ett aktivitetshus för tjejer i åldrarna 13 till 25 år. Där hade de Internetcafé och en rad olika kurser bland annat yoga, dans, självförsvar och teater.  Jag själv läste en kort kurs efter mina studfier på skolan som hette musikskapande.  Det handlade inte bara om att skapa musik utan de handlade också om att sätta in musiken där jag själv tyckte den hörde hemma.

Jag minns också att när jag gick på skolan så hade de en dag i veckan, på tisdagar, öppet hus för unga föräldrar, med öppen förskola och föräldragrupp. Den öppna förskolan var mest besökt av alla Xists aktiviteter. De var ibland extremt jobbigt att studera under tiden de kröp och skrek bebisar överallt. Men det var också roligt. Och man förstod verkligen hur jobbigt det var att ta hand om ett barn. Ständigt denna påminelse, vilket fungerade för mig.

Åhh, det är synd att Xist inte finns något mer. Men de fanns iallafall i tio år. Skollokalerna var så mysiga. De var varmt rödmålade eller så vita. De fanns soffor, kuddar, filtar litevarstans. Alla tjejor hade tofflor på sig. De var skolan grej, inga skor inomhus. Maten serverades i skolan som inte hade något kök. Så den kom alltid från närliggande resturanger eller skolkök. Jag har så många minnen kring Xist...



Jag kommer heller inte glömma av resan till Barnens Ö. Min livs första skolresa. Jag hade aldrig vågat komma iväg på skolresa under mina grundskoleår, men nu var det äntligen dags! Jag var sexton år och åkte iväg med lärare och en tjejklass på ca. 25 elever. Det var vår i luften. De var gröna ängar, maskrosor och blå himmel med vita moln. Vi åkte i en riktigt lantisbuss från Norrtälje. Den skakade rejält, slitna stenhårda säten och en hejdrundrans fart för att åka på smala landsvägar. LillBabs och hennes gäng Stadsbrudarna hade hjälpt till att vi kom iväg. Så vi fick varsin sovsäck, god mat varenda dag och så var det så kul att  träffa henne. Hon kom ut två gånger under de tre dagar som vi var där. Hon berättade om då hon var ung och åkte ut på ture. Om höstens alla föreställningar.  Och att hon tyckte om hela idén om Xist.

Klassen spelade brännboll och jag var med. Det var roligt eftersom vi inte hade något slagträ. Det fick bli en åra istället! Helt livsfarligt med den som stod bakom den som slog och evt skulle få årans handtag i huvudet. Men det hände aldrig. Vi besökte även utsiktstorn med helt underbar vy över stockholms skärdgård. Jag och Katja satt på en bänk och såg när några paddla kanot i de iskalla vattnet. Vi skrattade ibland och ingen av oss ville i. Under natten så spökade de på våran gård. Jag blev mest förundrad men tyckte de ända var rätt mysigt att vara där bland levande och ickelevande. Kort och gott, Xist är och förblir min grund, och jag talar alltid gott om dem. Hoppas de får lov att komma tillbaka i framtiden.


Liknande inlägg