10.04.30 Att födas på nytt.






Oj, Maja! Vilken stjärna, vilken kvinna, så djälva snygg och så djälva bra. Trots allt svett hon (å alla vi andra drabbades av ) kunde hon ändå se bra ut. Det är beundransvärt, samtidigt som hon aldrig står still men ändå lyckas sjunga helt perfekt. Den här kvällen kommer jag sent att glömma. Vi var lite sena till spelningen och straxx innan jag rusade in på debaser så small det till. En blixt. Jag hann knappt reagera, var så fokuserad på att rusa in bland folket och bort från regnet och försöka komma längst fram till scenen. Efter blixtens korta sekunder fylldels himlen i med åska. En rejäl smäll och då förstod jag. Då och där kände jag mig pånyttfödd. Hela dagen har ja känt mig arg, något alldeles för hårt urvriden och som att något höll på att hända men aldrig hände. Efter åskan så blev jag så taggad, så fri i hela själen och så lycklig att jag köpte mig en the sounds tröja, lyckades ställa mig längst fram och när spelningen väl började såg Maja in i mina ögon.



Vi sjöng ihop, vi höll armen upp samtidigt och jag kröp ihop i tanken och blev sexton år på nytt. Jag älskade varenda tillfälle, varenda dans, varenda rörelse Maja gjorde i takt till musiken. Killarna, min favvo Felix och de andra fick inte alls samma creed som Maja. Det var synd. Eftersom de kan både sjunga och spela flera instrument, var och en och så samtidigt. Kameran var väck som vanligt och överförningssladd har jag ingen. Därför får det bli bilder från förra spelningen från april förra året då jag såg the sounds i gbg.



Denna gång så grät jag inte, jag kände mig inte alls lika bräcklig och jag säger som Maja sa ”Jag är så glad att få stå här på scen med er alla ikväll. Jag är så glad över att få stå här och sjunga i Sverige…och inte minst av allt, jag får sjunga i den vackra huvudstaden, Stockholm, mår ni bra i allihopa?!” Publiken jubla, det blev allsång, det blev nya låtar blandat med gamla. Avslutningsvis nådde Maja min favorit låt ”Hope you´re Happy now”

Hope you're happy now

But I'm not giving in

I hope you're satisfied

With your bullshit and your lies

Hope you're happy now

But I'm not giving up

I hope you're satisfied

Can't bury me alive

 Ha! Ha! Ha, ha!

Blandningen var riktigt bra. De första albumet gillar jag mest men har nu börjat fått mersmak ändå med de andra låtarna. "Seven days a week", "Ego","Painting by numbers" och "Im not living in Amerika" var några av dem jag hörde ikväll. Danserna Maja höll i var fantastika, publiken var lagom dansat och jag fick bra plats med att dansa själv!Jag har nog nu dansat sönder mig själv. Jag tror inte det finns någon kroppsdel som jag inte känner smärta ifrån. Men det var det värt. Det är inte ofta man får uppleva en sådan här konsert. Det känns dåtid med bra konserter fast inte idag. Inte när det är the sounds på scen. Som jag sa till Martin ”Är det sounds på scen så levererar dem! till 110%” som svar på varför de spelade i över en timme ikväll. Tack the sounds för ni älskar oss fans och för denna oförglömliga kväll.


Den stora finalen



Gick av stapeln igår och jag var pepp som attan! som vanligt kom jag dit i god tid och jag blev glad av att se Johan och fick en stooor kram av honom, det kändes välkomnande. En kort tid efter jag och Martin och sju främlingar suttit och hängt så kommer Karlsson! vår allre käraste vän. Vi började hälla i oss mera dricka, snacka högljutt och smått klaga på ljudvolymen som studsade i lokalen.


Johan Wretman som står för "Poängen är inte poängen - poängen är poesi!"

Så kom poeterna. En efter såg jag dem strömma in. En del såg att inte bry sig alls medans andra hade samlat sina egna och bildats små grupper. Jag blev glad då My kom. Hon var och är min favvo! ända sedan första kvällen jag såg henne kändes hennes dikter som "mina" det kändes som dem där dikterna man själv aldrig lyckats skriva. My läser från hjärtat, hon ser ut att skaka i varenda nerv och stämbanden vibrerar i takt med orden. Men så har hon en enorm säkerhetsutstrålning på scen som ser ut att kunna knuffa undan varenda jävel som sätter krokben för hennes framgångar. Det är därför jag gillar My och hennes dikter - för dem känns och dem känns äkta.


My Vingren! mIn absoluta favvo.

Tyvärr vann inte My hela tävlingen men hon är med i teamet som ska presentera Södermalm Poetry Slam i Uppsala, så det lovar gott ändå! Vann gjorde Johan Nordgren, inte helt otippat och det var det som gjorde att han inte kändes värdig vinnare. Han kan sin sak, han skriver roliga och bra fraser eller ord men så vinner han för fansen har hört honom förr. Jag personligen tycker man ska vinna för textens skull och innehåll inte  för att man har en fanskara också. Jurygrupperna förvånade mig och mitt sällskap också. De satte låga poäng, de triggades knappt igång och en grupp kände en medtävlande - det tyckte jag var slarvigt gjort.  Det gjorde mig även lite sömnig och jag tyckte att finalen inte var den bästa kvällen men den var grym ändå. Synd bara att lokalen inte hade för lite luft och för mycket folk - tusan så varmt allt blev! kanske var det som gjorde mig lite trötter...poeterna läste samma dikter som förut och jag uppskattade det lika mycket som det irreterade mig. Pausunderhållningen stod Kung Henry för och han kunde underhålla därefter =) körde engelska låtar och visor på svenska och dansade hejdlöst kul.

Allt creed to Lola tooo! Jag förstår inte vart hon får all energi ifrån?! Hon är beundrandsvärd. Vilken talang.


Lola Love - som hon själv brukar skriva =)

Kvällen blev bra som helhet,
jag är defenitivt pepp på veta hur det sedan går i Uppsala och ska försöka ta mig dit. Jag vill absolut tävla i höst igen och dessa fem tisdagar har gett mig ut på banan igen. Fasiken vad jag skriver mera nu än någonsin. Jag vet inte varför jag la en paus mitt i allt...det gjorde mig inte gladare precis, men glad blev jag av att gå och se framemot alla dessa poetryslamtisdagar! det kommer kännas tomt nu i almenacken att allt är över...visst, blev lite trött att hänga på  samma bar med samma sak om och om igen, men såhär i efterhand så är det som citatet Man saknar inte kon förens båset är tomt. Det är ett bra utryck minsann!


Memento te mortalem esse



I den nya serien Annas eviga bjuder Anna Lindman Barsk in gäster som aldrig annars skulle dela middagsbord, människor som har diametralt olika åsikter i livsavgörande frågor. http://svtplay.se/v/1968204/annas_eviga/del_4_av_16

att diskutera döden med barn, med främlingar med dem som inte kanske annars hade brytt sig.
Jag såg programserien Annas Eviga häromkvällen och de diskuterade hur det är att ha en sjukdom som kan ta livet av mig...hur det är att blogga om detta ända fram till slutet och så nästa avsnitt att diskutera döden med barn. En del i panelen valde att inte läsa dem sorgliga meningarna i sagoboken om ett marsvin som dör. Andra menade på att det var bra och att man kunde ta  det då barnet blir äldre eller så tala om himelriket. Jag blev förvånad över de flestas svar. Att dö är lika natruligt som att födas. När jag var barn så fick jag snabbt veta vad döden innebar och fick det förklarat på en mängd olika sätt. Jag har aldrig känt rädsla för döden mer än att sakna närstående eller jag ska dö alldels för tidigt eftersom jag älskar livet. Jag tycker man ska kunna säga det sorgliga, att inte ta livet för givet utan se livet de dagar man får och göra det bästa av dem. För barn förstår mer än vad många vuxna tycks tro och det gör mig upprörd att vissa väljer svälja orden som borde vara lika självklara som att jorden är svart, himlen är blå och solen är gul.

Memento te mortalem esse http://lista.se/listor/10-kloka-latinska-ordsprk-och-talestt-1131/