KITE live Debaser Medis 15.05.29

 
 
 
En slutsåld konsert...En hel vecka innan konserten ens ägde rum. Jag hade i längtat i veckor och månader att äntligen få se de live. Det var sån magi i luften. Som de ofta är när de kommer till KITE. De klev upp på scen vid elva och jag hade köat med en vän sedan sju. Och som oftast är de som att en timme känns ibland som en dag till vara bara korta minuter under en livekonsert med KITE. Vi ropa upp de ytterligare en gång och de öste på likt all energi var kvar. Jag nästan grät i takt till musiken, det är svårt att gråta med lösögonfransar må jag lova och kroppen alstra ut i takt med Nicko sjöng om allt de där som kändes där och då.
 
Strålkastarna dansade i takt med ljudbilden och bildspelet bakom oss. Publiken var medryckande och Nicko såg till att stå långt framför för hälsa på så många de bara gick. Gesterna visade de han sjöng. Om vad som känns i människans alla sinnen och hur de kan te sig olika livskeenden. Utöver Jonny Boy var de mer de stillsamma låtarna till baladen Count The Days som spelades igår. Såhär såg det ut  då I cant Stand spelades upp =) och med de är jag i helhet nöjd, även om de var för mig personligen inte den bästa KITE konserten jag varit på, så var det absolut den finaste stämningen jag upplevt i lokalen. 
 
 
 
Kontrasten var enorm mot den 60talspop-pingla jag var i torsdags mot att igår se ut som en stenhård syntare. 
 

 
 
 
 
 

The Mad Men Band live 28 maj!

 
 
Såhär valde jag att se ut ikväll, 60tals frisyr och smink =)
 
Ikväll såg jag äntligen The Mad Men Band live igen =) som vanligt var de bäst på att leverera musik, sång och härligt mellansnack. Klubben har bytt ägare men inte förlorat sin charm. Dessutom har de nu kortmaskin vilket bara för något halvår sedan var omöjligt. The Mad Men Band börjar med att soundchecka och kolla att ljudet kommer låta som de vill. De avlöser varandra och det är alltid minst en bandmedlem på scen. De har god kontakt med publiken och hyllar var och en av de i mellansnacket. Sedan river de av mäkta intron, ler med hela kroppen och sammspelar så man undrar hur det ens är möjligt. Ikväll blev det allt från Beatles och hiten "Please mister Postman" till Lesley Gore och hiten "Its my party" och Indy i bandet övertyga nog de flesta att året är 1961.
 
Det är alltid en magi på Stampen...
Hon i rutig klänning, det är jag det och bandet på scen är The Mad Men Band =)
 
 
The Mad Men Band spelar alltid tre set under en konsert. Jag orka ta mig igenom två sett. Sedan hade jag dansat så mycket och klockan ticka iväg (vara ute å svira en torsdag! då får man allt se på klockan) att de brände i mina trampdynor. Men det var så värt det. En Mad Men Band kväll var precis vad jag behövde.
 
Jag och sångerskan Annika i bandet
 

Då/Nu

 
 
Sen ett år sedan skrev jag:
Mycket har hänt mellan våren och denna försommar. Inte bara att vädret har skiftats totalt. Utan jag har fått jobb, mött min kärlek, skaffat ännu en tatuering (som jag drömt om att få ha nu i tio år...) och tagit farväl av ett älskat husdjur.
 
Och tokigt nog har de hänt även i år! Allt de. Jag har mött sorg, sett kärlek, skaffat en ny tatuering sådär på tjugoårsdagen av att älskat artisten och mycket har hänt mellan våren och försommaren. Och snart är Maj över och jag kan knappt fatta att Maj säger farväl.
 

Inte för jag inte tagit vara på dagarna utan mer levt så intensivt med var och en av dom. I takt med de regniga dagarna och de gröna som växer fram mer och mer i naturen har de funnits så mycket att följa och ta del av. Så bloggen har stannat upp. Att anteckna har inte funnit där längre som något självklart. Jag går i min trivsamma vardagslunk till ägnar timmar åt den perfekta outfiten för helgens baluns. Mycket stundar.
 

Och som jag ser framemot sommaren. Mer än någonsin. Och det är högst ovanligt för mig att känna så, skriva så och tänka så. Men just kunna varva jobb och ledighet i en perfekt balans, till ha festivaler att gå på, andra kulturevenemang och hålla i egna tillställningar. Gör bara så att jag ler. Jag känner att jag har energi och för var sak som kommer till så ger jag så mycket mer i det för vara så närvarande som möjligt. En konstutställning i Augusti som också håller mig på mattan. För inte tala om alla upptåg jag gör med mina marsvin. =) de är sann glädje i allt jag gör. Och nu så snurrar tankarna på hinna med så mycket Parkteater de bara går...det kommer bli en bra sommar de här, de törs jag nästan lova mig själv.