Loreen gjorde det!

Det tar ett tag att ta in att Sverige är ESC vinnare. Loreen var klar från början då hon vann att få kvala in för att vara med i det stora slaget. Men även om så hoppet är det sista som lämnar en så fanns det ibland ett litet tvivel hos mig, kommer hon/kommer vi klara det här?! Och OJ vilken kärlek och kraft hon utstråla igår, hon satte numret perfekt.

bild hämtad från expressen.se


Idag syns hon på löpet, igår såg jag alla i t-banan fira med flaggor om sig, skrik sjuna euphorijaaaaa! och Jag gjorde detsamma, det blev en total folkfest där andra valde dansa i fontänen till att krama främlingar och mötas i ett enda stort eufori!


Här kommer låten igen




och det går inget annat än älska denna sång som för personligen varit en stark stöttepelare då livet tog sig en radikal vändning och jag behövde musik för att ta mig upp igen och då blev det denna, Den styra hon utstrålar är helt unikt! den är från själen, hjärtat och hur många snöflingor hon råkat svälja så sätter hon låten, helt perfekt in i minsta detalj! Stor elgoe går till hennes dansare också! Hela numret är så perfekt.
ESC + SVERGIE = SANT
tänk! vi gjorde det, vi verkligen gjorde det! euphorijaaaaa!


Hdlc, koolingen 19 Maj

Mitt i nattlivet och dos av övertrötthet och en vän som gått undan till dansgolvet bloggade jag såhär för åtta timmar sedan "Jag ville så mycket, så många ord att välja mellan, jag sa till dig att livet var så mycket mer, samtigt som jag undra om det var så att jag inte satt min fot här sen 08 och nu så många som vill så mycket, så många idoler som undrar hur det går, så mång människor jag känner igen. Vill så mycket säga till, väjer mej för hdlc som går förbi, jag förtjänar mer värdighet, men Jon jag glömmer då inte orden du gav "du tänker som stoffe" och jag ler. Mina ord är hans ord i hans texter. Så stort att ta in. Ja tänker, agerar som de, jag behöver mer än de förnekar att musiken ska gå vidare. Kram på livet helt enkelt." Jag vet inte riktigt vad jag kan ha menat :) Men visst var det kul att vara i lokalen jag var för första gången i sedan tio år tillbaka, tillbaka på klubben där utelivet hade sin början. Tillbaka till människorna som kom från Växsjö och som jag så lätt beundra.


Jag och min tonårsidol Rille
Jag kan inte denna gång berätta i kronologisk ordning för intrycken var så många. Jag träffa Rille (från bandet MC) och han introducera mig inför sitt sällskap "Det här är Lea. Hon är min stalker." Vi alla skratta. Det visade sig att tjejen han hade med sig dansat i Palace Station videon för en massa år sedan. Häftigt! Jag blev så imponerad. Det visade sig att de inte då kände varandra men gör det idag. Det är kul när världen är liten. Vidare ser jag Mattias från bandet Paris och vi snackar mest hur vi mår och hur det går och han fortsätter fota bandet Exploding boy som lirar på scen. Jag behövde inte säga så mycket kände jag. Det känns som han kan min historia till vad Paris betyder för mig. Mest komiskt var det att han hade en tröja med Musse Pigg på då han kallas för Musse :) Haha.
Exploding Boys sångare
Exploding Boy var ett väldigt bra band! Det är kul att upptäcka något nytt och de pratar mellan låtarna "Nu kör vi en klassisker" och för en själv allting nytt. Jag kom och tänka på att de påminde lite om bandet Kamera fast de här var så mycket mörkare, svartare och kanske till och med snäppet bättre. Ja, de var snygga live, de hade två som sjöng, ingen trummis och jag var så imponerad över deras kroppspråk, hållning och hur de log mot varandra, skratta åt Mattias när han sprang runt med kameran hans och det var verkligen dansvänligt. Jag gilla det som bara den!
Delar av bandet Exploding Boy
Vidare i lokalen hälsar jag på Kim och berömmer henne för hennes sjukt nya tatuering och poängterar att det är hennes tredje och bara en början! Sedan talar jag kort med Fredrik som är upptagen och prata med två andra tjejer och jag tyckte deras konversation om gymnasieval inte föll mig smaken så jag drar vidare i lokalen med min vän. Jag träffat också Cajsa under kvällen. Det var kul! :) vi var så glada att se varandra efter så många år och vi berömde varandra för vi var snygga, haha
och andra hälften Exploding Boy

Väl vid utgången börjar min vän konversera med två främlingar och jag tycker de ena av dom inte var intressant nog och ber Jon som går förbi mig att snälla börja prata med mig så jag ser upptagen ut. Den konversationen sluta med att jag bekänner allt som jag tyckt om Melody Club de senaste nio åren. Tatueringen jag vill göra, tatueringar jag redan gjort, så säger han "Du är alltid så levanadsglad! Så sprudlande postiv" och jag tittar på honom likt ett frågetecken och tackar samtidigt så mycket för orden. Han tyckte också att mina kretiva sidor och sättet jag ser på dom liknandes Stoffes syn på allt kretivt han gör i musiken etc. Jag blev helt varm inombords! Även om jag så vetat av det litegrann så fick jag det nu bekräftat :) Jon blev sedan glad, rörd, tacksam över allt jag hade och säga vad bandet betytt för mig. De vet inte vart de är påväg idag men de är påväg, på något sätt, "Melody Club kommer alltid bestå för vi kommer alltid ägna oss åt musik." sa Jon och det kändes fint och jag sa att jag kommer prata om Melody Club fram till min dödsbädd för de är så jag är, det är så jag gör, det är det som folk kommer undra över då de ser mina tatueringar och undrar varför jag gjort de och jag svarar Melody Club. Jon både log och titta tillbaka över de allvarsamma orden men sedan skratta vi och tacksamt krama om varandra.
Jag och mitt inspirerande HDLC smink
Så var jag då på Koolingen för se Henric de la Cour HDLC och efter de kört dansgolv med både Suede, bd och Placebo dyker han upp med sitt mörka vibrato, det giganstiska rökmolnet och har  två musiker med sig. Scenen är upphöjd, ganska liten och de tre står på en rad. HDLC står i mitten och gör sina vanliga rörelser i takt till musiken, hans låttexter och kör inget mellansnack. Folk skriker, dansar, gråter och klänger på varandra. De känns lite som hans musik har berört likt en religion och alla vill röra vid honom.
Henric upplyser hela publiken ...
Jag och Henric
Jag själv står där och fotar, jag beundrar Henric sedan så många år, hans nya skiva berör och gjort sedan i höstas då den kom ut. Jag renttuav älskar det jag hör. Sminkar mig snartlikt han och ser kvällen som en helhet av perfektion. Jag har mött så många, vågat så mycket och än en gång är det musiken jag har och tacka för. Så många möten av så underbart fina människor och Henric han fortsätter, men konserten är för kort, det är den alltid. Innan lokalen stänger och jag tar sista tbane vagnen hem ser jag Henric går runt och hälsa på folk, lägger armen om och skrattar och jag ser honom inte längre som den person han är på scen. Den karaktär han är där är som en helt annan och jag gillar då båda sidorna. Halv fyra på morgonen somnar jag i min säng. Det doftar från kvällen i mina kläder, andras parfymer och rökmaskinens lukt och jag lägger mig raklång och sluter mina ögon, en kväll för bra för var sann.
Henric live på scen


Ja, Henric kommer säkert förbli min husgud



Hej och Ses

Jag hade lovat mig själv att inte hänga upp mig på en person eller en händelse för att må bra. Men känslorna finns där fast man inte alltid kan styra det, som du milt sa till mig i helgen. Ja svarade ett blygt ja och ville just då bara ifrån. Jag ville svara men valde bara att kramas och stänga ute allt annat. Att jag kan ångra mina beslut så många gånger på så kort tid. Jag hade lovat mig själv och nu sitter jag här dagligen, bara ett litet HEJ och jag känner att möjligheterna är många. Så försöker jag se framåt till nästa helg och HDLC spelning, att jag ska till Uppsala nu på tisdag till och med Fredag och bara få vara ute på landet bland folk jag ser mig själv i, trädsus och härliga promenader. Men det skrämmer mig med. Egentiden uteblir och den vill jag så gärna ha. Men å andra sidan vet jag att när den väl kommer längtar jag bara tillbaka till de där två lördagarna som varit.  Varit med dig och det du försökt säga och det jag nu inte kan förhålla mig till.
Även om det är ingen bra grej att haka upp sig på så kan jag helt enkelt inte besluta över vissa ord eller känslor just nu. Jag har tänkt och det skulle aldrig funka liksom. Jag höll med och var imponerad att personen tänkt. Det var fint. Även om jag inte tänkt bara konstanterat att det kommer inte gå även om jag så vill. Enklare att vara kär i kärleken än i en enskild person. Jag blev lite för glad för att nu kunna släppa. Personen motarbetar och svarar inte längre. Eller så bara kort och du är hela tiden på väg till någonting annat och Vi får höras. Egentligen borde jag vara glad men det blir lite som ett tomrum av tystnad som jag inte står ut med. Så dags att riva ut i köksskåpen och vrida på musiken, lämna denna stad och än en gång fly från problem och verkligheten. Jag behöver försvinna för komma tillbaka nästa vecka. Fyra djur, två lägenheter och en vänhelg, det kallar jag då egentid, en egen vecka, så flyr jag denna vecka in mot det jag sedan inte kommer ha lika lätt för.
För egentligen är det lätt.
När jag tänker efter är det som att somna om och vakna för ge hela en ny chans.
Vi har alla problem som är stora för oss personligen men i förhållande till hela rymden är problemet lika liten som ett dammkorn. Så det är egentligen lätt då jag tänker efter.


Liknande inlägg