Dagens lycka!


http://www.youtube.com/watch?v=UDjdB6zZVRk

Ibland så frågesätter jag mitt egna intresse för Melody Club och undrar vart det kommer ifrån. Men så återkommer jag till minnerna från 2003 och jag blir 16 år på nytt och kan inte tänka på annat än andrenalinet jag fick. Jag får! När Tomas laddade upp denna som jag upptäckte idag förstår jag min kärlek för MC, den är äkta, den är här och det blir *pirr i magen* eftersom den här konserten är så lik min första.

Så tack Tomas för du gjorde min dag!


Vad vore livet utan MC?
Tomt.


 

Kom ihåg Lea



Jag ber mig själv komma ihåg den här tiden. 
 

Orden som sas och allt det påminde mig om. Igår kunde jag inte somna och sneglade på det blicken drog mig till. Jag ville först inte se efter. Jag visste att de där mapparna kunde betyda att läsa saker jag verkligen inte borde läsa just nu. Men så slet det inom mig. Min gamla dagbok...vita utskrivna papper från en dator som inte längre finns. Rad upp och rad ned om ångest, svek och en mängd andra svarta perioder som jag inte  förstår mig på ibland hur jag klarat mig genom. Sedan så bläddrade jag i några gamla tidningar varav en intervju var med Crashdiet och Dave. Det är synd att han inte finns längre och jag började snurra in på områden jag inte borde. Men så fann jag tillslut det jag trodde inte gick att finna. Anteckningarna om mellanperioden. Jag kallar den så. Eftersom mitt liv har pendlat mellan nedgångar, kaos och allmänt trubbel så vet jag också att i mellanperioderna




kunde jag må bra. Jag minns bara inte vad som fick mig att må bra och hur känslan kändes. En mellanperiod hade jag då jag var tolv. Den hade jag glömt och den var nu skriven på dessa ark. Jag förstod inte hur jag hade kunnat skrivit så bra. Så enkelt språk, så enkelt liv och jag verkar svävat lite iväg kring längtor och drömmar på den tiden. Anteckningarna fortsatte fram till tjugohundratre och jag mötte kärlek, vänskap och musik. Jag skrev varje dag och förnekade att den där killen jag precis träffat skulle vara kär i mig. Igår läste jag hans mejl och det var uppenbart att han en gång i tiden varit kär i mig. Jag blev glad. Jag hade helt glömt bort att jag kunde vara så älskad på den tiden men det gick visst. Det var fint skrivet...




Jag kommer ihåg det här åren...men mellan år tvåtusen fram till tvåtusenfyra är det som ett svart hål. Jag kan ibland minnas med hjälp av fotografier eller dofter. Men annars så är dessa fyra år helt borta. Fram tills igår då en del var nedskrivet...då jag upptäckte att livet har varit ljust även i backspegeln. Å det är så det känns idag. Fast mer hållbart, mer vuxet och mer medvetenhet på att frågasätta det jag inte behöver eller klarar av. Ja, det är klart jag vill ha kvar alla er som valde att avsluta ert liv på ett eller annat sätt. Men jag måste också kunna leva mitt liv utan er. Jag tror inte det var det ni menade att jag skulle stanna upp, dock så var det så jag valde. Men jag ville inte avsluta något jag ville bara vänta...och hoppas...och det tog mig fyra år som sedan skulle ta mig yttligare två år till. Svaren söker jag än och frågesätter har jag inte helt slutat med såklart. Det är därför jag valt att gå en adhdutredning. För att veta vart felet ligger. Eller en diagnos skulle för mig aldrig kännas fel eller som en brist. Utan mer som ett svar på alla dess tankar jag haft genom åren. ¨




Idag borde jag komma ihåg helt enkelt.

Det har varit bra. Det har varit dåligt. Det har varit mellanperioder av både ilska, sorg och olycka men det har också funnit stunder med kärlek, glädje och lycka och det är det jag borde komma ihåg. Veta och våga känna av att det är där jag är idag. Att tröttheten får inte ta över och att tiden får läka såren, ärren får lov att påminna mig om de förgångna utan att det ska dra ned mig för det. För solen går alltid upp nästa dag, vågorna kommer alltid tillbaka till strandkanten och jag ... jag växer för varje dag.

Så tack mig själv för jag låtit släppa in så många leenden på sistonde
, tack lista.se för ni tog emot mig och höjde min självkänsla högt över skyarna samt gav mig insikten om att jag kan gå ångestfri (arbetsmässigt) i nio hela veckor...det är rekord. Det är nytt och det doftar som ren tvätt - härligt med andra ord.


music is life

Att vara eller icke vara nörd - det är frågan.

Idag hörde jag en konversation mellan två personer. De diskuterade allt möjligt och så ramlade de in på nördar som har ett specifikt intresse för något och kan tala om det i timmar. Den ena menade på att han inte alls förstod sig på intressen som höll sig för han tröttnade lätt. Den andra syftade på hur meningslöst det kändes att prata om personerna bakom, hela banduppstättningen och hur deras låtar skrivits. Hon ville bara uppleva musiken och låten och inte veta av vem som gjort den eller vilka namn som kan förekomma. O visst, absolut kan man få tänka så, även om jag i detta fall är både nörd och väldigt intresserad av många grejor och kan tala om det i timtal. Men när hon sa att det förstör låten genom att veta för mycket om personen bakom kom jag på att tänka att det fyller snarare i. Ju mer jag vet ju mer ligger det något i det.


Bild skapad av mig och tatueringen är utifrån min favvolåt med Melody Club.


Den andra personen i dialogen hade inte samma åsikter utan menade på att förstålsen över dessa nördar måste ligga lite att  de indentfierar sig med musiken/bandet/intresset/etc. Å petar någon på det eller kastar sig över några rätt eller fel så vill nörden poängtera. Den andra svarade "Men snälla...har man verkligen ett liv om man vet exakt när vissa krig eller kungar föddes?" Jag tror det. Jag trött på denna nördstämpel som något negativt. Ja, det är kanske är dumt att kunna ett visst ämne och inte se perspektiven i det stora hela. Men funkar det inte för alla så kan man heller inte ta det för givet. Jag gillar allt med Melody Club, kan bli så lyrisk över vilka dem är, vilka låtar de gjort osv Jag väljer tala om det beroende på vilka jag är med men ibland väljer jag också tala om Melody Club för det är en bit av mig. En rätt stor bit.

Nytillskottet!

Min senaste tatuering är "Music is life" och på den vägen är det. Jag ser inget hinder men jag blir nyfiken av mig utifrån denna diskution ifall det är så...obekvämt då nördarna tar ton. Själv bryr jag mig inte. Jag talar bäst jag får tillfälle och jag skulle inte för allt i världen ta bort tanken att Melody Club eller musik i mitt liv är mitt liv. Jag gillade det Lisa sa till mig "Jag läste din lista om Melody Club. Du låt entusiastisk över hur mycket de betyder för dig" Det stämmer Lisa, jag kan inte säga orden bättre. Men jag är hellre musiknörd än en tyst mus.


Liknande inlägg