Håkan Hellström live @ Sthlm Stadion

 
 
Ja, jag kan inte samla mig. Efter vännen påminde mig om att jag gillat Håkan i fjorton år och efter Håkan öppna hela konserten med "Azalea" låten så var det sedan bara ett rus. Att stå där framför honom. Fast en god bit lägre bort. Men han var så nära i sin musik, i sin röst, i sin hållning, alla minnen till alla låtar och sthlm Stadion med sina (över) 30 tusen i publik vart faktiskt bättre än Ullevis (över) 70 tusen förra året. Ja, Håkan är alltid bäst i Göteborg, det håller jag fast vid. Men jag håller också fast vid att Håkan gör sig bäst ju mindre publik det är. Och ett år som 2017 gör han sig inte liten. Det har han inte gjort på mer än sju år nu. Om jag vant mig? Näj! Men ikväll! Oj, vart landar jag i en sådan stor kalvakad av känslor.
 
 
Håkan och Augustifamiljen avbryts en timme in i spelningen, i tolv minuter, pga ett blixtnedslag. Håkan hoppar upp på scenroddarens rygg och utbrister "Bara en låt till! snälla bara en låt till" tills roddaren tar hans mikrofon och berättar att han gör det för sätta honom och bandet i säkerhet. Håkan ger slängkyssar och går med sänkt huvud, innan dess har han slidat över scenen, kramat ur sin hatt av mängder av ösregn och dansat glatt  i vattenpölar och öst på. "Stockholm jag är helt slut nu! Kan ni ta den här åt mig?!" följt av "Okej, 1,2,3! Stan är full av arsiniiiik"  och vi sjöng alla Känn ingen sorg för mig Göteborg. Den där pausen gick fort. Åskan mullra på men hördes knappt för Håkan Rullande-åska-turné tog över. Allt tog över ikväll! jag är så lycklig. Dyblöt fast lycklig. Håkan slutar aldrig förvåna mig. Det är det jag gillar. Han lägger sig inte ner. Han är medveten om att Nu är NU och han visar och verkligen lever i det. Det är det som är så hudnära, så äkta, så himla fint som gör att jag än en gång, efter fjorton år och mer än tjugo spelningar med han, säger att jag fått mersmak. Det handlar inte bara om nostalgi, eller träffsäkra gästartister som Veronica Maggio till First Aid Kit ikväll, det handlar om det där om att inte få storvansinne som artist när fansen får det. 
 
 
Så skriker Håkan "Tänd upp skyn! Tänd upp skyn!" än en gång vill ha se så många han bara kan innan kvällsmörkret sänker sig. I låten "Glöm bort all oro som du har" Nä jag glömmer vad låtarna heter, jag sjunger mest med och sedan sänkte sig potpurri över hela publiken och glittret från de dansa i takt med regnet och scenlljuset, ja, jag är så oehört glad över fått sett Håkan Hellström live ikväll. "För om allt hade fått varit frid och fröjd i livet. Så hade jag fått ställt mig i kön, på arbetsförmedlingen, följt efter stadsminstern, så fortsätt TRO! så fortsätt TVIVLA! Fortsätt SPRING RUNT! Fortsätt HOPPAS PÅ IMORGON! Fortsätt se uppförsbacken i varje Charlie Chaplins återvändsgränd" Och han ber oss hålla händer, vara rädda om varandra i sommarnatten och under spelningen. Det där hjärtat är som när och Veronica sjöng "Allt är för bra nu! Allt är bra nuuuuuu!" 
 
 
Sen blev det efterfest på Debaser Strand och med Håkan låtar endast! och drinken "Någonting Blått"  smaka gott och dimma på ölkylen visa hur varmt det var av all DANS! DANS! DANS! och jag är så oehört glad. Så glad att får vara här. Att få dela det med Håkans närvaro till musik till alla fans som alltid har någon historia som jag inte bär. Vi är fler nu. Än de där 300 personer som satt på Nalen 2003 i sthlm då allt börja för mig...Jag hörde ikväll att vi var över 32 tusen och förra året 70 tusen...Jag kan knappt fatta storleken av tusen pers! Men vad gör det? Håkan är inte bara genration. Han är nerver, pulsen, kärleken och den som sätter orden man inte finner själv på ens känslor, för mig, för många och det är fint i sig.



Årskrönika över mitt 2016

Det är dags för att summera! Här kommer årets lista och dess svar...

Tidigare skrev jag såhär: 2009 2011 2012 2013 2014 2015 Men hade tydligen missat den 2008 och 2010. Fy och skam. Här kommer min årskrönika, här kommer min lista på de som varit, på de som är och på det jag vuxit av. Välkomna & TACK 2016!

Detta år har jag verkligen levt mer än dokumenterat. Så en del händelser kanske helt försvinner ut i tomma intet, till andra som jag bär med mig hjärtat. Jag har givit mig själv personutveckling och nya vänskapsband till att knyta tidigare vänskapsband ännu hårdare efter prövningar och äventyr. När detta är nedskrivet är det jag som längtar efter en tydligt markerande nystart!

Året som tog slut...
 
 
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Varit modig! Allt sånt där som jag inte helt vågat kastade jag mig bara ur och gjorde. Allt från ta medicin mot min adhd till resa utomlands men en person jag dessutom då inte helt kände. Hur gick det? Superbra! Jag blev mer modig av att vara modig liksom. 

2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag minns inte om jag hade något löfte...Men jag minns att jag tänkte på att göra mig av med dåliga relationer och odla de jag redan trivts bra i. O det har jag hållit. Gjort mig av, odlat till att också funnit nya vilket inte var medvetet men bara blev ;) 

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja jag trodde Isabelle skulle bli men än har hennes barn inte tittat ut...Men det är ju två dagar kvar på detta år så allt kan ju hända ^^ 
 
 
4. Dog någon som stod dig nära?  När Linnéa dog vet jag inte om vi stod nära men vi var oehört nära varandra rent själsligt. När vi skrev till varandra så var det som vi alltid längta till att ses igen. Att detta igen aldrig kommer att ske kan jag knappt förstå än, såhär fyra månader senare, men allt har sin tid och den tiden ger jag mig själv. Och försvann gjorde även andra människor och det fick mig att inse (igen) att livet är ibland kort och skört och att man borde uppskatta varenda dag man får av livet, vare sig det blir en bra dag eller inte, huvudsaken är att man känner att man är vid liv och mår bra med det. För att inte nämna alla stora artister och talare som dog. Ett fyrtiotal. Det mörkaste året i historien och året då jag fyllde trettio år. 2016 kommer alltid påminna mig om kärlek och ett stort mörker och hur de väger upp varandra för att orka vidare dag för dag. 
 
 

5.Vilka länder besökte du? Prag! För första gången, på alla år, kan jag berätta att jag åkt utomlands. Det är ju så härligt.! David tog mig till Prag. TIll en stad med mycket historia, kullersten och utsikt. Vi stanna där i fem dagar och hann upptäcka en hel del. Allt från vaxmuseum och se kändisar, till att promenera på kyrkogårdar och hälsa på Frans Kafkas grav för att inte tala om all kultur som varenda husfasad berätta om till gigantiska monument och statyer. Jag vill så tillbaka! Att flyga var inte så läskigt som trott. Det bara lät mer än väntat och jag var så trött så det blev så himla påtagligt. Så det tar jag med mig nästa gång. Flygrädsla har jag inte men blir lätt ljudkänslig. I övrigt. Åk till Prag! det kommer du inte att ångra. 

6. Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017? Sundare livsstil, ska försöka styra upp det bäst det går och verkligen gå in för vad relationer ger till inte ger och göra mig av med de. Annars är det mycket jag vill ta med mig och utveckla nästa år. 
 
 
7. Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas? Men jag kan inte minnas siffror :P men jag minns dagar som resan till Gotland och se årets första snö där. Till sommaren och få uppleva mitt älskade GBG och se Håkan Hellström live på Ullevi till att lita på kärlek igen och finna min älskade David och på hösten fira min 10års dag jag så många vändor i livet trodde aldrig skulle få uppleva och så vill jag inte glömma Midsommar på Skansen som bara var sådär härlig trots rätt kasst väder. Haha! Har det inte varit för varmt detta år så har det varit alldeles för rått och kallt. Men inombords har hela tiden varit en känslan att sakta komma åter, blicka framåt och bara våga lita på min magkänsla till vad hjärtat viskar. 
 
 
8. Vad var din största framgång 2016? Oj...Nog har jag allt lyckats med saker men kan inte minnas att jag uppnåt en stor framgång Framgång för mig, detta år, har mer genomlyst att inte ge upp och bara fortsätta fast jag stundtals gjort det i motgång. Sen att jag våga släppa in ny kärlek i mitt liv är en framgång, om inte den största så den mest oväntande och jag ångrar mig inte det minsta. 

9. Största misstaget? Ja vet att jag många gånger detta år har skakat på huvudet och suckat åt mig själv och mina misstag. Har varit i tårar, upprörd och frusterad men kan nu inte minnas att jag har genomlevt ett stort misstag. Det måste alltså innebära att det var bara för stunden men inte lika viktigt nu. Tack mig själv! 
 
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Föll i en stentrappa och skada båda knäna....det hände i februari och hade fullt läkt i maj och vilken skön känsla! när benen inte funkar, när smärtan dunkar och när den blixtrar till från klar himmel av en våg av smärta som inte ens går att beskriva och sen tre månader senare få slippa det. Aaa jag blev minsann en gladare person. Vilket uppsving liksom!

11.Bästa köpet? BD Vinylskivan! Retrokuddar och årets julklappar...å loppis och secondhandfynd :) 

12. Vad spenderade du mest pengar på? Gissar mig till inredning, skor, kläder och allt som marsvinen behöver på ett år.
 
Att se Håkan Hellström live på Ullevi 2016 gjorde mig riktigt glad. Jag f*n lyckades! Woe

13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Joel Alme live på Debaser Medis, Backyards Babies live på Cirkus i Stockholm, min 30-årsdag, ett par  Chimos vänkvällar, David, Håkan Hellström Ullevi och ja det finns ju sååå mycket jag har gjort som gjort mig så himla glad liksom. Den här sommaren var som att bo i ett moln av sockervadd. Allt var så ljust, smaka så sött och ibland alldeles för kletigt för ta sig helt loss. 
 
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2016? 
Håkan Hellström - Din tid kommer 
King Melodies - Wendy Doll 
Marit Bergman - Ibland gråter jag bara för att tiden går / Dra åt helvete
Thomas Stenström -  Allt jag har
Miriam Bryant - Black Car
Henric de la Cour - Two against one 

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?  Ja tror gladare. Det känns så. Det minns så. Det syns så. Det säger andra. Ja jag har i helhet haft det bra och då blir jag glad. Gladare.

17. Vad önskar du att du gjort mindre? Stressat! tusan vad det bara förstör.

16. Vad önskar du att du gjort mer?  Ja alltid är det något. Fast helt ärligt har jag gjort precis vad jag kunnat så önskar inte i år att gjort mer. 
 
 
18. Hur tillbringar du julen/nyåret?  Julen vart en resa till Varberg. Andra gången detta år! Vilken lycka att få vara tillbaka igen. En riktig mysig familj, ett fantastiskt hus, en busig femåring som underhåller till vill bli underhållen, en katt som jag knappt såg till och en hund som kom på besök. Till att vi åt go mat, såg underhållning på tv, jag vann hundra spänn på Bingolotto på uppesittarkvällen! (jag spelar aldrig annars) lyssna på musik och höll i härliga diskutioner. Efter tre nätter i Varberg var det och ta tåget till Stockholm. Sova en natt och fira annandag jul i Uppsala med min familj. Även där go mat, prat, spela spel och bli underhållen av två busungar aka mina systersöner =) Och efter åkt runt så mycket kring jul kom jag hem helt utslagen och trött mentalt. Så det blev ganska mycket vila att komma hem till att ordna allt inför nyår. 
 
 
Nyår 2016 För att här ska det firas! förbredelserna är redan igång, sen imorgon blir det champangefrukost, två rätters nyårslunch hemmavid och på kvällen gå ut och äta med vänner på Debaser Medis sista-natten-nyårsfest. Och på Debaser kommer Bob Hund underhålla oss till under middagen lyssna till Julia Frej live och en massa bra Dj:s kommer att underhålla och det låter så episkt att jag längtar så att dra på finstassen och glitterklackskorna (inte använda sen min trettioårsdag) o dansa de sista timmarna på Debaser Medis, mitt andra hem i tio år kommer snart inte finnas mer, hur kommer 2017 gå? 

Nyår är viktiga grejor för mig  älskar nystart


19. Blev du kär i år? Ja! 

20. Favoritprogram på TV? Mello, Dokumentärer, Ernst, Så Mycket Bättre och årets Musikhjälpen till julkalendern Selmas Julsaga.

21. Bästa boken du läste i år?
 Ja än har inte läst klart en hel bok. Har påbörjat den ena efter den andra men inte kommit mig för att läsa ut hela. De har varit radiopratares böcker, till Siw Malmkvist memoarer och Torsten Flinks självbiografi. 

22. Något du önskade dig men inte fick? Nej så girig känner jag mig inte ;) är så glad och tacksam över de julklappar jag fått i år! Över förväntan liksom.
 
Min födelsedag, bland vänner, blomster, gotter och så fick jag bl.a. örhängen som ser ut som mina marsvin Sixten & Blixten, så underbar och minnesvärd födelsedag!

23. Vad gjorde du på din födelsedag 2016?  Vad gjorde jag inte :P hahaha! Den firades torsdag 31 mars med The Mad Men Band på Stampen i sthlm. Jag satt i kassan för dom, hängde backstage med dom och fick sång tillängnad mig. En sextiotalsklassiker med omskriven text så den passa mig och mitt alias i bandet: Lovely Lea =) Jag blev så enormt rörd och glad! Och så hade jag via facebook bjudit in människor att dyka upp den kvällen. O David dök upp. O jösses vad fjärilar jag fick i magen av att ha han där. Så när jag gick av mitt arbetspass och han valde stanna kvar i lokalen och följa mig till tåget så spontant bjöd jag in honom till Chimos Vänkväll följande dag.
1 April med Chimos och på Tellus och hans vänkväll. Min riktiga födelsedag. Kvällens poet hade ställt in. Chimo sökte efter en ny, jag skrev att jag kunde hoppa upp och leverera poesi. Kommer dit och laddar upp min energi, läser genom mitt material och Chimo går upp på scen och hälsar oss alla välkomna. "Och nu på scen en kär gammal vän som varit här många år och som dessutom fyller år idag. Jag ger er LeaLive" publiken apploderar och jag kliver upp. Jag tar mikrofonen och skulle precis börja när Chimo tar mikrofonen tillbaka. "Jag tycker vi ska sjunga för henne" och alla reser sig upp och JA MÅ HON LEEEEVA hörs tydligt i hela lokalen. Jag får hålla tillbaka tårarna. Kroppen skakar. Jag blir så oehört glad. Läser min poesi. Andra artister går upp på scen efter mig. Sista timmen av kvällen dyker David upp. Jag blir mäkta nervös,  sluddrar på rösten och skyller på vinet och nervositeten från scen. Vi åker till efterfesten på Melody Box och dansar. Natten är ung. ..Vi skiljs åt och spontant bjuder in han följande dag.
och den 2 April firade jag min födelsedag med fest i lokal som mina vänner hade ordnat till efterfest hemma hos mig fram till småtimmarna följande morgon. David dök upp. Första kyssen. Dans och utbyte av favoritmusik till snack snack och hångel hångel..Hahaaha! skämtsamt brukar jag säga att han var min bästa 30års present =) följande morgon den 3 april kände jag mig allt firad. Tre dagar födelsedag på platser och bland människor som verkligen gör så att jag ens kunnat fira trettio år på denna jord. Till en nyfunnen kärlek som jag vet, såhär nio månader senare, är en sann kärlek jag så tacksam för. 

24. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Näj. Eller hade varit fint om alla stora stjärnor hade varit kvar på jorden ett tag till som David Bowie, det hade nog gjort så jag hade sett hoppet ännu mer klart. 
 
Ja, bilderna är enbart från detta år. Jag älskar leka med smink, peruker till klädstilar. leka? Näj, jag älskar det för det är ett sätt att uttrycka mina sidor av mig själv som gör så att jag ser ut därefter =) 

25. Hur skulle du beskriva din stil år 2016? Mixad. Jag klär mig efter vad jag känner mig. Mycket svart eller mycket färg, många detaljer såsom örhängen/strumpbyxor/väskor. Så stilen 2016 blev som jag brukar se ut, men mer utveckald och mer jag. Mer av allt! För nu är jag tryggare i mig själv. 
 
Hedwig and the angry inch...

26. Vad fick dig att må bra? Att resa till Prag, att spendera en sommar med en ny kärlek i mitt liv, tiden i Varberg till Gbgtiden, livekonserter, se Hedwig and the angry inch på Göta Lejon <3 åh den var så bra! Alltid älskat den musikalen och se Ola Salo ta sig an den rollen var som gjord för hen! Underbart. Å vad det fick mig att bli inspererad att själv börja måla mer, skriva mer till klä mig och sminka mig mer =) till alla
utekvällar, parkhäng, vara med vänner och vara med djur, nya möten, hålla i konstutställning och leverera på poesiaftnar det fick mig att må bra. 

27. Vilken kändis var du mest sugen på? Mest sugen på så tänker jag att se live. Och det första jag i så fall kommer att tänka på så blir det Marit Bergman. Hon var glad att se mig och jag var glad att se henne <3 

28. Vem saknade du? Min faster Gunvor, andra människor som försvunnit ur ens liv till när Linnéa somna in i augusti...

29. De bästa nya människorna du träffade? Bästa nya. Jag har ingen kategori på om de är bäst eller ej. Men jag mötte en vän till David som sjöng Håkan Hellströms covers till bara mig och David efter stäningsdags på ett strandcafé i Varberg. De var magi! Utöver det så blir det såklart David (som jag nämnt en hel del redan, så det borde ju redan vara uppenbart ^^) till hans familjemedlemmar. O sist men inte minst! Jasmine. Hon dök upp när jag var som mest sönderslagen i början av detta år. Hennes mod, hennes ord och det vi har gemensamt är obeskrivligt men ack så tacksam jag känner mig att få ha en vän som hon in in i mitt liv.
 
 
30. & det sista du sent kommer att glömma? Det finns så mycket! All tid i Varberg. Lättnadskänslorna inuti i kroppen som bara växte sig större och jag vågade äntligen visa mig i badräkt och göra vintagestrandbilder av det. Kroppen är min och bara min. Andra får dömma men det struntar jag fullständigt in! Äntligen har jag insett. Det tog mig trettio år...men hellre det än att aldrig inse ;) Så tack alla talare som inspirerat mig via socialia medier som Instagram Stina Wollter =) den veckan upplevde jag också ett nytt band som heter King Melodies  samma kväll som jag träffa Davids familj för första gången. Allt var så pirrigt, lyckligt, sommrigt och så kommer ett fantastiskt liveband oväntat upp scen dessutom, helt underbart! 

till att Marit Bergman sjöng "ibland gråter jag bara för att tiden går" rakt in i min ögon då hon höll om mig och det blev omskrivet i Hallands tidningen dagen efter ^^ hahaha!  Och jag fick lov att prata med henne efter spelningen och hinna tacka för alla dessa år av minnen som fan till henne. O hon tacka mig tillbaka och det är just det med Marit jag gillar. Hon är lika mycket artist som en jordnära människa till sina fans


till 10 årsfesten på Debaser Medis med Howlin Pelle and his loyal royals som var en kalvakad av 60talshits och rockabillysväng! Jag grät för jag aldrig mer kommer få uppleva något liknande på Debaser (Debaser går i graven 17.01.01 kl 05:00)  till det var glädjetårar för det var så ofattbart nära och träffsäkert. 
 

Till att äntligen få se Placebo live på Cirkus i Stockholm i höstas, Se Takida live på Göta källare <3 Thomas Stenström rev av en hejdundrans konsert med allsång på Debaser Strand tidigt i vintras och se Victorias band HAVET live på PSB bara häromkvällen var precis vad jag behövde få vara med om =) Hon är fantastisk och jag önskar så få se mer av henne! <3
 
     
Och hyllniningskvällen till Crashdiet och Dave Lepard var oehört träffsäker till årets värsta snökaos utanför. De flesta kom dit trots hinder på vägen och stängda vägar. Vi hylla Dave i en källare medans snön la sig allt mer över stockholms stad...Kommer jag sent att glömma. 
och hyllningskonerten till CRASHDIET med bandmedlemmar och andra som hylla minnet av Dave. Den kvällen kändes precis som när de börja spela för mer än en tio år sedan och det kändes som Dave satt backstage och när alla prata om honom i minglet, hylla honom på scen och när hans kusin Danny Saucedo kom upp och sjöng Daves sista skrivna låt, åh! Sån kärlek. Så oträffbart nära i minnen som är egentligen väldigt långt borta. 

Ja många konserter har det blivit och minnesvärda kvällar. Även HDLC har jag lyckats sett och vara på hans födelsedagsfest på Debaser Strand med Cure musik tema. Jag åkte hem med en heliumballong och en lycka att få vända den kvällen till ett fint minne. Konserter och musikminnen blir det varje år men i år har jag verkligen fått se de som betytt något väldigt väldigt mycket för mig personligen. De som funnits i högtalarna och när jag är stark igen lyckats få se och träffa live. Det är ofattbart tacksamt och så vill jag såklart inte glömma hylla The Mad Men Band som är varje gång en lycka att se. De sätter adrenalinet i gungning, takten i fötterna och nostalgieufori på hög nivå! tack alla mina Mad Mens för detta och alla andra år. 

Gott Nytt, för nu mina vänner, nu är mindre än tre dagar kvar av 2016....och låt oss gå starka ur det!


KITE live @Cosmonova 15.09.26

 
 
 
Jag kliver upp för backen och mot den gigantiska byggnaden Cosmonova. Denna kväll är alla salar nedsläckta och endast rummets mitt, med en kupol högt uppe i taket, är upplyst. Från högtlarna ljudas hög musik, man ser människor i nervös förväntan på vad som kommer ske sedan inne i biosalongen. Jag minglar runt ett tag och ställer mig sedan i den milslångs kön som ringlar sig likt en orm in till salongen. Framför oss, publiken, står en mindre scen med syntar och karaktäristiska detaljer just för KITE. Och när allting börjar sänker sig ljuset och låten Count the days gälla intro letar sig vidare in i varje persons nervbanor. Och högt uppe, likt en läkare, står Nicko i neoncape och river av låtrad för låtrad.
 
Vidare under spelningen går de ner till spelplatsen, den lilla scenen i mitten och bland de neonskimrande syntarna finns en mindre orgel. Och framför den hörs en bekant stämma vars toner aldrig hörts förr från KITE. När den nätta sångerskan tar sina kraftfulla toner är det ingen tvekan om att det är Anna von Hausswolff som spelar och sjunger i låten Hills. Hon kompar i flera andra låtar under kvällen tillsammans med Nicole Sauboune. 
 
 
 
 
 Spelningen fortsätter. Dansare kommer in i bakgrunden i neonkläder och de vandrar skelett i rader på filmduken. Jag tänker att fler gästartister lär de inte bli under kvällen. Men plötsligt blir de mörkt och en svag strimma kommer av ljus kommer fram. Den fulländade introt till Castle of sand breder ut sig och en siluett som inte är lik varken Nicko, Nicole eller Anna står där plötsligt och sjunger låtraderna tillsammans med Nicko. Det visar sig vara Simon Olsson (från Silverbullit) som tar de där mörka vibratot som jag aldrig hört i Castle of...
 
 
 Inledningsvis överträffar KITE det mesta inom samma musikgenre. Om man nu kan sätta dom i en? De smala bandet har vuxit oehört mycket de senaste åren. Mest på bredden. Jag syftar såklart på ljudbilden och inget annat. O är det något de överträffar ikväll så är det sig själva. De har sått ett frö och gjorde en verklighet av det...en verklighet som inte kändes verklig. När Anna fyller i den maffiga ljudbilden med hjälp av toner från en orgel och blandar upp det med slingriga syntar är det som befinna sig i vilken tid som helst. På den stora bioduken ovan och runtom oss ser man två digitala kolibrifåglar som sjunger och Nicko tar snabbt över på finstämd sång. Längs väggarna fladdrar visuella bildeffekter förbi, Och på de jättelika loftgångarna bakom bioduken kommer de fram dansare i neondräkter, De syns tydligt i mörkret av en strimma ljus. De leker lika fritt som de noggrant följer varandras danssteg och hamnar i symbios till varandra och musiken.
 
 
 
Mitt i spelningen får vi höra en ny låt som är över lika snabbt. Jag kan inte ta in om de var bra eller dåligt. Det mesta bara ÄR ikväll. Och de får de lov att vara. Christian (Berg medmusiker i bandet) överträffar allt. Han står fullt fokuserad i helsvart klädsel. På en av hans syntar hänger en drömfångare. Luvan hänger över hans blonda hår som syns endast sticker ut på sidorna. Det är som att han målar i musik och allt som hörs fångas upp i bilderna på duken bakom honom. 
 
Anna, Nicole och Nicko (aka Nicklas Stenemo bandets sångare) sjunger flerstämigt under hela kvällen. De upplevs som de inte gjort annat i sitt liv. De fångar upp varje låt och gör det till ett stycke magi. Vid ett tillfälle går Nicko längs med publikens ytterkanter. Han rör sig smidig som en katt mellan de olika nivåerna i lokalen och scenutrymmet. Lokalen är sval och den skarpa synten förmedlar en känsla av industri i sitt uttryck. Lamporna vajar i luften och ljuset rör sig i hela rummet. Följt av hammarslag och ljudet för mig vidare till att man sitter mitt i en gruva från förr. Vi svävar upp i rymden, vi sugs in i hål, vi faller handlöst ut i fyverkerier, vi flyter vidare ner till havets botten och ser fiskar sväva ovan oss, över bergen och rakt in i en livmoder med mer än ett foster till se hur krigsflygplan flyger  högt över oss...
 
 
 
KITE spelar mest deras lugnare låtar men dämpar även ned klassisker som Jonny Boy. De breddar ut välkända syntslingor med nya mastiga intron och Nicole Sabuoune fyller i mellan rader av Nickos stämma.
Musiken landar som vibrationer mellan stolsraderna och känslor rivs upp, tårar faller, inre demoner stöts bort, yttre ångest går sakta ner i textraderna om att äntligen känna sig bekräftad, sedd, hörd allt de där som KITE oftast uttrycker sig som bäst live. De finstämda tempot och de skarpa syntslingorna, den närvaro som fanns då i lokalen var unik i sitt slag till att vara såsom KITE oftast är live. Nicko slänger ut sig de klassiska raderna  "Thats right kids!" till "All right kids!" för få oss alla med. Allt är som det alltid varit fast större. Och publiken är som de aldrig varit. Tyst och sitter ned. Allt är i en ny konstym. O jag både gillar det ...till inte
 
 
 
Eftersom KITE har alltid varit före sin tid. De har alltid åtstakommit det som endast varit dom och deras visioner. Så jag tycker att de kunde säkert breddat detta lite mer. Konceptet, liveband på Cosmonova, är nytt. KITE blir större för varje minut som går. De har alltid utvecklats på scen med sina visuella bildspel, laserstrålar och blinkande ljus, så varför inte ikväll? Varför inte överaska oss lite till! Som att bildkvalitén kunde varit något skarpare eller att bilden hade kunnat setts ut över hela duken. Men så ska någon också vara den första. Ikväll blev det KITE på Cosmonova. Och inte är det lätt att vara den som är först ut. Så vill verkligen inte klaga mer. Har man sett detta så har man varit med om när historia skrivts. Sen om det är bandets historia eller tiden, det får utvisas längre fram.
 

Liknande inlägg