Melodifest!

Anna Bergendahls blogg
JA! Anna Bergendahl gick vidare och det är jag så himla glad för! =) Melodifestivalen har verkligen gått upp och ned med sina bidrag i år och det är inte klokt vad tidningarnas krönikörer vill sänka melodiskeppet till botten, men jag kan inte sluta bry mig och helt enkelt gilla koncepetet. Ja, musiken idag är varken schlager eller en kategori, men snälla, så har det varit i tio år nu - så välkomna festivalen med stort hjärta eller strunta att ens nämna den. Jag gillar den. Jag gillar Erik och Anna och jag röstar på dem...febrilt! Heja, någon av er ska iväg till Norge och fira ESC. =)



Men det jag gillar allra mest med årets alla deltävlingar är Timo i eftersnacket, det är en stor idol till mig och jag tycker att han bara blir bättre och bättre på att underhålla. Här kommer några bilder från kvällens sändning:



Så en stor eloge till kvällens deltävling, som var en av dem bästa, och stort lycka till Anna - jag hejar på dig!

Händelser

Idag går det inte att samla tankarna. Jag är lika förbredd för det posetiva samtidigt som jag är livrädd för det negativa. Det har varit en tuff 2010 start med mycket död, funderingar kring livet och livskriser, runtom om mig. Jag ser det inte bättre än tungt även fast jag kanske mer borde se det som Jag har klarat mig i alla fall. Men så ego kan jag inte vara. Mellan varven vill jag bara bli utredd, klar för att ta emot livet i nya perspektiv och slippa paniken över skolångesten...När blir jag bedömd? Men så finns det också vinterdagar då snön kan vara vacker, den gör sig bra på bild och jag önskar ibland att jag vore en av fåglarna i trädtopparna.


Bild tagen av mig.

Det bästa under dessa två månader, året just nu inbringat, är att mitt "kusinbarn" Johanna kom över med sin Kristian. Det känns mer som en kusin då det bara är fyra år mellan mig och J. Jag blev så glad över hennes smittande leende och ständiga skratt. Hon är en fin människa med så mycket liv i sig. J+K stannade mellan måndag och onsdag. En kort tid men som vi hann mycket med. Även om jag tyckte att dem gärna fått stanna längre. J hann fylla 20 år vilket blev långsnack vid middagsbordet och vin för sedan gå ut på kvällen till Medusa. En tisdagkväll...ja, det var inte så mycket folk, mer personal än besökare faktiskt, men det var roligt ändå. Tala om mycket, sittdansa och sjunga med musiken i högtalarna. Under samma dag hade vi besökt söder, gamla stan och centralen samt lyckats klämma in ett födelsedagsfika med min familj. Mycket trevligt blev det. Och J var jätteglad över den filt hon fick av m ig och Martin i födelsedagspresent. Det blev också doftljus som doftade nytvättat. Allt i matchande blå/vit stil. Å jag blev trygg inför framtiden och det kändes som jag äntligen fann en liten bit av mig själv igen.


Jag och Johanna eller andra genrationen och tredje genrationen. =)


 Jag tänker på dig Pelle. Hann bara träffa dig en gång och minns dig som en fin människa, sov gott.

kärlekshelg

Ibland blir jag så trött på all djävla snö som aldrig försvinner, så trött på skrattande dårar och värkande fötter. Livrädd för att inte passa in och räcka till. Men rastlös till tusen och när jag  väl sysselsätter mig kommer jag på hur tråkigt det är att ständigt göra saker. Tiden klämtar, samhället visar vilken riktning som gör så allting snurrar, inga genvägar eller tåg som tar mig en bit längre. Det går inte springa, jag vet, minnerna kommer ikapp en. Jag är inte längre orolig för dig, min syster, jag är mest rädd av insikten. Hjälp, jag har också varit där, eller är jag kvar? det finns så många ord: stress, nedstämdhet, ångest och slutligen depression. Vilket ben i vilket fack? Igår kom tårarna och jag kände mig lättad.



Min kärlek fanns där för mig och vi kommer ha en riktig kärlekshelg ihop med förlovningsdag och alla-hjärtan-dag och jag hoppas verkligen att mitt humör hålls i schack. Jag tror inte längre på läkarna...en viss förhoppning hade vuxit hos mig men när jag väl ville ha mitt papper på att få skickas iväg till adhd-utredning var det som någon slitit ut all sympati hos läkaren. Hans hjärta måste varit kallt och jag är  glad för jag inte lyssna på hans ord. Den dagen missade jag bussen, jag blev förbannad, men efter 35 minuter fick jag min remiss och jag tror jag väljer rätt väg. Det är vell bara mänskligt att vilja känna sig själv? Jag har aldrig riktigt känt mig hemma ovasett vart jag befinner mig - jag saknar den känslan. SÅ, nu är vägen given, en adhdutredning och ett svar och snart så en kärlekshelg. Efter den helgen kommer min kusin Johanna med hennes kärlek och jag är så glad för det. Två fina människor som tar tåget mot Stockholm för umgås med mig, en ny och vacker värld föds inför mina ögon, visst finns det klapplekar och kärleksmys, men när någon gör något just för min skull blir jag alltid så tacksam.